Eva Söderberg: Därför är jag slöjdlärare

• Därför är jag lärare:

– Jag halkade in på ett bananskal och har blivit kvar i över två decennier – det måste betyda att det finns något här som är svårt att släppa. Från början ville jag skapa rolig och smart textilslöjdsundervisning, och den drivkraften finns kvar.

– Samtidigt har arbetet blivit mer utmanande – allt färre elever är vana vid att arbeta med händerna, och tålamodet tryter. Just därför känns mitt uppdrag viktigare än någonsin.

• Då känner jag extra glädje:

– När jag hittar sätt att förklara hantverksmoment så att eleven ser omedelbar skillnad. Sådant som förr var självklart måste i dag förklaras i detalj, som hur en sax fungerar – att skären måste tryckas mot varandra.

– När slöjdlugnet infinner sig och frågorna "Varför måste vi kunna det här?" upphör.

• Om jag var skolminister för en dag skulle jag …

– ... arbeta för att de praktisk-estetiska ämnena får en starkare och jämbördig plats i skolan. Fokus ligger i dag på det enkelt mätbara, trots att skolan ska bilda hela barnet. Händer och hjärna är tätt sammankopplade – att arbeta med material, texturer och handgrepp utvecklar förmågan att skapa och lösa problem.

– Utan grundläggande hantverkskunskap saknas en viktig del av bildningen, och vi kommer alltid att behöva en klurig och problemlösande befolkning.