Här har lyssneläsning blivit en icke-fråga

Svenskläraren Ulrika Åkesson minns trycket från föräldrar och specialpedagoger som stort. Det var i mitten av 2010-talet som kraven på att anpassa bort läsningen kom från flera håll.

Då lät Ulrika Åkesson en del lässvaga elever lyssna på inläst text på lektionerna. Men hon kände snart att hon gjorde dem en björntjänst.

– De eleverna lämnade skolan med mycket sämre förutsättningar. De var osäkra på sin läsförmåga, vilket också påverkade deras självkänsla negativt, säger hon.

I dag lyssnar i princip ingen av hennes högstadieelever på inläst text i klassrummet. Utgångspunkten är att alla elever på Sandeplanskolan ska få lära sig att läsa och utvecklas som läsare.

– Vi hade många diskussioner i kollegiet om lyssneläsning, som mynnade ut i en samsyn om att det inte var en rimlig väg framåt. Vi måste lästräna eleverna så mycket vi bara kan, säger Ulrika Åkesson.

All personal är överens

I dag arbetar alla lärare från förskoleklass till årskurs 9 med läsning och ord- och läsförståelse, berättar skolans rektor Jenny Ljung.

– Vi läser högt och tillsammans. När vi jobbar gemensamt med en text så klarar alla att hänga med, oavsett förkunskaper. Det är kanske ”old school”, men alla vinner på det, säger hon.

Likt många andra skolor har Sandeplanskolan brottats med ett kunskaps- och lästapp vid övergången mellan låg- och mellanstadiet. Framför allt har pojkar ­förlorat motivationen och halkat efter.

Nyckeln för att vända trenden blev ett tydligt fokus på läsning, berättar Jenny Ljung.

– Det var läsningen som pojkarna främst hade svårigheter med. Vi enades om att arbeta gemensamt för att bryta det mönstret, som ett av våra utvecklingsområden. Att all personal är överens om att läsningen är allas ansvar har varit jätteviktigt, säger hon.

Listan på skolans läsfrämjande insatser kan göras lång. Gemensam läsning i helklass har prioriterats högre, både på mellanstadiet och högstadiet.

I årskurs 7–9 när klasserna är större delas eleverna in i mindre undervisningsgrupper i kärnämnena, för att det ska finnas större möjligheter att fortsätta att fokusera på läsning.

Extra träning, bokklubbar och smågrupper

Såväl yngre som äldre elever får möjlighet att träna extra på att läsa med svensklärare, speciallärare och specialpedagoger.

Skolbibliotekarien håller i bokklubbar och organiserar lässtunder på rasterna. Extra lästräning i små grupper erbjuds på alla lov, utom vid jul.

Även om målet i första hand har varit att lyfta de lässvaga pojkarna har satsningen också resulterat i att få elever har behov av att lyssna på inläst text i skolan, menar Jenny Ljung.

– Att vi fokuserar så mycket på läsning har inneburit att lyssningen har fallit bort mer och mer. I dag används inläst text i princip inte alls i skolan. Det har också blivit allt ovanligare att föräldrar kräver att barn inte ska behöva läsa eller skriva, säger hon.

Både Jenny Ljung och Ulrika Åkesson understryker att lyssning på inlästa läro­medel och böcker kan vara ett bra stöd och ett viktigt komplement för en del elever.

Men att det råder en enighet på skolan om att de allra flesta barn kan lära sig läsa och växa som läsare är viktigt, tycker Ulrika Åkesson.

– Att kollegor i andra ämnen också gör vad de kan betyder mycket. I dag drar alla åt samma håll, säger hon.

Viktigt att inte överge målet

Ulrika Åkesson är väl medveten om att andra skolor har helt andra förutsättningar och utmaningar än Sandeplanskolan, som ligger i välmående Höllviken i Vellinge kommun och har få elever med svenska som andraspråk.

– Skolor som har det tuffare kan behöva hitta andra vägar för att inte tappa lässvaga elever. Men det är viktigt att inte överge målet att utveckla alla elevers läsning. Vi lärare får inte lämna eleverna ensamma med läsningen, utan vi måste hela tiden finns vid deras sida, säger hon.