Lärarnas larm: Därför nöter vi för lite i skolan

I stället för att välja innehåll med omsorg, repetera det och landa i varaktig kunskap präglas undervisningen på högstadiet av en ständig stress, berättar läraren Caroline Bergström, som undervisar i NO-ämnen och teknik.

– Vi skyndar igenom stoffet och jobbar tyvärr mycket med att lära inför provet. Elevgrupperna är stora och vi hinner inte repetera med alla på den nivå som de skulle behöva, säger hon.

Det är inte bara i Caroline Bergströms klassrum som repetition har blivit en bristvara. Enligt Ämneslärarens undersökning, som har besvarats av 4 979 lärare, uppger hela 65,9 procent av lärarna att eleverna inte får tillräckligt mycket mängd- och färdighetsträning i skolan.

I sina svar vittnar många lärare om att stoffträngsel, bedömningshets, stora klasser med ökade kunskapsskillnader samt ständiga krav på variation och anpassningar gör att repetition inte hinns med.

Nyttan välkänd i minst hundra år

Det är beklämmande, anser Bert Jonsson, docent i psykologi och professor i beteendevetenskapliga mätningar vid Umeå universitet. Han understryker att forskningen sedan länge belagt att repetition har stora positiva effekter för lärandet.

– Repetition stärker kopplingarna i hjärnan, minskar den kognitiva belastningen, ökar kunskapsnivån och stärker elevernas självförtroende. Men framför allt minskar repetition glömskekurvan. Det är inga nya vetenskapliga fynd. Det har vi vetat i minst hundra år, säger Bert Jonsson.

Men trots att repetition är centralt räcker inte tiden till, menar Caroline Bergström. Mängden innehåll som lärarna förväntas ta upp är helt enkelt för stort.

– Tyvärr gör vi eleverna en otjänst. När de inte minns vad vi gått igenom, eftersom kunskaperna inte har repeterats och fastnat, så sjunker deras självförtroende och viljan att lära, säger hon.

Det här är en bild som SO-läraren Viktor Forss Katz delar. Han ser också att eleverna saknar vanan att repetera när de börjar på högstadiet.

Efter sommarlovet, när han tar emot nya klasser i årskurs 7, har även elever med höga betyg glömt vad de lärt sig på mellanstadiet.

– Det är färska kunskaper som är som bortblåsta. Det skapar en frustration hos eleverna, som är ovana att nöta och traggla. Allt ska vara kul och spännande. Annars dalar koncentrationsförmågan, säger Viktor Forss Katz.

Elever ger upp efter fem minuter

Hela 93 procent av lärarna menar att elevernas uthållighet rasat de senaste åren, vilket Ämnesläraren uppmärksammat stort i en tidigare granskning.

Roger Eriksson, som undervisar i musik i grundskolan, är en av flera lärare i undersökningen som menar att elevers bristande ork och tålamod går ut över mängdträningen.

– Jag lockar och pockar och förklarar att de behöver öva för att bli skickliga. Men de tycker att de är ”klara” redan efter första lektionen. De orkar inte repetera, utan väljer att sitta av tiden, säger Roger Eriksson.

När allt fler elever dessutom kämpar med en bristande finmotorik upplevs kravet på repetition som alltför tufft.

– Jag har högstadieelever som inte kan hålla reda på höger och vänster hand eller kontrollera alla sina fingrar. Då blir det svårt att spela keyboard med två händer, så efter fem minuter ger de upp. De förstår inte att vi behöver öva en hel termin innan det släpper, säger Roger Eriksson.

”Okända och nedvärderade strategier”

Jonas Linderoth, professor i pedagogik vid Göteborgs universitet, är bekymrad – men inte förvånad – över att många lärare vittnar om en otillräcklig mängdträning i skolan. Han tror att en delförklaring kan vara en bristande kunskap om de undervisningsmetoder som evidensbaserad forskning visat har stor effekt för det långsiktiga lärandet.

Det handlar om strategierna minnesåterkallning – att elever på olika sätt får träna på att komma ihåg vad de lärt sig utan stöd och fördelad inlärning – att återkallandet av kunskap delas upp i mindre bitar och sprids ut över tid.

– Det här är förhållandevis okända och delvis nedvärderade strategier i svensk skola, trots att återkallning uppdelad över längre tid är det absolut mest effektiva sättet att befästa kunskaper på, säger Jonas Linderoth.

Men skulden ska inte läggas på lärarna, som fått en undermålig utbildning och som brottas med en enorm stoffträngsel, understryker Jonas Linderoth. De saknar dessutom ofta tillräckliga resurser för att arbeta systematiskt med mängdträning, anser han.

Att jobba med minnesåterkallning kräver nämligen att läraren hinner göra en välgenomtänkt lektionsplanering där kunskaper segmenteras, återkommer och sprids ut i lagom stora portioner.

Läraren måste också ha tid att skapa icke betygsgrundande övningstest, till exempel quiz, så att eleverna får återvända till genomgånget innehåll.

– Vill vi ha den här pedagogiken, som är den absolut bästa, så behövs en reglerad planerings- och undervisningstid. Det här är mycket mer tidskrävande och därför mycket dyrare än att bara göra en genomgång av ett innehåll, säger Jonas Linderoth.

Riskerar hela landets kompetensförsörjning

Samtidigt varnar han för att det i längden kan bli betydligt mer kostsamt för samhället att inte ge skolan förutsättningar att rusta eleverna för ett livslångt lärande. Att elever verkar ha fått guldfiskminne märks nämligen inte bara på grund- och gymnasieskolan, utan även på prestigeutbildningar på universiteten.

– Till och med läkarprogrammet har problem med att studenter klarar sina tentor, men att de sedan snabbt glömmer grundläggande baskunskaper. Det här riskerar att få långtgående konsekvenser, inte bara för de enskilda eleverna, utan för hela landets kompetensförsörjning, säger Jonas Linderoth.