Allt färre barn – ändå växer grupperna

I och med att barnafödandet drastiskt minskar runt om i landet är det många som hoppas att barngruppernas storlek därmed ska minska, och med bibehållen eller större personaltäthet. Men riktigt så enkelt är det inte när det är kommunernas plånbok som styr. LO-utredaren Johan Enfeldt har gjort ett räkneexempel för att visa hur det ser ut.

I exemplet utgår han från en förskola med fyra avdelningar med totalt 72 barn, där finansieringen består av skolpeng utifrån antalet barn. Om antalet barn då minskar till 65 innebär det samtidigt att intäkterna minskar med tio procent. Lokalkostnaden är däremot fortfarande densamma, och en ännu större andel av förskolans budget måste gå till lokalerna. För att budgeten då ska gå ihop måste rektorn spara in på personalkostnaderna, något annat finns inte att tillgå för att slippa röda siffror.

– Det här blir effekten av en budget baserad på skolpeng, alltså ett belopp per barn. Minskade barnkullar ger alltså lägre personaltäthet, inte tvärtom, säger Johan Enfeldt och påpekar att detta är något ekonomer är väl medvetna om.

Vill se en annan finanseringsmodell

Han håller dock med om att det kan låta rimligt att kommunerna ska ta tillfället i akt för att minska förskollärarnas stress med stora barngrupper, men i praktiken stoppar skolpengen den möjligheten.

– Det är finansieringsmodellen som är problemet. Grundaren av Engelska skolan sa en gång att allt över 30 elever per klass är vinst, att grundkostnaderna för lärare, lokaler och annat inte ändras om det blir 2–3 elever extra, men de får elevpeng för varje extra elev ändå. Men för en förskola som har det tajt och det blir färre barn, ja då måste de dra ner på personal för att få det att gå ihop, säger han.  

För att komma tillrätta med problemet vill han se en annan finansieringsmodell än dagens variant.

– Ja, en rimlig finansiering för skola och förskola vore att de fick en budget för verksamheten i stället för att det ska vara en kalkyl beräknat på pris per barn. Att rektorer i dag tvingas räkna på hypoteser om hur många barn som tillkommer eller slutar under terminerna försämrar likvärdigheten, skapar ryckighet och driver otrygga anställningar. Men det är ingen naturlag utan en följd av politiska beslut, säger han.

”Staten behöver ta över ansvaret”

Även Sveriges Lärare vill se en förändring från dagens metod där kommunernas ekonomi blir avgörande för förskolornas kvalitet.

– Vi lägger oss inte i hur det finansieras, och hellre sektorsbidrag än riktade bidrag, men det kan inte längre vara ett lotteri utifrån vilka skatteintäkter det finns i kommunerna. Det borde vara de faktiska behoven i barngruppen som styr, och inte bara det ekonomiska utrymmet. Förskolan kan inte vara en budgetregulator. Staten behöver därför ta över finansieringsansvaret för förskola och skola, säger Pia Rizell, förskollärare i Örebro och andre vice ordförande för Sveriges Lärare.

Lyssna på Förskolan här: