”De nationella proven måste göras om – inte betygen”

Hur fackföreningen Sveriges Lärare resonerar och agerar är svårt att förstå. Å ena sidan vill man att fler elever ska ha de kunskaper som krävs för att klara gymnasiet. Å andra sidan vill man ta bort betyget F och behörighetskraven till gymnasiets nationella program eller återinföra de relativa betygen. Att de önskemålen är oförenliga verkar man inte vara klar över. I det följande ska jag därför argumentera för tre saker:

• Så länge de nationella proven ser ut som de gör kommer elevernas kunskaper inte förbättras.
• Att ta bort betyget F och behörighetskraven eller återinföra de relativa betygen medför inte att fler elever klarar gymnasiet.
• ”Sveriges lärare” bör istället ta initiativ till en utredning om de nationella proven.

Därför uteblir positiva effekter

Varför dagens nationella prov inte får positiva effekter kan förklaras så här. Av grundskolans kursplan i svenska framgår att eleverna ska kunna ”sammanfatta och resonera om olika texter” (betygskriterium för E i årskurs 9). 

Det vill säga, eleverna ska kunna läsa och svara rätt på textfrågor och den som inte har gjort det ska få betyget F eller streck i svenska i årskurs 9. Men vilka texter som ett nationellt läsprov ska innehålla och vilka frågor som eleverna ska svara på framgår inte av kursplanen. Det bestäms av provkonstruktörerna. De bestämmer också vilka hjälpmedel man får använda och hur många rätt man ska ha för att få E på provet.

Provbetygen avgör i sin tur slutbetygen. Det vill säga, i de tre ämnen som ger behörighet till nationella gymnasieprogram är det provkonstruktörerna som bestämmer hur höga de ”verkliga kraven” för E ska vara. Vad som står i betygskriterierna spelar ingen roll.

Kan inte dra den slutsatsen

Hur har det då gått på 9:ans nationella prov under de senaste åren? På proven i svenska och engelska har ca 95 procent av eleverna fått betyget E eller högre. Kan man av det dra slutsatsen att ca 5 procent inte kunde ”sammanfatta och resonera om olika texter”? Absolut inte! Samma elever har bedömts i Pisa-undersökningar och där har ca 20 procent inte motsvarat den lägsta kravnivån för läsförmåga (nivå 2).

Att den siffran stämmer bättre med verkligheten framgår av de enkäter som Sveriges lärare har genomfört och av statistik. För under samma tid har ca 25 procent av gymnasiets elever förlängt skoltiden med ett år och ändå inte fått ett examensbevis. Det vill säga, provkonstruktörerna har sett till att de ”verkliga kraven för E” är lägre ställda än betygskriterierna.

För det andra så kan gymnasielärarna inte göra sitt jobb.

Vad händer då när elever som inte kan läsa och räkna börjar på nationella program? För det första så ökar antalet elever som vantrivs på gymnasiet. För hur mår den som inte kan tillgodogöra sig innehållet i läroböckerna? Är det omtänksamt att låta hen börja?

För det andra så kan gymnasielärarna inte göra sitt jobb. För vad ska de göra när 20 procent av eleverna inte kan läsa Hjalmar Söderbergs ”Pälsen” eller inte vet att 0,25 är en fjärdedel?

För det tredje så hamnar grundskolans lärare i konflikter med elever och föräldrar som tror att E på nationella provet är ”good enough”. Det medför att förväntningarna på eleverna sjunker, eleverna anstränger sig mindre och lär sig mindre och stödet till mindre kunniga elever sätts in för sent eller uteblir.

För det fjärde så får elever och föräldrar ingen korrekt information om de verkliga krav som ställs för att klara gymnasiet. Det vill säga, de felaktiga E-kraven på 9:ans nationella prov får negativa effekter för eleverna och lärarna i båda skolformerna.

Inte så enkelt som att avskaffa

Under de senaste 20 åren har proven också kritiserats. Lärare har påpekat att E-kraven är för lågt ställda och Skolinspektionen, som har ombedömt prov, har påvisat att likvärdigheten är låg. Vilket betyg en elev får på en skrivuppgift är rena lotteriet. Även läsproven har kritiserats (se t ex Michael Tengberg) och 2018 försäkrade dåvarande skolministern Anna Ekström att proven skulle göras om. Men så blev det inte. Istället infördes en ny föreskrift i skollagen: ”Vid betygssättning /---/ i ett ämne som det ges ett nationellt prov i ska elevens resultat på det provet särskilt beaktas. (10 kap. §20 a). Att den föreskriften förutsätter att provens E-krav speglar betygskriterierna glömde man sen bort.

Men vore det inte bättre att avskaffa de nationella proven? För det finns väl forskning som visar att prov och betyg får negativa effekter, särskilt för mindre kunniga elever. Nej! Så enkelt är det inte! I ”Betyg – men på vad?” (HLS Förlag 1991) skrev jag: ”En lärare som tar sitt arbete att utveckla unga människors samlade kompetens seriöst kan inte undvara sitt starkaste styrredskap: det skriftliga provet med kvalitativa frågor.” (s 145). Det vill säga, det finns prov som bidrar till inlärning.

De positiva effekterna gäller också för mindre kunniga elever.

Huruvida ett prov gör det beror på tre saker: hur provet förarbetas, hur uppgifterna ser ut, rättas och genomförs samt hur resultaten återkopplas. Om eleverna får veta hur uppgifterna ser ut och rättas och får återkopplingar som klargör varför en viss prestation inte bedömdes som ”rätt” så lär de sig mer. Om resultaten dessutom bedöms i nivåer som klargör vad eleverna inte kan så förbättras inlärningen ytterligare. De positiva effekterna av rätt konstruerade prov gäller också för mindre kunniga elever.

Rätt konstruerade nationella prov får dessutom positiva effekter för skolsystemet. Betygens rättssäkerhet och likvärdighet stärks, mindre kunniga elever kan identifieras och få stöd, elever kan pröva sig till betyg, och elever/föräldrar kan få en mer realistisk uppfattning om vad som krävs.

Men som sagt, det finns också prov som inte bidrar till inlärning, till exempel högskoleprovet. Det är alltså provens utformning som gör skillnad. Om konstruktörerna hade velat göra nationella prov som ser ut som Pisa- och Pirls-prov så hade de kunnat göra det. Och då hade fler elever kunnat läsa och räkna på det sätt som krävs för att klara gymnasiet. Men så länge proven ser ut som de gör bidrar de inte till inlärning.

Detta måste göras

Vad bör då göras? För det första så bör de förändringar av betygssystemet som Sveriges Lärare har krävt avvisas. Att ta bort betyget F och behörighetskraven till gymnasiet eller återinföra relativa betyg förbättrar inte elevernas kunskaper.

För det andra bör Sveriges Lärare ta initiativ till en utredning om de nationella proven. Av direktiven bör då framgå att de nya proven ska rättas av lärarna — inte digitalt — och att E-nivåerna ska anpassas till de verkliga krav på läs- och räkneförmåga som ställs för att klara gymnasiet. Även genomförandet måste ändras och proven göras offentliga — inte sekretessbelagda — så att elever och föräldrar kan få veta vad som krävs.

Det kostar inget och här finns det forskning och internationella förebilder. För så länge de nationella proven ser ut som de gör kommer antalet elever som klarar gymnasiet inte öka.

Per Måhl – har skrivit fackböcker om bedömning och betygssättning och arbetat på Skolinspektionen med kvalitetsgranskningar av betygssättning.

• Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Vi Lärare.