Det går inte att blunda för att vi föräldrar har ett stort ansvar för uthållighetsraset, skriver Hampus Jarnlo.

”Är ni på elevernas eller lärarnas sida?” Åttaåriga dottern har fått syn på en bild på min dator med sovande, uttråkade och håglösa elever i Ämnes­lärarens granskning av uthållighetsraset.

Jag: ”Hur menar du?”

Hon: ”Tycker du att vi ska få längre ­helger för att orka mer?”

Jag: ”Nej, jag tycker att ni ska få mindre skärmtid och träna mer på matte.”

Hon: ”Mäh!”

Dotterns fråga om vems sida vi på tidningen står på fastnar i mig. Det är inte oproblematiskt att granska elevers ­bristande uthållighet. Risken finns att det uppfattas som att vi pekar finger åt barnen och säger ”titta så slappa de är”. Jag tror också att rädslan att bli beskylld för att ha en dålig barnsyn är en starkt bidragande orsak till att lärare sällan pratar offentligt om hur illa ställt det egentligen är med ­elevernas ork och kämparanda i skolan.

Ingen idé att låtsas längre

Så varför väljer vi att göra det i Ämnes­läraren? Självklart menar vi inte att det här är barnens fel! Barn är barn – och de är i stor utsträckning en produkt av den vuxenvärld som fostrar dem. Men när 93 procent (!) av 5 000 lärare svarar att elevernas uthållighet har försämrats de senaste åren gynnar det ingen att låtsas som att inte det är ett stort problem som skapar enorma utmaningar för lärare.

Eller som gymnasieläraren Anna Persson uttrycker det:

”Jag kan inte ta mina kunskaper och tömma dem i en tratt in i eleverna. Det måste finnas en aktiv mottagare av min undervisning och antalet som är det minskar. Jag utvärderar och gör om för att försöka få min undervisning inspirerande och intresseväckande, men sorry kids, ni måste också träna.”

Det går inte att blunda för att vi föräldrar har ett stort ansvar för att det numera ser ut så på många skolor. Jag är fullt medveten om att grundförutsättningarna att träna barnens uthållighet är mycket tuffare för vissa föräldrar och barn än för andra. Men att få sina barn att inte ge upp, kämpa vidare och förstå att man måste öva för att lära sig något kostar faktiskt ingenting mer än uthållighet och tålamod även hos oss vuxna. Om vi föräldrar inte är beredda att hjälpa till med det arbetet kommer skolan, och i förlängningen hela samhället, få betala ett mycket högt pris.

Hampus Jarnlo är editionschef och redaktör för Ämnesläraren och Grundskolläraren