Så brister kartläggningen av språket i förskoleklass

Sedan 2019 är det obligatoriskt att kartlägga elevers kunskaper i förskoleklass för att tidigt upptäcka och hjälpa elever som har behov av extra stöd.

Kartläggningen av elevernas språkliga medvetenhet utgår från Skolverkets material Hitta språket. Det är en del av den så kallade läsa-skriva-räkna-garantin, som tidigare har fått skarp kritik i en granskning av Grundskolläraren.

Nu visar en ny avhandling på flera hinder när lärare ska använda Hitta språket, som kan leda till kartläggningen genomförs på olika sätt och på sätt som inte alltid stämmer överens med Skolverkets anvisningar och skollagen.

– Det finns en risk för bristande likvärdighet i arbetet med kartläggningen, eftersom lärarnas förutsättningar varierar så mycket, säger Elisabeth Nilsson, forskare vid Institutionen för språkstudier vid Umeå universitet.

Tiden räckte inte

Hon har observerat och intervjuat två lärare om deras arbete med språkkartläggningen. Därutöver har hon gjort gruppintervjuer med ytterligare 13 förskoleklasslärare.

Sammantaget ser hon tre utmaningar som kan leda till att kartläggningarnas likvärdighet – och i förläningen elevernas möjligheter till stöd – blir lidande.

Den första faktorn är hur mycket tid som lärarna ges till förberedelser, genomförande och analys.

– För lärarna i min studie räckte tiden inte till. De fick till exempel förbereda sig på sin fritid. Att kartläggningen är omfattande och genomförs under en otroligt intensiv period skapade också en stress och innebar att annan undervisning inte hanns med, säger Elisabeth Nilsson.

Materialet otydligt

Dessutom hade lärarna inte tid att diskutera kartläggningen med sina kollegor, något som också är centralt, enligt Elisabeth Nilsson. Just samarbetet mellan skolpersonal ser hon som en annan mycket viktig förutsättning.

– Det handlar inte minst om att lärarna behöver samarbeta med specialpedagog och flerspråkig personal. När sådan personal inte finns att tillgå på en skola kan man verkligen ifrågasätta om eleverna får likvärdiga möjligheter.

Ett tredje viktigt skäl till att genomförandet och resultat av kartläggningen kan variera rejält i olika klasser är att Skolverkets material upplevs som otydligt.

Till exempel hade lärarna i studien svårt att tolka hur och när en särskild bedömning ska göras. Den bedömningen är en central del av läsa-skriva-räkna-garantin, enligt Elisabeth Nilsson, och ska ske om eleven visar tecken på att behöva stöd.

– Görs inte den som anvisat finns en risk att lärarna inte hittar de elever som har de största behoven, som garantin är tänkt att identifiera, och att de eleverna inte får rätt insatser, säger hon.

Krävs förbättringar

Trots utmaningarna var lärarna i studien till övervägande del positiva till kartläggningen och ansåg att materialet var användbart. Informationen de fick med sig formade också deras undervisning. Vid läsårets slut uppfattade lärarna att eleverna som grupp hade kommit längre i sin läsutveckling jämfört med tidigare elevgrupper.

Men lärarna ville gärna få tydligare anvisningar och stöd från Skolverket, som just nu genomför en revidering av materialet. Det är förtydliganden, som även Elisabeth Nilsson efterlyser.

– Hitta språket har potential och är ett verktyg för lärarna, men hur det används blir i dag väldigt mycket upp till den enskilda lärarens kunskaper och bedömningstraditioner.