Forskaren: ”Våldet blir en del av vardagen”

På fritidshemmet Talleby ger lokalerna möjlighet att dela upp barnen i olika rymliga rum där verksamheterna kan anpassas efter olika åldrar med olika material.

På fritidshemmet Graneby är alla barn i samma rum. Lokalen används dessutom av en särskild undervisningsgrupp dagtid.

De här namnen har forskaren Anna-Lena Borg gett de två fritidshemmen i sin avhandling. Fritidshemmen ligger i glesbygdskommuner.

Båda kommunerna har kärv ekonomi. Talleby har bättre förutsättningar att organisera verksamheten utifrån vad barnen behöver på fritidshemmet. På Graneby kämpar man med ekonomin. Det är tajt med personal och små möjligheterna att planera verksamheten. 

Fler dras in i bråket när det är trångt

Genom fältstudier har Anna-Lena Borg, doktor i barn- och ungdomsvetenskap på Högskolan Väst, visat att psykiskt och fysiskt våld är mer förekommande bland barnen i Graneby. Faktorer som ökar risken är bristfälliga förutsättningar när det gäller utbildad personal, antal vuxna och lokaler.

– Lokalerna har stor betydelse. När det är trångt och ett barn börjar skrika ”jävla hora” eller annat otrevligt så hör andra barn det och blir en del av stöket. Uppstår ett bråk mellan två barn i en trång lokal så riskerar fler barn att blandas in och kanske få en snyting. Våldet på Graneby blir en del av vardagen när personalen inte får möjlighet att förebygga, hantera eller följa upp det, säger Anna-Lena Borg, som har disputerat vid Göteborgs universitet. 

Med ändamålsenliga lokaler menas att de ger möjlighet till olika aktiviteter och till rekreation, betonar Anna-Lena Borg.

– Det gör något för barnen att komma in i rymliga fräscha lokaler som är iordningställda för dem och deras eftermiddag i stället för att komma in i en trång lokal där det har varit skolverksamhet under dagen. Det är viktigt att ta hänsyn till det. 

Omöjligt att vila 

Att kunna vila var i stort sett omöjligt i Graneby. Fritidshemmet i Talleby hade en mer strukturerad och planerad verksamhet jämfört med Graneby.

– En hög grad av struktur medför dock mindre av barnens delaktighet, att få vara med och bestämma över hur en dag ska se ut. Å andra sidan blir man fredad från våld som det inte förekom så mycket av i Talleby. Så det är en svår balans. En fråga man kan ställa sig är om det hade sett annorlunda ut kring delaktighet om det hade funnits utbildade lärare i fritidshem i Talleby.

I Graneby hade barnen möjlighet att välja aktivitet, men undvek olika platser där våld kunde uppstå. Inget barn blev under fältstudien skadad på grund av våld, men en del fick ont på grund av slag.

 – Det handlar mer om att utsättas för psykisk skada, som vi skulle behöva prata mer om. Hur det påverkar att befinna sig i en stressad situation där man måste anpassa sig då det kan förekomma våld. Det här påverkar både barnen och personalen, som beskrev att det blir jobbigt att inte kunna hantera olika situationer. Alla anställda ville skapa en bra verksamhet men hade inte förutsättningarna.

Svårt att överblicka våld på skolgården

Graneby hade tillgång till en stor skolgård och en skog i närheten. Men där uppstod det ibland bråk och att barn slog varandra med pinnar. 

– Det är fantastiskt med tillgång till skog, men är man kort om personal så blir det svårt att överblicka vad som sker. Det bidrar till att man ibland väljer att hålla sig inne. 

Barnen uttryckte att det var roligt på fritids trots att det förekom slagsmål och hårda ord.

– Jag hade nog förväntat mig att barnen skulle uttrycka mer oro och ilska. Men så klart det var bra också. Barnen hade roligt tillsammans på båda fritidshemmen och det var fina vuxna personer som jobbade för att skapa bra verksamhet. Jag kan på ett sätt förvånas över att personalen inte var uppgiven trots den svåra situationen.

Hårda ord mot personalen

Även personalen fick ta emot hårda ord från barnen, till exempel: ”Jag skiter i dig du är inte min mamma, jävla hora och jävla bög.”

– Det här är något man inte förväntar sig att små barn säger till vuxna. Situationen för personalen skulle man behöva undersöka framöver, säger Anna-Lena Borg.

 På båda fritidshemmen var det cirka 20 barn från sex till elva år. På Graneby inleddes eftermiddagen med två vuxna, men efter en stund slutade en.

På Talleby var det två vuxna under större delen av eftermiddagen som kunde dela upp barnen i grupper. Här följde även en resurs med till de barn som behövde extra stöd. Endast en av de anställda var utbildad lärare i fritidshem. Den personen jobbade på Graneby men blev ofta bokad till klasserna och fick därför mindre tid över för fritidshemmet. 

– Jag har medvetet valt att undersöka fritidshem i landsbygdskommuner eftersom övervägande del av utbildningsvetenskaplig forskning är genomförd i städer. Vi behöver få mer kunskap om barns vardag i fritidshem belägna i landsbygder. Dessutom är det här svårare att rekrytera utbildade lärare i fritidshem.  

Här hittar du avhandlingen:  ”Trygga och otrygga platser – en etnografisk studie om våld och utsatthet bland barn i fritidshem”.