”Garantin” döms ut av både lärare och forskare

Katastrofresultaten i senaste Pisaundersökningen är ett faktum, lika låga som år 2012, då Sverige uppvisade sina dittills sämsta resultat. Den senaste stora reformen för att förebygga ett fortsatt ras är läsa-skriva-räkna-garantin som infördes i skollagen för fem år sedan. Nu skulle elevernas kunskapsnivå kartläggas redan i förskoleklass, för att sedan följas upp med bedömningsstöd i årskurs ett och de nationella proven i årskurs tre (som infördes 2010). Allt för att garantera att stödåtgärder sätts in ”skyndsamt” för de elever som är i behov av stöd.

Ändå visar en ny undersökning av Sveriges Lärare att 68 procent av lärarna i förskoleklass anser att de elever som, enligt Skolverkets kartläggning, har rätt till stöd får det i låg utsträckning. Motsvarande siffra är 54 procent i årskurs 1. 

– När testen visar att man behöver sätta in åtgärder så finns det inte så mycket att ta till. I stället använder man sig av olika typer av anpassningar, som läraren själv ska utföra, säger lågstadieläraren Mathias Boström.

I en rapport från 2022 drar Skolinspektionen samma slutsats: Läsa-skriva-räkna-garantin riskerar att landa i knät på ensamma lärare eftersom tidiga stödinsatser sällan involverar specialpedagoger.

– Det stöd till lärare som garantin föreskriver finns inte alltid, säger Anna Blom på Skolinspektionen.

Läraren: Ger ingen ny kunskap om eleverna

Enligt Sveriges Lärares undersökning vill 44 procent av lärarna i förskoleklass slopa kartläggningsmaterialet helt. Medan 45 procent av lärarna i lågstadiet hellre skulle använda mer träffsäkra bedömningsstöd.

Mathias Boström, som är mentor för 27 elever, säger att bedömningsstödet är enormt tidskrävande. För honom tar det ungefär 25 minuter per elev att genomföra testerna.

– Det är mycket undervisningstid som får stryka på foten på grund av det här, säger Mathias Boström.

Han berättar att vissa elever som lyckas ganska okej med bedömningen i årskurs ett sannolikt ändå kommer att få svårigheter att klara av de nationella proven i årskurs tre.

– Då är det lätt att luras att tro att eleven är på rätt väg och att adekvat hjälp därför sätts in för sent.

Specialläraren Jessica Hansson har aldrig mött en lärare som anser att ­Skolverkets stödmaterial tillför ny kunskap om ­elevernas svårigheter.

– Elevernas kunskapsnivåer framgår till och med i veckans läsläxa. Dessutom är resultaten från bedömningsstödet väldigt godtyckliga. De ska skrivas för hand i löpande text och då blir svaren otroligt subjektiva, säger Jessica Hansson.

Forskaren: Staten gör inte sitt jobb

Martin Ingvar är hjärnforskare vid Karolinska institutet och en uttalad kritiker av reformen. Ett stort problem, menar han, är att elevernas insatser inte beskrivs med ett standardiserat och professionellt språk.

– Då kan inte läraren använda informationen på ett fruktbart sätt. Därmed fångar man inte upp de som inte kan läsa.

Han har varit med och utvecklat det kostnadsfria läsutvecklingsverktyget Legilexi som utförs i helklass.

– Man klarar av det på en halvtimme och får en individuell strukturerad karta där man ser vilka elever som behöver träna, och på vad.

Legilexi är överlägset Skolverkets material, anser han.

– Men det här är ingen tävling. Hade staten gjort sitt jobb hade vi som ideell stiftelse inte behövts. 

Garantins största svaghet är att man inte tar ställning till vilken metod som ska användas i läsundervisningen, anser Martin Ingvar.

– Det ska lärarna fundera ut på egen hand trots att det finns empiri som visar att phonics är den bästa läsmetoden. Och det här förstärker den samhällsskadliga utvecklingen där barn från mindre läsande hem närmast diskrimineras.

Specialläraren Jessica Hansson vill inte att materialen ska omarbetas.

– Jag vill bara att de ska bort. Att tvinga lärare att göra saker som de inte tror på – det blir ju ett övergrepp på vår professionalism.