Nytt tema: Relationsbygge pågår!

I klassrummet på Nybodaskolan i Tyresö är alltid relation och kommunikation i fokus. Pär Svensson är lärare i grundsärskolan årskurs 8–9 och försäkrar sig om att alla elever förstått uppgiften. Stående matematik är temat och ele­verna jobbar två och två längs väggarna med whiteboards. När de sitter vid sina bänkar är det svårt att få till ett bra samarbete, säger han. Men när de står upp och jobbar med sina uppgifter blir det superenkelt och det stärker också relationerna mellan dem.

Förutsägbarhet är nyckeln i relationen, förklarar han:

– Vi i personalen är här varje dag, varje rast, varje lunch. Så vi tillbringar väldigt mycket tid med dem. Vi tar oss alltid tid att reda ut missförstånd och eleverna i klassen litar på att konflikter reds ut ordentligt. Eftersom vi är många lärare i klassen så går det ofta att ta itu med saker direkt.

– Men eleverna måste även kunna spara på konflikter och det är något vi övar på aktivt, säger Pär Svensson. Det gör vi genom att i stunden uppmärksamma det som blivit fel och säga: vi reder ut det sedan. Och sedan gäller det att faktiskt ta itu med det som man lovat, även om alla lugnat ner sig och blivit sams. Det är ju då eleverna lär sig att lita på oss vuxna. Det hjälper oss också med att kunna trappa ner konflikter som uppstår.

Att lära sig att vänta är en viktig del av den sociala träningen som ingår i verksamheten på särskolan, förklarar Pär. Och då måste ju jag som lärare alltid hålla vad jag lovar. Våra elever vet att vi är här för deras skull!

"Får inte bli ett självändamål"

När vi sedan pratar med Petri Partanen, psykolog och specialist i pedagogisk psykologi som forskar vid Mittuniversitetet i Östersund, kompliceras bilden. Han inleder nämligen med att prata om att ”undvika relationsfällan” och att ”relationer är svårt”.

– Alla skriver under på att det är viktigt med goda, positiva relationer men det får inte bli ett självändamål, förklarar Petri Partanen. Många lärare gör misstaget att tro att man måste börja med det vi kallar för den känslomässiga relationen. Vi har alla olika roller i skolan och som lärare jobbar man utifrån sin roll och bygger rollrelationer utifrån vad man ska åstadkomma.

"Undervisningsrelationer kräver hårt arbete"

Och Annika Lilja, docent på Institutionen för didaktik och pedagogisk profession vid Göteborgs universitet, menar att utbildning är en relation i sig, mellan den som utbildar och den som utbildas:

– Relationen i klassrummet är asymme­t­risk och ojämlik, vilket är viktigt att beakta. Den asymmetriska relationen innebär att en part är ansvarig för den andra utan att kunna förvänta sig ömsesidighet. Utgångspunkten är ju att eleverna ska få möjligheter att uppnå de mål och de kunskapskrav som läroplanen anger. Och ansvaret för att dessa mål uppfylls är till stor del lärarens. Undervisningsrelationer kan inte tas för givna utan kräver hårt och medvetet arbete.

– Studiero och att sätta gränser i klassrummet är en viktig fråga för relationerna och förtroendet, fortsätter Annika Lilja. Eleverna måste kunna lita på att läraren är den som ytterst tar ansvar för att tillvaron i skolan upplevs som trygg. Klassrummet får inte ha några informella ledare.

Skolans uppdrag kokar ner till två saker, enligt Petri Partanen: lärande och trygghet. Då blir goda relationer en nyckel.

– Jag hör ofta att först ska vi bygga relationer, sedan kommer lärandet. Men det är en tankevurpa. Att lära ut är att bygga relationer. När barnen känner sig trygga i undervisningen och med att lektionen är till för dem kommer framstegen i klassrummet.

"Förutsägbar utan att vara någon robot"

Tillit är något båda forskarna återvänder till som centralt i relationen. Petri menar att för lärare är den didaktiska relationen det centrala och eleverna måste kunna lita på lärarens förmåga att lära ut.

– Det handlar om hela spektrumet, från adekvata uppgifter till genomgångar och relevanta läxor. Det spelar ingen roll hur snäll eleverna tycker att läraren är om hen inte kan lära ut.

Som lärare måste man vara ”förutsägbar utan att vara någon robot”, säger Annika:

– Det handlar ju faktiskt om ett professionellt beslutsfattande där jag som lärare kontinuerligt gör aktiva ställningstaganden och inte agerar i affekt. Att uppmärksamma kränkningar kan innebära att säga till verbalt, men ofta förekommer också blickar och en kroppshållning som visar vad läraren vill. Uppmärksamheten visar att läraren märker vad som pågår och bryr sig om vad som händer. Men vi får inte glömma att även eleven sitter på makt – makten att obstruera, välja att inte följa instruktioner och i sista läget bli hemmasittare. Att bygga relationer med eleverna är en viktig del av lärarens uppdrag och det är viktigt att inse att det finns många sätt att göra det på.

"Fokus på den didaktiska relationen"

Det är också viktigt att tänka på sin lärarroll i relationsfrågorna.

– Eleverna möter många olika typer av personligheter hos vuxna och lär sig att förhålla sig till dem, säger Annika Lilja.

När man som lärare har kört fast med en elev är elevhälsans roll avgörande, menar Petri. Tillsammans kan man försöka förstå vad som hänt. Elevhälsan kan kartlägga vad just den här eleven har i ryggsäcken eller vad som händer i klassrummet och i en viss situation. Hur kan man återupprätta lärandet tillsammans med eleven och därmed den lärande relationen?

Och i vilken ände ska vi börja? Petri Partanen tror att ett bra sätt att börja är att ställa frågan vad det är för samspel som är gynnsamt för lärandet.

– När vi pratar om samspel i stället för relationer kan vi förhålla oss till vad som händer i olika situationer, och det tycker jag blir mycket närmare vad det egentligen handlar om. Det finns många typer av relationer och det viktigaste är ändå att fokus hamnar på den didaktiska relationen. Undvik relationsfällan där man tänker att det är den känslomässiga relationen som behöver upprättas först för att sedan nå lärandet.

LÄS ÄVEN

Vestman: Tack och lov för värsting­eleven!

Ny bok: Stora argument för små barns stöd

Spec i skolledning: Konsten att hålla kursen

Hur utvecklas npf-arbetet i din skola?