Krönika För att lärare ska kunna utvecklas i arbetet måste det finnas tid för det, vilket redan är en bristvara för många. Det skriver editionschefen Hampus Jarnlo.
För fyra år sedan fick jag en yrselattack på jobbet som gjorde att det svartnade för mina ögon. Jag arbetade då på en ekonomiskt pressad redaktion med osynliga chefer och dålig arbetsplatskultur. Ni vet ett sådant ställe där alla i vrede över allt som inte fungerar borrar ner huvudet och jobbar ännu hårdare för att ”visa de jävlarna”. Så här i efterhand är det oklart för mig vilka ”de jävlarna” egentligen var och vad vi ville ”visa dem”.
Jag är bara glad att jag några månader efter yrselattacken lyckades ta mig ut från redaktionen för gott, någorlunda helskinnad. Jag undvek totalkraschen, men det tog lång tid för mig att sänka tempot på min nya arbetsplats. Det var först när jag kommit ner i normalvarv jag insåg hur stressen även fått mig att stagnera i min yrkesutövning.
Jag hade blivit en entricksponny som löste alla problem på samma sätt
Jag som i min enfald trott att jag var en tusenkonstnär som kunde bära en hel redaktion på mina axlar insåg att jag blivit en entricksponny som löste alla problem på samma sätt. Enkelspårighet, tunnelseende och överlevnadsinstinkten att hela tiden plocka den lägst hängande frukten var, i mitt fall, en effekt av en alltför hög stressnivå.
Det duger inte
Tyvärr tror jag att många lärare känner igen sig i den här beskrivningen. Det är nog även en av anledningarna till att de kraftiga bristerna i fortbildningen de får genom sina arbetsgivare inte skapar ett ännu större ramaskri. När det snart brinner i varenda knut av skolan riskerar fortbildning bara att bli ytterligare ett stressmoment man helst undviker. I synnerhet om man först måste fixa sin egen vikarie och sedan förväntas implementera sina nya kunskaper i undervisningen på planeringstid som
inte finns.
I en föränderlig värld är relevant, ämnesfördjupande fortbildning för lärare en viktig – för att inte säga nödvändig – ingrediens
Men så får det såklart inte vara! I en föränderlig värld är relevant, ämnesfördjupande fortbildning för lärare en viktig – för att inte säga nödvändig – ingrediens om beslutsfattarna menar allvar med att Sverige ska vara en kunskapsnation. Då duger det helt enkelt inte att nio av tio lärare dömer ut fortbildningen de får. Läs vårt temapaket så får ni veta mer.
Hampus Jarnlo, editionschef för tidningen Ämnesläraren och Grundskolläraren
Läs alla artiklar i vårt temapaket om fortbildningen i skolan
Stor granskning: 9 av 10 lärare sågar fortbildningen i skolan
Forskaren: Lärare nedgraderas av fortbildningen
Så backas konsulterna upp av Skolverket när lärare fortbildas
Kollegialt lärande döms ut som ovetenskapligt
Sveriges Lärare har fått nog av peppiga konsulter
Lärarnas egna sågningar av fortbildningen i skolan
Ny studie: Sämre resultat för elever med fortbildade lärare
Därför undviker förstelärare att ställa kritiska frågor
Här får lärarna styra över sin fortbildning
Här är lärarna nöjda med sin fortbildning
Jarnlo: När fortbildningen bara blir ytterligare ett stressmoment