Experterna: Eleverna måste läsa mycket i alla ämnen

Lärarledd högläsning med textsamtal, självständig läsning, parläsning, strukturerad undervisning i phonics och tid för lästräning för elever som behöver det – varje dag. På skolan i Mullsjö, där Anki Källman arbetar, är det fullt fokus på läsning och text från dag ett.

Hon är lågstadielärare med speciallärarutbildning i språk-, läs- och skrivutveckling och medlem i Expertrådet för läsning, som instiftats av Lärarstiftelsen och Sveriges Lärare.

– På lågstadiet måste mycket tid avsättas varje dag för både lästräning och högläsning med textsamtal. Men arbetet får inte avstanna där. Alla lärare måste jobba för att eleverna fortsätter att läsa olika typer av texter i hela grundskolan, säger Anki Källman.

”Skolans viktigaste mål”

Barbro Westlund, författare och lektor i läs- och skrivutveckling med lång erfarenhet som lågstadielärare och lärarutbildare, håller med om att det är viktigt att undervisa i goda avkodningsstrategier. Det behövs även ett väglett textarbete utifrån hur olika lässtrategier kan användas innehålls-, språk- och upplevelsemässigt, som kan påverka motivationen att vilja läsa.

– NO- och SO-lärare bör också packa upp texter i helklass genom att använda metoden vägledd läsning. Det innebär inte att läraren ska göra avkall på god ämneskunskap, men det är ämneslärare som har mest kunskap i hur man läser, skriver och förstår i ämnet. Att känna att man lyckas som läsare bör vara ett av skolans viktigaste mål, säger hon.

Anki Källman håller med om att all personal på skolan måste enas kring att läsning och text ska prioriteras i alla ämnen. Hon efterlyser också en uppgradering av läsningen i skolans styrdokument.

– Vi i expertrådet vill se en egen rubrik för läsning i läroplanen och att styrdokumenten tydliggör att det ska läsas i alla ämnen, även på mellan- och högstadiet. Att elever läser är något som vi har tagit för givet, men så ser det inte ut i dag, säger Anki Källman.

”Det finns ingen genväg”

De två läsexperterna är speciellt eniga på en punkt: att lyssna på inläst text är inte synonymt med att läsa den.

– Läsning kräver kontakt med skriven text, här finns inga genvägar. Begreppet lyssneläsa är därför problematiskt, eftersom avkodningsförmågan är frånkopplad. Det kan givetvis vara befogat att i vissa fall få lyssna på en text, men vill vi få goda läsare behöver eleverna helt enkelt läsa, säger Barbro Westlund.

Anki Källman understryker att inte heller hon är motståndare till att elever också lyssnar på text, men att det är en annan förmåga än att läsa.

– Har eleverna bristande läsförmåga behöver vi satsa ännu mer på lästräning och gemensam högläsning med textsamtal i stället för att lämna dem ensamma med hörlurar. Läsning är lösningen. Det finns ingen genväg, säger hon.