Läraren: Därför måste vi våga vara jättejobbiga

Foto: Foto: Jeffrey Mcintosh

Leena Joandi är bild- och engelsk­lärare på Ebba Braheskolan i Nacka. Där tränar hon sina elever, bland andra sjundeklassarna Hugo Angius och Mikael Friis, att inte ge upp. Foto: Jeffrey Mcintosh

Bild- och engelskläraren Leena Joandi har märkt en tydlig skillnad på några få år – elever har allt mindre ork att stanna vid en uppgift. Men hon ger sig inte.
– Våga utmana dina elever! Men framför allt: påminn dem om hur glada de blir över resultatet när de lagt ner den tid som krävs.

Leena Joandi medger utan omsvep hur svårt det kan vara att få eleverna att hålla i och hålla ut.

– De har blivit så vana vid snabba kickar på nätet, att omedelbart kunna byta till ­något nytt som intresserar dem. ”Det här är tråkigt”, kan de säga. Många orkar inte ens lyssna till en genomgång på fem minuter.

Hon har inget emot det lustfyllda lärandet, men vänder sig emot att lärandet i huvudsak ska bygga på just lust.

– Att nöta in kunskaper är inte alltid roligt, men det blir roligt längre fram när man väl uppnått kunskaperna. Problemet i dag är att unga vill ha snabb belöning för sina insatser.

”Nej, du är inte alls klar”

Leena Joandi har arbetat i flera år på Ebba Braheskolan i Nacka. Den senaste lite mer krävande uppgiften i bild var när eleverna i åttan skulle göra ”mitt personliga stilleben”.

Det krävde flera arbetsmoment: fota prylar därhemma, teckna av dem, lägga på färg, jobba med skuggor. Efter ett par lektioner var det flera som kom fram till henne och förklarade ”nu är jag klar, nu orkar jag inte längre”.

– Och då svarar jag ”nej, det är du inte alls, vi ska jobba i tre veckor till med detta”. Elever känner ofta numera att det är ”good enough”, de nöjer sig med ett resultat som ligger under det som de skulle kunna prestera.

Hur reagerar eleverna när du ber dem fortsätta med en uppgift, när du säger emot dem?

– De tycker att jag är ”jättejobbig” och säger att ”det är för svårt”. Men då peppar jag dem och betonar att de visst kommer att klara det.

Och framför allt påminner hon eleverna om hur nöjda de varit vid tidigare tillfällen då de varit på väg att ge upp men fortsatt ändå.

– Jag har flera elever som efteråt konstaterat att ”detta är ju det bästa jag någonsin gjort”. Då får jag dem att inse att det blev så bra just för att de inte gav upp.

”Krävande både fysiskt och mentalt”

Leena Joandi går just nu igenom ele­vernas utvärderingar av stilleben-projektet. Hon läser upp vad en elev i åttan skriver: ”Det har varit krävande både fysiskt och mentalt, men mest mentalt. Fast det har känts utvecklande att få jobba med ett längre projekt.”

– Det här är en intensiv och energisk kille, men som i slutändan ändå uppskattar ett arbete som krävde hans uthållighet. 

 – Jag och slöjdläraren har sagt till lågstadielärarna på skolan att de borde låta barnen pyssla så mycket som möjligt. Det är i den åldern som finmotoriken sätter sig.

Leena Joandi hyser ändå hopp om att det går att få elever att koncentrera sig på större och svårare uppgifter, hon har fått många att stanna vid en uppgift längre än de hade tänkt sig.

– Men efter ett större projekt drar jag aldrig i gång ett nytt stort projekt, man måste varva uppgifternas omfattning och inriktning, annars orkar de inte.

Större projekt kräver längre processer, du är inte orolig att eleverna inte ska hinna lära sig allt i det centrala innehållet?­ Stoffträngseln är ju stor i bildämnet?

– Man måste lita till sin förmåga som pedagog. Och lägga upp det på ett smart sätt. I sjuan, till exempel, får de rita sago­illustrationer, som de sedan ska levandegöra genom att spela in filmer. Därmed får jag med både hantverksskapande och det digitala i samma projekt.

Hur får man eleverna att bli mer uthålliga?

Leena Joandis fem tips:

  1. Våga utmana eleverna:
    För att lyckas med en uppgift måste de lägga ner mer tid, så är det bara. Du kommer att få höra att du är jättejobbig! Men man måste våga ta lite skit från eleverna.
  2. Påminn om hur mycket bättre ­slutresultatet blir:
    Jag har otaliga exempel på elever som visat otålighet, men som ändå fortsatt med uppgiften – för att sedan märka hur mycket bättre det blev. Påminn dem om dessa exempel!
  3. Använd humor och personlig värme:
    Det tjänar inget till att bara tjata, då blir de ännu svårare att övertala. Använd humor i stället. Skoja med dem, säg med ett leende att ”ni pratar för mycket, men skriver och ritar för lite”.
  4. Bygg relationer med var och en:
    För olika elever krävs olika metoder för att de ska komma i gång och orka arbeta vidare. Men det är bara om du känner varje elev som du kan använda rätt metoder till rätt elever. Så bygg relationer!
  5. Varva krävande och mindre ­krävande uppgifter:
    Efter en krävande uppgift är det viktigt att köra en mindre krävande. Och ändra själva innehållet, till exempel från att måla en akvarell till att göra en film. En krånglande dator kräver också uthållighet, men av en annan typ.