”Finns inga signaler om att elevinflytandet gått överstyr”

Lärare larmar om att elevinflytandet har gått överstyr och att de känner sig som servicebiträden. Skolministern tycker att eleverna inte ska ha något inflytande. Inflytande verkar vara ett bekymmer som bör tas bort i svensk skola. Är det så enkelt?

Alltsedan 1947 års skolkommissions ’Magna Charta’ (de svenska skolformernas stora frihetsbrev) har skolans demokratiska uppdrag betonats. Med andra världskriget i färskt minne värnades fostran av kritiskt tänkande medborgare som kunde stå emot totalitära krafter. Demokrati har därefter haft ett djupt värde i skolans fostransuppdrag. I Ämneslärarens granskning framställs dock flera problem med dagens skola.

Kan slå hårt mot eleverna

Debatten lyfter att demokratiskolan har blivit en marknadsskola där elevernas nöjdhetsgrad avgör lärarlönesättningen. Elevinflytandet är ensidigt individorienterat, undervisningen sönderindividualiserad och bidrar inte till elevernas lärande. Lärare betraktas inte längre som auktoriteter och professionella yrkesutövare med ansvar för undervisningen. Vilka lösningar förespråkas då i reformförslagen och i Vi Lärare?

• Ta bort elevernas inflytande och detaljstyr lärares undervisningsuppdrag
• Individanpassa inte undervisningen och sortera ut ’problematiska’ elever (i hjälpklasser)
• Fokusera förmedling av grundläggande kunskaper, betyg och nationella slutprov

Troliga konsekvenser av lösningarna är försvagat demokratiuppdrag, exkluderade elever och underminerad lärarprofessionalitet. De bidrar sannolikt till en instrumentell och betygsdriven undervisning, lägre skolnärvaro, fler elever som inte fullföljer utbildningen och som mår psykiskt dåligt. Om konsekvenserna inte är önskvärda bör, enligt oss, andra lösningar prövas, exempelvis:

• Främja dialog, respektfulla, värdiga och ömsesidiga relationer
• Låta lärare ta professionellt ansvar för god undervisning
• Inkluderande undervisning som stärker individen och gruppen och förenar utbildningens tre syften: kunskap, gemenskap och personlig utveckling

I vår egen och andras forskning kring elevers delaktighet finns det dock inga signaler om att elevinflytande gått överstyr, tvärtom. Arbetet med elevinflytande är svårt, osäkert och sker ofta i begränsad form. Barnombudsmannens årsrapport 2022, ”Blir det nån skillnad – eller säger vi det här i onödan”, visar också på ett begränsat elevinflytande som är beroende av eldsjälar.

”Finns ingen konflikt”

Från forskningens håll finns ingen konflikt mellan elevinflytande, kunskapsfokus och lärarauktoritet. Läraren har alltid huvudansvar att leda arbetet i klassrummet. Elevinflytande ska inte sammanblandas med stök eller oro i klassrum. Stök är inte ett uttryck för att ”demokrati har gått för långt”.  Elevens intressen, inflytande och engagemang är grunden för lärande, bildning och framtida insikter. Läraren behöver främja den grunden och elevernas initiativförmåga, självkontroll, nyfikenhet, kreativitet och kritiska tänkande.

I Ämneslärarens granskning framstår det som att eleverna bör uteslutas från den demokratiska processen. Men hur ska eleverna lära sig att värdigt och respektfullt delta i demokratin – som framtida vuxna – om de inte ges möjlighet att delta i unga år, i skolan?

Målet för den svenska barnrättspolitiken som beslutats av Sveriges riksdag är att barn ska få möjlighet att utveckla trygghet, delaktighet och inflytande, viktiga förutsättningar för barns välmående, utveckling och lärande. I en demokratisk värld ska alla, oavsett ålder, ha inflytande över sitt liv – även i skolan. Hur är det egentligen ställt med barnrättspolitiken i skolan?

Erik Andersson, docent i pedagogik, Göteborgs universitet

Helen Elvstrand, biträdande professor i pedagogiskt arbete, Linköpings universitet

Ulf Blossing, professor i pedagogik, Göteborgs universitet

Margareta Aspán, fil. dr pedagogik, universitetslektor i barn- och ungdomsvetenskap, Stockholms universitet

• Detta är en debattartikel. Det är skribenterna som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Ämnesläraren