Söderberg: Varför pratar du inte om faktakunskaper i slöjden, Edholm?
Krönika Just nu är det generellt sett så illa ställt med elevernas händers faktakunskaper att vi behöver adressera vad det är som ska läras ut och hur det bäst kan låta sig göras, skriver slöjdläraren Eva Söderberg.
Lotta Edholm, kan vi prata lite om fakta och läromedel i alla skolans ämnen?
Läroplanen ska rensas på analys, och faktakunskaper ska få en allt större betydelse, fysiska läroböcker ska in och det digitala ska ut.
Ungefär så uppfattar jag en del av Edholms medicin för att få ordning på svensk skola när jag lyssnar på Vi Lärares poddavsnitt. Jag ser framför mig ett rabblande av länder, floder och städer. Multiplikationstabeller övas och dubbelteckning korrigeras. Eleverna bär böcker i sina ryggsäckar fram och tillbaka till skolan istället för att knöla ner enstaka papper i sina datorfodral, det blir ett fasligt klippande och vikande när böcker ska plastas in igen och varje elev behöver nog en egen liten skolbänk att förvara allt i.
”Hör inga resonemang alls”
Gott så. Men jag hör inga resonemang alls kring fakta i de praktiska ämnena? Det är så lätt att tro att faktakunskaperna i slöjden blir synliga om Pelle syr en necessär eller om Lisa färdigställer en smörkniv. Det är ju lika synligt som 57/70 poäng på ett matteprov, eller hur? Men varken smörkniven eller antalet poäng säger något om kunskaperna hos eleven, och just nu är det generellt sett så illa ställt med elevernas händers faktakunskaper att vi behöver adressera vad det är som ska läras ut och hur det bäst kan låta sig göras.
Jag förstår att det är viktigt att eleverna blir bra på att läsa för att kunna leva i det samhälle vi har idag, men vi får inte heller glömma att eleverna måste få tillgång till sina händer som de verktyg de kan vara. Inte bara för att skriva för hand. De måste få lära sig att känna igen olika material, definiera kvalitet från skräp med fingrarna för att kunna göra kloka val som vuxna. De måste också få lära sig att reparera, vårda och skapa fysiska föremål. Det duger inte att hålla saxen upp och ner, att inte kunna sy i en knapp för att man inte kan trä nålen eller för den delen inte förstå att nålen måste gå genom tyget, upp genom knappen och ner genom tyget igen ett par gånger för att sitta fast. Hur hållbart blir vårt samhälle då? Hur stor beredskap har vi då för det oväntade? Det går inte att läsa sig till den här sortens faktakunskaper i en bok och det finns snart inte längre en äldre generation som tar sig tid att föra kunskaperna vidare.
Tröttsamt svart eller vitt
Skolverkets tolkning av regeringens statsbidrag för läromedel 2023 var denna:
[...] Grunden är alltså alltid en fysisk lärobok och bidraget får därför inte användas till att bekosta renodlade digitala läromedel. Bidraget får inte heller användas till skönlitteratur, facklitteratur eller böcker som är inköpta för skolbibliotek, eftersom vi bedömer att dessa inte räknas till sådana läromedel som avses med förordningen.
Det är så tröttsamt när det blir svart eller vitt i skoldebatten. Just facklitteratur och digitala läromedel är en stor hjälp i slöjdämnet. Det är svårt att med ord förmedla hur garnet ska hållas i handen när man ska lära sig att sticka. Mycket lättare är det då att härma någon annans händer och det är traditionellt så vi har fört vidare handens kunskaper genom tiderna. Helst vill jag ju själv vara den som visar, men med många adepter i en verkstad och bara en lärare är det filmade materialet till stor hjälp.
Det hade varit uppfriskande med en breddad kunskapssyn så att regeringens statsbidrag även hade innefattat oss utan fysiska läroböcker.
Eva Söderberg är slöjdlärare på högstadiet på Glöstorpsskolan i Göteborg
LÄS ÄVEN
Söderberg: Hög tid att utbilda händerna på kommande generation
Här får slöjdlärarna fortbilda både händer och hjärna
Slöjdlärarnas larm: Många elever kan inte använda en sax
Debatt: Elevernas dåliga finmotorik beror inte bara på skärmarna
