Experterna: Motoriken är grunden för all inlärning

Att det är viktigt med rörelse känner alla till, men frågan om varför är det färre som kan svara på. Men grundmotoriska förmågor, integrerade reflexer, sinnenas samspel och motorisk utveckling är grunden för barns utveckling och lärande – både nu och senare i livet. 

I boken ”Motorik med alla sinnen” betonar författarna Pernilla Unevik och Åsa Hagdahl vikten av sensomotorik, hur våra sinnen och vår motorik tätt hänger samman och att det ena inte fungerar utan det andra. 

– Det är många sinnen som samverkar med motoriken oavsett om vi står, sitter, balanserar eller springer. Om vi jobbar med våra sinnen kan vi alltså påverka motoriken och tvärtom, säger Pernilla Unevik, som är förskollärare och specialpedagog samt utbildad sensomotorisk tränare. 

Viktigt att rörelser blir automatiska

När man väl har lärt sig något sker ofta rörelsen sedan per automatik, som exempelvis när vi lärt oss att cykla. Då kan vi samtidigt ta in annat, som att titta på omgivningen eller lyssna på någon som pratar. Innan en rörelse sker automatiskt går det åt mycket energi varje gång den utförs. Ett förskolebarn som kämpar för fullt med balansen på en ojämn skogsstig kan därför ha svårt att samtidigt ta till sig information från pedagogerna. 

– Ett skolbarn som borde ha väl utvecklad balans, men som fortfarande har svårt med balansen, kan ha utmaningar med att sitta stilla eller att hålla ögonen på bokstäverna utan en massa extra energiläckage, påpekar de båda författarna. 

Kan påverka förmågan att lära sig läsa

De säger också att alla utvecklas olika och att det gäller att alltid även se de barn som inte hänger med och guida dem rätt. 

– Motorik är ju inte något som händer av sig själv, barn måste få rätt förutsättningar att öva. Om man exempelvis har dålig balans påverkar det även barnets förmåga att senare lära sig läsa i skolan, allt hänger ihop. Därför är det viktigt att lägga mycket tid på övningar och lekar som utvecklar sensomotoriken i förskolan och extra tid på de förskolebarn som ligger efter, säger Åsa Hagdahl, civilekonom och sensomotorisk tränare. 

Hon tillägger också att man inte ska vara så rädd för att tillrättavisa barnen om de gör fel. 

– Jag träffade en gång en pojke i årskurs fyra som hade skrivkramp. Pojken hade ett penngrepp som var hårt och gjorde det svårare att skriva. När han fick finmotoriska övningar blev det snabbt en förbättring och pojken blev superglad. Vi behöver stötta och hjälpa barnen att göra rätt, det är vår uppgift. Hur ska de annars kunna utvecklas? säger hon. 

Stress försvårar inlärning

De betonar också vikten av att uppmuntra till rörelse och att barnen får använda alla sina sinnen i en stimulerande miljö som bygger barnens hjärnor.

– Något som motverkar all inlärning är dock stress. Långvarig stress kan motverka och försvåra all inlärning och det kan till och med göra att man halkar ner i pyramiden, säger Pernilla Unevik.  

För att ett barns hjärna ska fungera och utvecklas vill det också till att ha en så stressfri och trygg miljö som möjligt. 

– Det krävs en låg stressnivå för att uppnå god inlärning, och barn kan bli stressade av mycket, exempelvis hög ljudvolym, vissa typer av ledljus, att ha svårt med balansen, dålig kroppskontroll, ett hårt tonfall eller en för barnet ovänlig blick. 

”Bättre regler på hunddagis”

När Pernilla och Åsa föreläser brukar de ibland visa upp 1177:s symtombeskrivning för vuxna med utmattningssyndrom och jämföra med symtomen för barn med dia-gnoser, exempelvis adhd. Det finns slående likheter. Medan vuxna ofta blir sjukskrivna eller får anpassade uppgifter, miljö och tider, går barnen kvar i en miljö med många intryck och hög ljudnivå och kanske utan tillräckligt stöd och lugn. 

– Stressade barn har svårt att fungera, det gäller alltså att se efter vilka behov som ligger bakom ett beteende, säger de och konstaterar samtidigt att dagens förskolor tyvärr inte alltid har de rätta förutsättningarna att erbjuda trygghet och låg stressnivå. 

– Lite intressant är att jämföra med ett hunddagis, de har små grupper och är ute på promenerad tre gånger per dag. De har ofta bättre regler för både gruppstorlek, trygghet och rörelse än vad förskolor har i dag, tillägger Åsa Hagdahl.  

I boken har författarna med ”lärandets pyramid, ett sätt att illustrera hjärnans och nervsystemets utveckling”. Den förklarar hur vi är längst ned när vi föds. Input från sinnena, rörelser, reflexer vi föds med tillsammans med omvårdnad och miljö sätter sedan i gång utvecklingen av byggandet av nervsystemet. Barnet börjar med klumpiga rörelser, bygger successivt muskeltonus (muskelspänning), utvecklar sin kroppskännedom och sina sensomotoriska förmågor. De utvecklas sedan stegvis uppåt i pyramiden till mer fina och kontrollerade rörelser som automatiseras, till nästa steg i förfining och kontroll. Allt i samverkan mellan sinnen och motorik. Högst upp finns mer komplexa kognitiva förmågor som exempelvis att läsa eller att koncentrera sig. För att så enkelt som möjligt kunna läsa krävs att stegen under är utvecklade och automatiserade. Därför är en väl utvecklad motorik otroligt viktigt före skolstart.