Förskolläraren Teresa: Vi måste sätta ner foten

I Göteborg, där Teresa Sundström arbetar på förskolan Glasmästaregatan 6E, finns sedan många år tillbaka ett avtal om planeringstid – tre timmar per vecka enskilt och en timme tillsammans med arbetslaget. För det mesta lyckas Teresa ta ut sina värdefulla timmar.

– Det är jag som lägger schemat och jag har också väldigt förstående kollegor som ställer upp. Det är ett givande och tagande. Om jag får ut tiden eller inte beror på antalet barn, själva barngruppen och hur mycket personal som är på plats. Genomgående funkar det bra här hos oss, men jag har samtidigt just nu nitton timmar innestående som jag inte har kunnat ta ut och den siffran ökar stadigt. Men det är rektorns ansvar att lösa, säger hon. 

Just rektorers förhållningssätt till planeringstid är något Teresa har studerat i sin masteruppsats hon nu färdigställer. Det visar sig att de rektorer hon pratat med har svårt att få till planeringstiden trots att det faktiskt finns ett avtal i Göteborg. 

Mindre planering när arbetslaget bestämmer

Teresa berättar att en av rektorerna sa att det krävs mer personal och färre barn för att få det att fungera, och en annan svarade att eftersom hon själv inte hade fått vara med och bestämma tycker hon att det är ett dåligt avtal. 

– Andra kan ha sex timmars planering eller mer, och det är på förskolor där rektorerna anser att planering är extra viktigt. Jag har också kunnat se att de förskolor som inte får ut planeringstid alls ofta är de där arbetslagen bestämmer själva och saknar direkt ledning, säger Teresa Sundström.

Traditionen med en platt organisation, där alla är med och bestämmer, ser Teresa Sundström som en av orsakerna till att planeringstiden havererar.

– Det finns de som tillträder sin rektorstjänst utan att veta hur de ska leda. De ska påbörja utbildningen inom tre år, och går det så lång tid kan de hinna göra mycket skada. Rektorn måste visa sig, leda och ta ansvar, säger hon. 

Resurserna har inte hängt med

Ett annat bekymmer är att resurserna inte hängt med i samhällsutvecklingen, påpekar hon. Avtalet om tre timmars planering har hängt med sedan början av 2000-talet, men sedan dess har mycket förändrats. 

– Förr gick barn inte så långa dagar på förskolan, det var vanligare med deltid. Nu är de ofta på förskolan från sju till fem. Här har resurserna inte hängt med alls, säger hon. 

Teresa Sundström, som även är fackligt aktiv, tycker att politiker och chefer måste bestämma sig för om de vill ha undervisning i förskolan eller om det bara ska vara barnpassning.

– Vi är för snälla och löser verksamheten även utan planering. Men vi måste sätta ner foten ordentligt även om det kan kännas svårt. Ta eget ansvar och ta hjälp av facket om du inte når fram, tillägger hon. 

Förskoledirektören har nämnt 10 timmar 

På hennes önskelista för att få rätt förutsättningar för arbetet står bland annat rektorer som värnar om planeringstiden, tillräckligt med personal, fler förskollärare, extrapersonal som kan torka av bord, sopa golv och ta hand om annat runtomkringarbete. 

– Jag önskar även fler gemensamma planeringstimmar, gärna tillsammans med andra förskolor. Ensam är inte stark, det blir väldigt tungrott när man är själv. Mer utvecklings- och utbildningsinsatser vill jag också gärna ha, säger hon. 

Teresa Sundström berättar att Göteborgs direktör för förskoleförvaltningen, Johan Olofsson, nyligen skrev ett inlägg på Linkedin om att det kanske vore rimligt med tio timmars planeringstid per vecka i förskolan för att säkerställa kvaliteten.

– Det låter ju bra, men jag undrar hur det ska gå ihop om de inte samtidigt anställer mer personal, säger hon.