Jarnlo: Tyvärr har vi nog bara sett början av läskrisen

En av de första rubriker jag satte när jag började som redaktör på tidningen Ämnesläraren för 4,5 år sedan var ”Forskaren: Därför är det bra att skriva för hand”.

Goddag yxskaft, tänkte jag och tryckte på publicera-knappen. Det blev startskottet för en nationell debatt om elevernas allt sämre handskrift som eskalerade några år senare när Ämnesläraren genomförde en undersökning som visade att var femte lärare uppger att deras elever inte skriver för hand i skolan.

Ämneslärarens många avslöjanden

Det många tagit för givet sker innanför skolans väggar är uppenbarligen inte alls självklart längre. Som att eleverna får träna på att skriva för hand. Eller att alla elever får lära sig läsa de första skolåren och sedan läser mycket under hela skoltiden. Tvärtom har vi på Ämnesläraren de senaste åren avslöjat flera orsaker till att läskrisen bara blir djupare och djupare. Här är ett axplock:

• Många lärarstudenter får inte lära sig hur man lär barn att läsa.
• Läsa-skriva-räkna-garantin har havererat. De verktyg Skolverket ålägger lärarna att använda för att upptäcka elever med lässvårigheter är så trubbiga att det i flera fall missar målet.
• När den tidiga kartläggningen ändå visar att en elev är i behov av särskilt stöd uppger över hälften av lärarna att eleven inte får det.
• Elever som inte kan läsa kan ändå få godkänt på det nationella provet i svenska i årskurs nio.
• Hälften av eleverna i årskurs nio läser mindre än 1 sida facktext en vanlig skoldag.

Så om eleverna inte längre läser i skolan, vad gör de i stället?

Lärare pressas att låta elever lyssneläsa

I Ämneslärarens nya granskning kan vi avslöja hur den så kallade lyssne­läsningen – det vill säga att elever får lyssna på inläst text i stället för att läsa den – just nu rullas ut på bred front i skolan. Det som från början var tänkt som ett hjälpmedel för elever med dyslexi och grava lässvårigheter används nu dagligen av många elever som med rätt stöd skulle kunna läsa själva. Ett av flera problem är att det stödet saknas på många skolor, vilket innebär att lärare i stället pressas att låta eleverna lyssneläsa.

Det är inget annat än ett ”obegripligt svek” som innebär att många elever får sina ”livsmöjligheter kraftigt begränsade” som kognitionsforskaren Agneta Gulz uttrycker det.

Om inget drastiskt görs nu är jag rädd att vi bara sett början av läskrisen.

Hampus Jarnlo är redaktör för tidningen Ämnesläraren och Grundskolläraren.