Intensivträningen som höjer elevernas läshastighet

Det kan vara svårare än man tror att upptäcka om en högstadieelev inte kan läsa i den utsträckning att eleven kan ta till sig information, menar Anette Hölttä, svensk- och sva-lärare på språkintroduktionsprogrammet på Wisbygymnasiet. Tidigare undervisade hon i svenska, svenska som andraspråk, spanska och engelska på högstadiet.

– Att vara en svag läsare kan vara väldigt skamfyllt. Samtidigt finns det ju ofta en orsak till att vissa tonar ut och drömmer sig bort när det kommer till läsning.

Anette Hölttä har länge kämpat med att finna ett sätt att förbättra sina elevers läskunskaper och nu har hon gjort det: lärarhandledningen ”Intensivläsning i helklass”, som tar avstamp i avkodning.

Lärarhandledningen ifråga är utvecklad av språkläraren Sara Bruun och används främst i årskurserna 4–9. Men också på gymnasiet, då oftast på introduktions- och yrkesprogram.

”Avkodningen är själva basen”

Arbetet pågår under fem veckors tid, varje dag, berättar Anette Hölttä.

– Eleverna jobbar i par och börjar med att avkoda listor med nonsensord för varandra i tio minuter. Anledningen till att man börjar med nonsensord är att eleverna inte ska behöva lägga ner energi på att fundera över vad ordet betyder, säger hon.

Parallellt jobbar man med skönlitteratur, som är det andra benet i det här arbetssättet.

Sedan går de vidare med vanliga ord och avslutar med sammansatta ord. För att följa utvecklingen gör eleverna ett test innan start, ett efter två och en halv veckor och ett efter vecka fem. Samtliga test mäter antalet korrekt lästa ord per minut.

– Avkodningen är själva basen för läsning. Hoppar vi över det steget avstannar läsutvecklingen, säger Anette Hölttä.

Hennes sva-elever har ökat sin läshastighet med mellan 35 och 200 procent per minut.

– Det har jag aldrig varit med om. Här får du direkt ett kvitto på att det du gör är gynnsamt. 

86 procent ökade hastigheten

Sara Bruun betonar att det finns många modeller för intensivläsning med ljudmetoden (phonics) som utgångspunkt, men att många bygger på undervisning mellan speciallärare och elev. Här är eleverna varandras resurser.

– För tre år sedan hade jag 30 elever varav hälften inte kunde läsa åldersadekvat. De ljudade och stakade sig och förstod inte texter avsedda för deras årskurs och det var då jag började läsa in mig på och lära mig allt jag kunde komma över om phonics och ljudmetoden, säger Sara Bruun.

En av de första skolorna hon sedan testade den färdiga handledningen på var en 4–9-skola i ett socioekonomiskt utsatt område. Efter fem veckor hade 86 procent av eleverna på högstadiet ökat sin läshastighet och lärarna kunde även se förbättrade resultat i andra ämnen. Även elever på yrkesprogram har ofta låg läshastighet, konstaterar hon och berättar om en gymnasieskola där många elever höjde sin läshastighet från 60 till 80 ord per minut.

– Det kan tyckas lite, men den ökningen gör stor skillnad, säger Sara Bruun och förklarar att det krävs minst 100 ord per minut för att hinna läsa undertexterna när man tittar på film.

Lärarna kan helt enkelt inte ha så mycket text i undervisningen längre.

– På yrkesprogrammen kan lässvårigheterna leda till att man måste sänka nivån i alla ämnen, vilket gör att nivån bara sänks och sänks. Lärarna kan helt enkelt inte ha så mycket text i undervisningen längre och utbildningen blir mer och mer praktisk jämfört med tidigare, säger hon och fortsätter:

– I den bästa av världar hade lågstadielärare haft förutsättningar att se till att alla elever hade knäckt koden i årskurs 1. Tyvärr ser det inte ut så i dag och här kan min metod avlasta specialläraren som då får tid att arbeta med de elever som har det svårast i mellanstadiet och uppåt.