Förskollärarnas larm: Barnen klarar inte enkla rörelser

Barn är klumpiga i sina rörelser, de kan inte gå på ojämn mark, de kan inte klättra, inte gå i trappor, har svårigheter att hålla i bestick, har svårt att klippa och hålla pennan rätt. Åtskilliga förskollärare beskriver i enkäten hur barns motoriska förmågor har försämrats. 

”Ser dagligen 5-åringar som varken kan klä sig själva eller klippa. Samma med cykling och klättring, exempelvis i träd”, skriver en förskollärare. ”Det är många fler barn i dag som behöver träna på grundrörelserna som att krypa, åla och hoppa”, skriver en annan och en tredje förskollärare svarar: ”Vi märker en stor skillnad på att till exempel kunna ta sig fram i skogen, att lyfta på sina fötter.”

”Unga fasas in i inaktivitet”

Problemet har även uppmärksammats i medierna. I början av året larmade slöjdlärare i tidningen Ämnesläraren om hur mellanstadieelever inte kan hantera en sax, inte knyta en knut eller trä tråd i en nål. Nyligen skrev också representanter för Svenska Gymnastikförbundet och Svenska idrottslärarföreningen på DN debatt att dagens barn inte ens kan slå en kullerbytta, och när frågan lyftes i radions Studio Ett sa socialminister Jakob Forssmed (KD) att han såg mycket allvarligt på situationen. 

Men hur hamnade vi här? Ann-Christin Sollerhed, universitetslektor i idrott och hälsa på Högskolan Kristianstad, har utbildat förskollärare under mer än 30 år och menar att de unga i det moderna samhället fasas in i inaktivitet och att det sätter spår i deras förmåga till fin- och grovmotorik. 

– Läroplanen innehåller mer undervisning än tidigare, med fokus på språk, och även på matematik och naturkunskap, vilket tar tid från annat. Det har blivit ett skifte för personalen, och i och med undervisningen har barnen blivit mer stillasittande, även om det självklart går att vara aktiv även när man lär sig matematik, säger hon. 

En nordisk studie av de olika ländernas läroplaner från 2020/2021 visar att det var mycket lite om rörelse i planerna, och allra sämst i Norden var Sverige. 

Uppmanar föräldrar att fråga förskolan

Ann-Christin Sollerhed har under åren sett hur förskollärarstudenterna själva fått sämre fysik och motorisk förmåga jämfört med tidigare, och hon pekar på det statistiskt belagda sambandet mellan hur mycket förskolepersonal motionerar på sin fritid och hur mycket rörelse barnen får på förskolan. 

– Vårdnadshavare borde höra sig för om hur mycket barnen har rört sig under dagen. Om de visar mer intresse måste förskolan inse vikten av rörelse och steppa upp. Samtidigt kan förskolan höra med vårdnadshavarna hur ofta barnen rör sig hemma. Jag tycker att man ska visa mer intresse från båda håll, säger hon. 

Ann-Christin Sollerhed påpekar att man länge känt till hur motorisk utveckling är en bas för all annan utveckling, att motoriken har betydelse för förmågan att lära sig något nytt. Är ett barn fumligt och klumpigt riskerar det dessutom att hamna i motoriskt utanförskap, att inte kunna vara med de andra i leken. 

Rörelserummen har blivit färre på förskolorna

Men all skuld ska inte läggas på vårdnadshavare och förskolepersonal, påpekar Ann-Christin Sollerhed. Många kommuner i landet strävar efter yteffektivitet och drar ner på antalet kvadratmeter per barn i förskolelokalerna. Det ska numera även finnas en ateljé på förskolan, vilket ofta blir på rörelsemöjlighetens bekostnad. Få förskolor har i dag tillgång till rörelserum eller gymnastiksalar. Ändå anser de flesta förskollärare som svarat på vår enkät att de har goda förutsättningar för att arbeta med motorik. Många påpekar dock att det finns andra hinder, som att det inte är ett prioriterat område eller att säkerhetstänkande kommer i vägen. Det är något som Ann-Christin Sollerhed känner igen från sina studier. 

– Nästan 100 procent av förskolorna har springförbud inomhus och utomhus är det inte alltid så lätt för barnen att röra sig, i synnerhet inte vintertid då de har mycket kläder på sig. En annan begränsning är rädslan att barn ska slå sig. Och bara för att en förskola säger att de är ute en timme varje dag betyder det inte att barnen har rört sig. De kanske bara har suttit stilla i sandlådan, säger hon.

För lite rörelse på lärarutbildningarna

Ann-Christin Sollerhed menar att det finns en alldeles för låg medvetenhet hos politiker om att barn behöver utveckla sin motorik. Men även lärarutbildningarna brister. 

– Det finns lärarutbildningar som inte har en enda sekund om rörelse och då är det inte så konstigt om kunskapen hos pedagogerna saknas. Men barn behöver lära sig grundrörelserna redan på förskolan, annars får de det svårt senare i livet, säger hon och tillägger att inlärning av nya basrörelser och förfinande av medfödda rörelser är viktigt under förskoleåren eftersom det sker i samklang med hjärnans utveckling. 

– I sjuårsåldern går hjärnan in i en annan fas och då kan det vara för sent.  

Förskollärare i enkäten: 

”Jobbar i förskoleklass och flera elever håller handgrepp när de kommer till oss. De kan knappt rita en huvudfoting.”

Barnen får inte klättra i klätterställningarna för rektorn för då kan de skada sig.

”Vi har en stor gård med klätterställningar, cyklar och träd. Barnen får emellertid inte klättra i klätterställningarna för rektorn för då kan de skada sig.”

”Finmotorik kräver mer ’hands on’ undervisning. Att visa en eller två barn i taget hur man trär och klipper. Det kräver översyn att handskas med sax. Det kan upplevas farligt i större och rörigare grupper. Det behövs en lugn och samlad miljö för att hålla fokus och tålamod för att trä pärlor, lägga pärlplattor, rita noga och liknande. Lugn och koncentration som är svårt att få med 15–30 kompisar runt sig.”

”Vi har material, men med stora barngrupper och lite personal blir det problematiskt att stötta barnen som behöver det och barnen tröttnar på att ständigt vänta.”

Det behövs en lugn och samlad miljö för att hålla fokus och tålamod för att trä pärlor, lägga pärlplattor, rita noga och liknande.

”Vi har tillgång till gympasal en gång i veckan plus material som tränar finmotoriken.”

”På min förskola finns alla förutsättningar. Nybyggt med massor av material. Tror mer det är arbetssättet och att fokus hamnar på annat utforskande.”

”Det finns alltid förbättringsmöjligheter, framförallt pedagogers förhållningssätt gentemot de ’riskfyllda lekarna’.”

”Vi har en motorikbana/hinderbana på vår gård där barnen ges möjlighet att klättra, hoppa, krypa och gå balans. Finmotoriken har vi goda möjligheter att utöva i ateljén samt i våra aktiviteter.”