Vi har provat allt för att vända resultaten – utom en sak

Årets Pisa-undersökning har presenterats och resultaten var som vi hade förväntat och befarat. Svenska 15-åringar presterar sämre i matematik och läsförståelse. Efter att ha stadigt ökat de senaste åren är vi nu tillbaka på samma bottennivå som det var under år 2012. 

Många analyser, diskussioner och samtal har framförts de senaste dagarna. Diverse utspel från politiker av alla kulörer har gjorts och makthavarna har varit särskilt duktiga på att peka finger. Regeringen säger att skulden ligger hos den förra regeringen och oppositionen passar på att beskylla den sittande. Allt är som det brukar vara. 

Felet ligger hos motståndaren

Alla kan konstatera att något är fel med svensk skola men det är ingen som har gjort fel och eventuella fel ligger inte hos en själv utan felet ligger hos motståndarsidan. De politiska skyttegravarna fortsätter att grävas och mitt i det blodiga slagfältet befinner sig skolpersonalen och eleverna. 

Som lärare är det smärtsamt att se på när våra högsta politiker anstränger sig mer för att vinna politiska poäng på kunskapsförfallet istället för att presentera lösningar. Det känns nästan som att man jobbar hårdare med att beskylla varandra än att faktiskt komma överens om genomtänkta och långsiktiga lösningar. 

Lösningar med silvertejp

De lösningar som har presenterats under de senaste två decennierna har knappast hjälpt den svenska skolan, lärarna, rektorerna och eleverna. Snarare har de silvertejpslösande åtgärderna gjort allt mycket värre och drivit oss vidare mot det kunskapstapp som vi ser idag. Vi får inte heller glömma det faktum att svensk skola idag är mer segregerad, mer ojämlik och mer olikvärdig än någonsin. Vi har testat allt för att vända den negativa trenden och få ungarna att lära sig mer, läsa mer och räkna mer. 

Kommunalisering, avreglering och avskaffning av undervisningsskyldigheten, ökad ramtid för lärarna, friskolereformen, fri etableringsrätt för friskolor, fria vinstuttag för friskolor, fritt skolval, samma skolpeng för kommunala och fristående skolor, engelskspråkiga skolor, aktiebolagsskolor, två nya läroplaner, läslyft, mattelyft, digitaliseringslyft, förstelärarreform, formativ bedömning, tvålärarsystem, en och en halv-lärarsystem, 1:1-satsning av datorer, surfplattor, chromebooks, Google Classroom, systematiskt kvalitetsarbete, oreglerad klasstorlek, inkludering, digitala nationella prov, lågaffektivt bemötande, digitala läromedel, kollegialt lärande, moduler, mobilfritt, betyg från åk 6, betyg från åk 4, lektionsdesign, lektionsmallar, relationellt lärande, differentierat lärande och så vidare och så vidare i all oändlighet. 

Lyssna på oss lärare och våga lita på professionen.

Trots alla välvilliga, nytänkande och framåtlutande förslag är vi nu tillbaka igen på ruta ett. Vi har testat allt – förutom en enda sak. Lyssna på oss lärare och våga lita på professionen. Och vad vi mest behöver är följande:

• Mer tid till att planera, förbereda och efterarbeta lektioner.
• Minskad arbetsbelastning och mer fokus på kärnuppdraget: undervisning.
• Bra och tillräckligt med läromedel till alla elever i alla ämnen.

Egentligen är dessa saker ganska självklara. Men det ogillas starkt av politiker då detta kräver pengar och att man faktiskt litar på oss lärare. Olyckligt nog råder det både brist på pengar och förtroende i skolans värld. 

Hoppas de vaknar av kallduschen

Två decennier av misskötsel av svensk skola, en osund och oreglerad marknadsstyrning, ett trasigt betygssystem samt vinstincitament för aktiebolagsskolorna har lett oss hit till klippkanten. Påhejade av tondöva och aningslösa politiker med ideologiska skygglappar. Man har inte lyssnat in oss lärare och frågat oss vad vi behöver. Och under de enstaka gånger som man har pratat med oss så har man hört vad vi har sagt, men inte lyssnat på vad vi har begärt och önskat.

Jag hoppas innerligt att Pisa-undersökningens kalldusch gör att våra politiker vaknar, att de släpper på den ideologiska stoltheten och går samman för att hitta en långsiktig lösning för hur vi ska vända kunskapsförfallet.

Annars får vi göra det som vi alltid har gjort.

Vi får lösa det i arbetslaget.