Larmet: Så fördjupar lyssneläsning läskrisen

För tio år sedan när Ulrica Björkblom Agah började som högstadielärare fanns inlästa texter på cd-skivor, avsedda för ett fåtal elever med dyslexi och andra tunga läs- och skrivsvårigheter. I dag lyssnar i stort sett alla elever varje gång de ska läsa en längre text.

– Ska de läsa ett kapitel själva blir det ramaskri och jag vet att de inte kommer att hänga med i texten på egen hand. Då får de lyssna med boken framför sig. Lyssningen ska vara ett stöd, men jag ser att de inte läser. Många lägger sig ner och blundar, säger Ulrica Björkblom Agah.

Det är inte bara i hennes klassrum som lyssning på inläst text breder ut sig och ersätter läsning. Drygt hälften av de 1 608 svarande lärarna i Ämneslärarens enkätundersökning har elever som alltid eller ofta lyssneläser.

”Har ökat i takt med att kunskapsnivåerna minskat”

Varannan lärare anser att den så kallade lyssneläsningen har blivit vanligare i undervisningen. Mer än var fjärde lärare svarar att minst 20 procent av deras elever – i många fall betydligt större andel än så – återkommande lyssnar på text i stället för att läsa den.

Många lärare understryker att lyssning är ett viktigt hjälpmedel för elever med dokumenterade läs- och skrivsvårigheter och att lyssneläsningen är ett komplement. Men av enkätsvaren framgår det tydligt att lyssning också ersätter läsning för betydligt bredare elevgrupper.

”Lyssneläsning är extremt vanligt även bland elever som inte har anpassningar”, ”Vi erbjuder alla elever inläsningstjänst. De som vill får alltid lyssna”, ”Det har verkligen ökat dramatiskt, i samma takt som kunskapsnivåerna har minskat” är några exempel på hur lärare beskriver utvecklingen.

Saknas resurser att lära alla läsa

Att elevernas läsförmåga är så låg att de måste få lyssna är en förklaring som återkommer. Tid och resurser att faktiskt lära alla att läsa saknas i flera fall. Lärare vittnar även om en press från såväl föräldrar, som specialpedagoger och rektorer att tillåta lyssning på bred front.

– Vi har inga speciallärare och kan inte erbjuda särskilt stöd. I stället ställs krav på anpassningar som gör föräldrarna nöjda. Men i verkligheten gör vi eleverna en björntjänst. Att låta dem lyssna blir ”the easy way out”. Det är en ond cirkel. Jag känner mig medberoende i ett havererat system, säger Ulrica Björkblom Agah.

Läraren Jennie Lindberg delar bilden att lyssne­läsning allt oftare ersätter lästräning, även på mellan­stadiet. När klasserna blir större och lärarna färre anpassas viktiga kunskaper bort.

– När man som lärare inte räcker till för alla blir lyssningen en konstgjord andning och en anpassning också för att läraren inte ska behöva dräpa sig själv. Det är rätt solklart att en sådan resursbrist leder till sjunkande resultat, säger Jennie Lindberg.

Mellanstadieläraren Susanna Balzano är djupt bekymrad över utvecklingen.

– Vi måste avsätta tid för att alla ska lära sig att läsa. Låter vi svaga läsare lyssna i stället sviker vi vårt kompensatoriska uppdrag och cementerar skillnaderna. De svagaste eleverna halkar efter ännu mer, säger hon.

Forskaren: ”Jag blir rädd och förfärad”

Betty Tärning, forskare i kognitionsvetenskap vid Lunds universitet, reagerar starkt på Ämneslärarens granskning.

– Jag blir rädd och förfärad. Vi tar bort chansen för många barn att lära sig läsa, vilket de allra flesta kan med adekvat och strukturerad hjälp. Det är sorgligt, inte minst med tanke på Pisa- och Pirls-resultaten, säger hon.

Betty Tärning beklagar att det finns en bristande kunskap om läsförmågans betydelse och att skolor saknar resurser att satsa på läsning. Att det går lika bra för elever att lyssna som att läsa stämmer inte, i synnerhet inte i tidiga faser av läsinlärning och läsning, menar hon.

Och att göra som 16 procent av de svarande lärarna och låta eleverna välja om de ska läsa eller lyssna är en farlig väg att gå, anser Betty Tärning.

– Eleverna förstår inte konsekvenserna av det valet och vet absolut inte bäst själva. Att läsa är för många otroligt slitsamt. Finns det ett enklare alternativ kommer de att välja det.