Replik: Skolforskarna är tyvärr i otakt med tiden

Debattartikeln ”Finns inga signaler om att elevinflytandet gått överstyr”, skriven av fyra skolforskare, framstår tyvärr som ett inlägg i otakt med tiden och utvecklingen i svenska klassrum. Den är ett svar på lärares larm om att elevers inflytande har gått för långt, vilket undertecknarna inte håller med om. De oroar sig istället för att eleverna ska gå miste om demokratisk fostran och poängterar att elevinflytande inte behöver innebära stök och oro i klassrummet.

Problemet är att skollagen och styrdokumenten ger elever långtgående inflytande över skolfrågor. Eleverna förutsätts i princip ha samma kompetens som lärare att avgöra hur undervisningen bäst ska organiseras samt förstå vad som gynnar en långsiktig kunskapsutveckling. I den verklighet som utspelar sig bortom dessa idealistiska skrivningar, lämnas lärare ensamma med uppdraget att ge god undervisning åt alla och samtidigt tillmötesgå individuella elevers krav. Det blir till sist oklart vem som faktiskt bestämmer.

”Kokar ner till önskedrömmar”

Enligt artikelförfattarna existerar ingen konflikt mellan elevinflytandet och lärarens auktoritet. När konflikter ändå uppstår, tycks de mena att dessa bottnar i lärares oförmåga att uppmuntra elevernas ”initiativförmåga, självkontroll, nyfikenhet, kreativitet och kritiska tänkande”. De listar tre förslag på lösningar, som i realiteten kokar ner till önskedrömmar om dialoger, relationer och inkluderande undervisning. Men, inte ett ord om hur det faktiskt ska gå till i en klassrumsvardag där en ensam lärare försöker bedriva helklassundervisning med trettiotalet elever.

Debattörerna avslutar sin artikel med att fråga hur det egentligen är ställt med ”barnrättspolitiken” i skolan. Svar på den frågan kan lämpligen sökas i PISA:s senaste undersökning om ordning och studiero i klassrummen, där Sverige placerade sig sämst i Europa och tredje sämst i OECD. Eller, kanske rentav i Arbetsmiljöverkets rapport om hot och våld i skolan, som visar hur anmälningarna mer än fördubblats det senaste decenniet. Man kan också med fördel lyssna på en lång rad lärares vittnesmål om sjunkande resultat och en oacceptabel arbetsmiljö.

Makt och inflytande över något så viktigt som våra barns skolgång kan inte läggas på elever. Det borde vid det här laget vara uppenbart för de flesta, inklusive skolforskare på tryggt avstånd från dagens klassrum.

Therese Rosengren, gymnasielärare och författare, Stockholm

• Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Ämnesläraren