Forskarna varnar: Tiden används som dragspel

Enligt undersökningar som han har gjort tillsammans med forskarkollegor har lärare och rektorer emellanåt skilda uppfattningar om vad för- och efterarbete egentligen är.

– Rektorer räknar ofta in det arbete som görs i arbetslaget när man träffas för att diskutera andra saker, exempelvis elevgruppen. För lärare är för- och efterarbete mycket mer kopplat till den direkta undervisningen, säger Kenneth Nordgren som var gymnasielärare i historia, samhällskunskap och filosofi innan han började forska.

– Det finns flera undersökningar som visar att många lärares vardag är splittrad. Lärarna själva anser att de har små möjligheter att under arbetsdagen sitta ner för att i lugn och ro planera och efterarbeta sina lektioner. Mycket arbete görs därför under kvällar och helger. Många rektorer är av motsatt uppfattning: Att lärare har tid till för- och efterarbete.

Vem har rätt?

– Båda kan ha rätt. Men om tiden är fragmentiserad, och lärare hela tiden blir störda, används inte tiden effektivt. 

Krävs kulturförändring

Hur löser man det?

– Man behöver diskutera vilka delar av planerings- och efterarbetet som passar att göras individuellt, vilka delar det är rationellt att samarbete kring och hur man organiserar ett sådant samarbete. Det finns klara kvalitetsaspekter i att kunna förbereda sin undervisning tillsammans med andra lärare som har samma ämne och inriktning.

– Bra möjligheter till för- och efterarbete är centrala delar i den infrastruktur som behövs ute på skolorna för att utveckla kvaliteten i undervisningen. I dag används för- och efterarbetstiden i stället som ”dragspelstid”. 

Enligt Kenneth Nordgren krävs det en kulturförändring.

– Det behövs en kultur där lärare och rektorer ser planering och för- och efterarbete som lika helig tid som själva undervisningen. Rektorerna är oerhört viktiga för att skapa den typen av infrastruktur och kultur.

”Många har svårt att sluta tänka på arbetet.”<br />

Lärararbetet har, enligt Per Lindqvist som är professor vid institutionen för didaktik och lärares praktik vid Linnéuniversitetet, en oavslutad karaktär. Arbetet tar i någon mening aldrig slut.

– Den oavslutade karaktären bidrar till att en oavsiktlig tankeverksamhet kring arbetet blir lärarens följeslagare. Lärare bär med sig tankarna på olika sätt. Som en positiv och progressiv färdkamrat eller som en negativ och repetitiv fotboja.

– I ett lärararbete som är starkt påverkat av New public management, det vill säga konkurrens, effektivisering och målstyrning vilket är fallet i dag, får de här tankarna mer formen av en fotboja. Stressen ökar.

Pedagogiska trender stressar

Ytterligare ett stress­moment för många lärare – som dessutom ökar arbetsbelastningen – är alla nya pedagogiska trender som lanseras med jämna mellanrum, menar Anita Norlund som är professor i pedagogiskt arbete vid Högskolan i Borås och har lång erfarenhet av arbete som gymnasielärare i engelska och svenska.

– Ofta är det kommersiella intressen som ligger bakom. Flera av dem backas dessutom upp av Skolverket. Bland de mest skadliga är de som överbetonar elevers olikheter och till exempel hävdar att elevers sätt att lära är lika olika som deras fingeravtryck. Förutom att det inte är sant, skulle det kräva en enorm individualisering och anpassning, göra det svårt att hålla ihop klasser och leda till en omänsklig arbetsbörda för lärarna. Det är dags att driva ut månglarna ur skolan.