Facket: Så kan dokumentationsbördan minskas för lärarna

Omfattande krav på dokumentation kan tolkas som minskat förtroende för bland annat lärare och förskollärare.

– Det har blivit en tillitsförskjutning. Tidigare kunde det räcka att en lärare eller förskollärare vid behov berättade vad som hade hänt och hur en viss situation hanterats. Så är det inte riktigt längre. I dag behöver man göra en mängd tjänste­anteckningar och dokumentationer för att i efterhand kunna visa vad man har gjort.

– Växande dokumentationskrav är ett stort problem och tar fokus från förskollärares och lärares kärnuppdrag.

Blir det sämre undervisning?

– Ja, eftersom viktig tid tas från det som vi borde arbeta med. Jag är själv lärare i förskolan och märker hur ofta som min planeringstid ryker.

Men dokumentation behövs väl?

– Absolut, inte minst sådan som stöttar utvecklingen av undervisningen och mötet med barn och elever. Men det bör i högre utsträckning vara förskollärare och lärare som själva avgör vilken dokumentation som de ska utföra. Annan dokumentation och administration som anses nödvändig bör andra i skolan ta hand om.

– I dag kan man som lärare i förskolan behöva svara på frågor från Försäkringskassan om barn har varit på plats samtidigt som deras vårdnadshavare begärt ersättning för vab-dagar. På liknande sätt kan lärare behöva besvara frågor från CSN gällande äldre elevers frånvaro. Vi kan också behöva utföra städuppgifter, kökstjänst och leta efter vikarier. Allt detta tar viktig tid från undervisningen och det som hör till den.

Bedömare tror att en tydlig reglering av lärares och förskol­lärares undervisningstid och tid för planering och uppföljning kan vara ett sätt att ”bakvägen” minska dokumentationsbördan.

– Då blir det tydligt hur mycket tid som finns över till andra arbetsuppgifter, säger Pia Rizell.