Fuskande mamman: ”Jag var tvungen att hjälpa min dotter”
Mamma Åsa kände sig tvungen att hjälpa sin dotter med skoluppgifterna. Hon har själv doktorerat och ansåg att uppgifterna var för avancerade. ”Det är konstigt att skolan inte tar till sig det här utan bara fortsätter i samma stil”, säger Åsa. Foto: Getty Images
Fokus
Många föräldrar fuskar åt sina barn. Åsa, 53, är en av dem.
– Jag har skrivit massor av inlämningsuppgifter, säger hon.
Eleverna både skriver och räknar sämre än tidigare. Baskunskaperna har också försämrats. Det vittnar både lärare och föräldrar om. Men hemuppgifterna är svårare än någonsin på många gymnasieskolor.
– Det är alldeles för avancerade uppgifter. Det är mycket svårare än när jag gick på gymnasiet för över 30 år sedan. Många uppgifter kräver mer än på många universitetskurser, säger Åsa som egentligen heter något annat.
Uppgifter på hög universitetsnivå
Hennes dotter Ida, som också heter något annat, gick ut samhällsprogrammet på ett prestigegymnasium i Stockholm i våras. Tre år som Åsa minns med fasa. Knappt hann hennes dotter lära känna sina nya klasskompisar förrän hemuppgifterna radades upp. Den ena svårare än den andra.
– Jag har själv doktorerat och tyckte att många uppgifter var på hög universitetsnivå. Alltså alldeles för hög nivå för Ida och hennes kompisar, säger Åsa.
Det är bättre att de får lära sig att skriva på engelska. Det kan de inte speciellt bra. Det är samma sak med svenskan. Många elever kan inte skriva ordentlig svenska.
Inte nog med att uppgifterna var omfattande, vägledningen och lärarhjälpen var obefintlig. Det gjorde eleverna stressade och den betygshets som redan fanns skruvades upp.
– Jag hjälpte självklart Ida. Inte för att hon var lat utan för att hon helt enkelt inte orkade. Både hon och flera av hennes vänner mådde jättedåligt i skolan. Men ofta fick jag själv ringa runt till kollegor och föräldrar för att verkligen förstå vad eleverna skulle göra. Jag slet med många uppsatser långt in på nätterna. Jag gav dem till Ida som sedan kunde ändra lite så att det såg ut som hon hade skrivit.
Ingen koordination mellan lärarna
Åsa berättar att det inte fanns någon koordination mellan lärarna. När Ida redan hade tre stora inlämningsuppgifter dök det upp en fjärde som skulle göras samma vecka.
– Det var i engelska. De skulle läsa fem kapitel ur en känd roman, hitta fem karaktärer som de sedan skulle analysera ur en rad olika aspekter. En sådan uppgift hör inte hemma på gymnasiet, säger Åsa, som hellre vill se ett annat fokus på uppgifterna.
– Det är bättre att de får lära sig att skriva på engelska. Det kan de inte speciellt bra. Det är samma sak med svenskan. Många elever kan inte skriva ordentlig svenska. Det är bättre att lära dem det i stället för att ge en massa avancerade hemuppgifter där de ska analysera, redovisa, söka upp fakta själva och dessutom redovisa alla källor.
Rektorn slog ifrån sig kritiken
Åsa berättar att hon tog upp frågan om svåra och för många hemuppgifter med både rektorn och Idas mentor.
– De slog ifrån sig och sa att eleven får ta upp det med sina lärare. Men ingen elev vill eller vågar kritisera en lärare för att de tror att de kan påverka negativt, kanske också vid betygssättningen.
Att många av Idas hemuppgifter var på universitetsnivå hjälper inte Ida i de högskolestudier hon började nyligen.
– På universiteten klagar de på att nya studenter har dåliga grundkunskaper. Alla vet om att det är så här. Det är konstigt att skolan inte tar till sig det här utan bara fortsätter i samma stil.