Förskolläraren Elin: Man skulle låtsas att allt var bra

För drygt tio år sedan var Elin Olausson full av energi och förväntningar. Efter examen vid Göteborgs universitet skulle hon äntligen få börja jobba som förskollärare.

– Jag var så taggad och fick en jättebra kollega och mentor. Vi jobbade tillsammans i många år. Vi var två förskollärare och en barnskötare i en barngrupp och jag hade förhoppningar, säger Elin Olausson, 38 år.

Men efter ett antal år kände hon att arbetet blev allt mer pressat. För tre år sedan blev hon sjukskriven på grund av kraftig migrän och hjärtklappning. Symtomen var arbetsrelaterade.

När hon kom tillbaka efter ett par veckor fick hon ett besked från ledningen att hon behövde stärka sin roll som förskollärare.

– Det blev lite av droppen. Jag vet vad som förväntas av mig som förskollärare, men vi får inte förutsättningarna. Jag var då ensam förskollärare i en barngrupp med 20 barn.

Flera arbetsuppgifter och ökade krav

Hon skulle sköta alla utvecklingssamtal, utföra fler administrativa uppgifter och om någon var sjuk i personalgruppen så togs inte alltid vikarier in. Det betydde att hennes planeringstid rök.

– Jag fick också på mig att gå en kurs för att bli anläggningsskötare, vilket bland annat innebar att jag skulle testa alla brandvarnare på förskolan. Spreja på varnarna och ta en stång och kolla. Var det verkligen min pedagogiska roll?

Hösten 2023 sa hon upp sig och i december samma år gjorde hon sin sista dag som förskollärare.

Kändes det skönt att sluta?

– Jo, det var en slags befrielse att lämna som en protest. Jag hade funderat över det ett par år så beslutet kom inte plötsligt. Men det var så klart också sorgligt att lämna mina fina kollegor och barnen.

Med sina erfarenheter kände Elin Olausson ett starkt behov av att bryta tystnadskulturen inom förskolan. Det resulterade i ett inlägg i Göteborgs-Posten.

– Det kändes inte bra att sluta som förskollärare utan att det blev något av det. Jag ville göra något för alla mina kollegor som är kvar. Många jobbar och sliter trots dåliga förutsättningar.

Hur yttrar sig tystnadskulturen i förskolan?

– Den är tyvärr utbredd. När det hade varit en dålig dag med frånvaro bland personalen så skulle man låtsas inför föräldrarna att allt var bra. Bara när det var riktig kris som när nästan alla barn var på plats, flera personal sjuka och knappt med vikarier kunde rektorerna gå ut med information om läget.

Får inte säga sanningen 

Hon menar att allt handlar om budget. Har en förskola inte föräldrarnas förtroende så riskerar pengarna för barnen att försvinna.

– Om man är ärlig och säger att det inte är bra kan föräldern kontakta ledningen. Då blir man kallad till samtal hos rektorn om att man ska var professionell. Det betyder att man inte får säga sanningen. Det här har pågått i många år. Samtidigt sitter rektorerna också i skiten med en snara runt halsen uppifrån.

Elin Olausson menar att fler behöver visa hur verkligheten ser ut på förskolan med stora barngrupper, svällande administration, obehörig personal och brist på planeringstid. Hennes debattinlägg i Göteborgs-Posten fick stort genomslag och det ledde till att hon ville skriva en bok.

– Jag kände att jag vill skriva av mig. I början hade jag ingen tanke på att det skulle bli en bok men jag skickade in manuset och förlaget nappade. Det finns många pedagogiska böcker om förskolan men det är mer ovanligt med sådana här böcker om arbetsmiljön. Boken är även ett sätt att bidra till att tystnadskulturen bryts. Det vore den största vinsten.

Bättre förutsättningar i förskoleklass

Boken har uppmärksammats i olika sammanhang. Hon har till exempel blivit inbjuden till Nyhetsmorgon.

– Jag får stå upp och bryta tystnadskulturen och hoppas att fler tar efter.

Titeln på boken är ”Budgetens dolda ansikte” (Ekström & Garay).

– Det är det dolda som behöver visas. Jag hoppas att boken når ut brett till beslutsfattare, föräldrar och andra.

Nu arbetar Elin Olausson som förskollärare i förskoleklass sedan i höstas.

– När jag jämför med förskolan om synen på planeringstid och förutsättningar för undervisningen så är det bättre här. Jag är också på en bättre plats i livet där jag mår bättre och får möjlighet att uttrycka mig i mitt skrivande med boken och att få vara med och bryta tystnadskulturen inom förskolan. Det känns jättebra. 

LÄS OCKSÅ: 

Förskollärarnas larm: Vi klarar inte tillsynen av barnen

Ta chansen – minska barngrupperna nu!

Lyssna på Förskolan här: