Därför ställer anpassningar till det i skolan

Sofia Boo är universitetsadjunkt vid Institutionen för beteendevetenskap och lärande på Linköpings universitet.
Forskning Den varierande tillgången på speciallärare och specialpedagoger gör det svårt att få anpassningar att fungera i undervisningen. Men det är inte bara bristande resurser som gör att det gnisslar i samarbetet med övriga lärare, menar läraren och forskaren Sofia Boo.
1. Resurserna varierar kraftigt
Med 15 års erfarenhet som lärare är Sofia Boo medveten om att tillgången på speciallärare och specialpedagoger varierar, men hon var ändå förvånad över hur mycket. I två jämförbara skolor i studien hade den ena fem speciallärare och specialpedagoger, den andra inga alls. Huvudorsaken är att rektorer tolkar reformen om extra anpassningar från 2014 olika. Vissa menar att ett tvålärarsystem kan vara ett alternativ.
– Visst är det bra, men det kan inte ersätta den kompetens som speciallärare och specialpedagoger medför.
2. Spänningar mellan yrkesgrupper
Resursbrist är förstås en viktig faktor, men samarbetsproblemen beror också på att lärare och specialpedagoger bevakar sina respektive intresseområden. Vissa lärare irriterar sig på specialpedagogernas pekpinnar och listor på vad som måste göras. Speciallärare å sin sida kan känna sig ovälkomna att få vara med och diskutera den ordinarie undervisningen.
– Jag tror att alla tre yrkesgrupper måste vara mer anpassningsbara och släppa prestigen. Att få till bra anpassningar är ett komplext uppdrag som kräver flexibilitet.
3. Oenighet om omfattningen
I studien såg Sofia Boo en trend: att gå ifrån skräddarsydda anpassningar för varje elev till att i högre grad göra anpassningar för grupper av elever. Men hur omfattande ska anpassningarna vara? Där går åsikterna isär, vissa menar att det har gått för långt, att man anpassar för mycket, att man curlar eleverna. De tycker att elever behöver tränas i att ta sig an kognitivt utmanande uppgifter som inte går snabbt och lätt.
– Men andra håller fast vid behovet av omfattande anpassningar, inte minst eftersom elevunderlaget blivit mer heterogent.
4. Idealen krockar med praktiken
Vad är egentligen idealet? Att varje elev ska uppnå sin potential? Få allt stöd som krävs? Men det är inte genomförbart i dagens skola, konstaterar Sofia Boo. I alla fall inte så länge lärarnas förutsättningar ser ut som de gör: för få kollegor, för stora klasser, för mycket administration, för lite arbetsro. Lärare behöver hela tiden hantera känslor av otillräcklighet, menar hon.
– De ställs till svars om eleverna inte når målen trots att en del av orsakerna ligger utanför deras kontroll. Och det blir inte bättre av att lagar och riktlinjer ständigt revideras.
Sofia Boo
Sofia Boo är verksam vid Institutionen för beteendevetenskap och lärande på Linköpings universitet där hon är programansvarig för grundlärarprogrammet. Hennes avhandling bygger på observationer och intervjuer med lärare i årskurs 1–6 och på fokusgruppintervjuer med lärare, speciallärare och specialpedagoger.
Läs alla våra artiklar i granskningen ”omöjligt uppdrag”
Larmet: Lärare tvingas offra elever när stödet uteblir
Matteläraren om galet tuffa klassen: ”Var ska jag börja?”
Elever sviks när lärandet anpassas bort
Sveriges Lärare: ”Helt horribelt på vissa ställen”
Forskare dömer ut differentierad undervisning
Rektorn: Jag anställer bara specialpedagoger som vill undervisa