Ett litet tips – ha rätt adress på ilskan

Såg ett inlägg på sociala medier hur någon drev med en skolmyndighet. Hen hade en bild på en knäckebrödsmacka och undrade hur skolmyndighetens jullunch såg ut.

Det fick mig att tänka. Jag har inget emot att man driver med överheter – tvärtom. Jag tycker det är sunt. Men om vi dag ut och dag in bara är arga på fenomen som inte har betydelse eller på personer som gör vad de är ålagda blir det fel. Det blir lika produktivt som att ta ut sin ilska på den stackars tågkonduktören för att Trafikverket inte klarar av sitt uppdrag. De gör ju bara vad de ska enligt den politiska beställningen.

Tre exempel att prata om

Felet ligger i hur systemet är byggt – och det är politiker ansvariga för. Vi borde som lärare bli mycket bättre på att analysera var problemen ligger och sedan ställa krav på dem som faktiskt har makten. 

Låt mig ta några exempel:

• Lärarstudenters introduktionsperiod. Den är lagstadgad men två tredjedelar av rektorerna/huvudmännen struntar i det. Vi måste börja tala om för landets riksdagspolitiker att huvudmännen hanterar skollagen som en önskelista.
• Föräldrars makt över rektorer. Den beror ju på ett i grunden sjukt system med skolpeng där varje elev motsvarar en pengapåse. Ingen rektor med självbevarelsedrift vågar stå upp mot en förälder. Visst kan vi prata om att rektorer borde det. Men viktigare ändå är att vi får ett slut på systemet.
• Stöd till elever. Massor med elever i Sverige får inte det stöd de behöver. Behoven dokumenteras för att man ska ha ryggen fri mot Skolinspektionen men inget händer. Att klaga på sin rektor hjälper föga eftersom det återigen är ett fel i systemet. Där måste riksdagen ge lärarna mer makt att förskriva specialpedagogiska insatser.

Jag tror det är alldeles för få av oss som kontaktar politiker direkt – både lokalt och nationellt.

Vi måste orka tänka hela vägen och påverka där det gör skillnad. Jag tror det är alldeles för få av oss som kontaktar politiker direkt. Både lokalt och nationellt. Det skulle betyda mycket om bara en liten del av landets lärare skrev ett mejl eller lyfte sin mobil och tog ett kort snack med politiker i kommuner och riksdag.

Vi tycker de fattar dåliga beslut. Men varför? Många gånger för att de faktiskt inte vet bättre. De är inte i klassrummet där du är. De vet faktiskt inte riktigt hur och varför situationen ser ut som den gör. De läser det som kommer via media och sitt partiprogram, men de behöver mer kunskap än så.

Lyft luren!

De måste få en känsla för hur skolpeng förstör kittet mellan lärare och rektorer, förstå hur bristen på regleringar gör att läromedel, utrustning och skolbibliotek prioriteras ner, förstå hur lärarlöneavtalen skapar situationer där du som jobbat länge på en skola har lägre lön än nyanställda, veta att du inte fått någon vettig fortbildning, eller att du aldrig fått någon jullunch på grund av att kommunens besparingskrav helt äter upp de ”satsningar” man lovade i valkampanjen. 

Så lyft luren! Den som svarar blir ofta glad över att någon bryr sig.

• Tummen upp: För att lärarna och skolledarna snart har permanenta organisationer med en ordförande för varje.
• Tummen ner: För att omorganisationen har tagit så mycket kraft och tid.