Att högläsa och bearbeta text tillsammans i klassrummet

Jag har levande minnen av när mina lärare högläste tillsammans med oss elever, långt upp på gymnasiet. Text och läsning var ständigt närvarande i klassrummet och vi lämnades sällan ensamma med det allra första arbetet med en ny text.

Själva undervisningen handlade ofta om att läsa text tillsammans, att bearbeta texter på olika sätt och att samtala om det vi läste, inte bara i svenska utan även i ämnen som fysik, biologi, historia, samhällskunskap och engelska.

Att lärarlett bearbeta text – både skönlitteratur och sakprosa – under gemensamma högläsningar är en mycket bra metod i alla ämnen och på alla stadier. Dels för att man som lärare kan modellera hur god läsning ser ut när man ska förstå och lära sig något via text, dels för att arbetet fördjupar elevernas läsförståelse och även bjuder in deras egna frågor och funderingar i undervisningen.

En modell jag gärna använder

Det finns givetvis lika många sätt att arbeta med textläsning i klassrummet som det finns lärare. Så här minns jag att mina egna lärare arbetade när jag själv gick i skolan, och det är en modell jag själv gärna använder mig av, både i min svensk- och historieundervisning på gymnasiet.

Det första steget är att förbereda för den högläsning du ska ha i helklass. Du väljer ut de 2–3 sidor som ska högläsas ur läroboken (mer hinner man sällan om texten ska djupbearbetas lärarlett, kollektivt i klassen) eller går igenom den novell, dikt eller artikel ni ska läsa. Är det en längre text blir bearbetningen kanske inte lika grundlig som när man arbetar med 2–3 sidor informationstät lärobokstext.

Förberedelsen handlar om att välja ut meningar som du vill att eleverna ska stryka under, markera de ord du vet att dina elever inte förstår och förbereda välformulerade definitioner av dem. Du skriver också ner olika frågor du vill ställa, både faktafrågor och reflektionsfrågor och förbereder kanske några exempel eller förklaringar du vill ge. Är det en faktatext kanske du även gör en skriftlig sammanfattning av något i texten eller skapar en punktlista av det viktigaste i den, som ett sorts ”facit” som du har bredvid dig när ni ska göra det tillsammans sedan.

Så här kan det låta

Väl under lektionen börjar du som lärare att högläsa. Alla elever ska ha texten framför sig och följa med i den. Efter något stycke ber du en elev som du vet inte är rädd att tala inför klassen att fortsätta med högläsningen och sedan nästa. Förvånansvärt många vill högläsa och väntar ivrigt på sin tur. Men, och detta är viktigt att man som lärare tydligt informerar om innan: eleverna måste få säga ”pass”. Inget barn eller tonåring ska tvingas till ängslig högläsning inför 30 klasskamrater.

Efter något eller några stycken stannar vi upp: ”Tack Elias, fint läst!” och du ställer någon fråga, förklarar något i texten eller ber eleverna göra en gemensam sammanfattning som du skriver upp på tavlan och låter eleverna skriva av i sina anteckningsböcker. (Här är det bra att ha gjort ett litet ”facit” innan att luta sig mot.)

Så här skulle det kunna låta under högläsningen:

• ”Det här stycket som Saga läste nu är textens huvudpunkt. Den kan sammanfattas så här…”
• ”Stryk under den allra sista meningen som Edith läste och skriv ’cirkelkomposition’ i marginalen. Vad betyder cirkelkomposition? Är det någon som har hört det ordet förut?”
• ”Kan man koppla det vi fick veta om flickan i det stycke som Liam läste nu till det Sebastian läste om henne på förra sidan på något sätt? Vill författaren upprepa något för oss och i så fall vad? Är det någon i klassen som har en tanke om det?”
• ”Hur beskrivs folkets situation i det här stycket? Noterar ni kontrasten till beskrivningen av kungahusets överflöd? Är det medvetet av artikelförfattaren, tror ni? Varför, i så fall?”
• ”Det är jättebra att ni lägger märke till orden: ’avkräva’ och ’infordra’. Här finns det ju en tydlig negativ laddning, eller hur? Vi stryker under orden och skriver: ’Negativ laddning’, i marginalen. Vad bidrar de med? Vilken bild får vi?”
• ”Vad tror ni att skribenten menar när han skriver så här? Tack Nathalie. Vad tror ni andra om Nathalies tolkning?”
• ”Ja, den här meningen är verkligen lång och krånglig. Den rymmer mycket information, har många bisatser och flera avancerade ord. När meningar är så här långa och komplexa kan man behöva läsa dem om igen, en bit i taget, för att verkligen förstå. Försök igen, Theo…”

Det finns många sätt

Gemensam textbearbetning är tidskrävande – ja! – men den ger ett stort och välbehövligt stöd till eleverna, särskilt till elever som tycker att läsning på egen hand är svår. Min bild är också att många elever upplever att lektionerna blivit viktigare nu. När jag lade upp undervisningen så att var och en skulle producera egna texter, hade jag alltid elever som sa: ”Får jag jobba med mitt arbete hemma/i grupprummet istället?” Som om lektionerna bara var tid för eget arbete. Som att mitt lärarstöd inte var särskilt värdefullt. Sådana frågor får jag inte lika ofta numera och det ser jag som positivt.

Det finns som sagt många sätt att arbeta med textbearbetning i undervisningen. Det här var ett av dem. Hur gör du själv i din undervisning?

LÄS MER:

Mannerheim: Därför är ämneskunskaper avgörande för läsförståelse

Filippa Mannerheim: Omprovshelvetet – lärarens dubbla arbetsbörda

Mannerheim: Tre principer jag bygger min undervisning på