Förskolläraren Pernilla: Bort med paddor för de yngsta barnen!

Rörelse och frisk luft är ledord på Snurran, en privat förskola i centrala Malmö, med sammanlagt 40 barn och åtta pedagoger. De besöker dagligen Kungsparken och Slottsparken som ligger i närheten, liksom museer, konsthall, bibliotek och lekparker.

– När det gäller det digitala så avstår vi helst. Vi vill använda så konkret material som möjligt. De gånger vi trots allt använder skärm ska det ha ett bestämt syfte, när det kan bidra med något, säger Pernilla Wemmenhed, en av förskolans totalt fem förskollärare.

Hon berättar att många av barnen har egna telefoner och läsplattor som de använder hemma, och att de i personalgruppen har diskuterat en hel del om WHO:s riktlinjer om max en timmes skärmanvändning per dag för barn över två år.

– Den timmen har de flesta av våra barn säkert klarat av redan på morgonen innan de kommer. Vi i förskolan kan erbjuda en annan verklighet, och när de senare börjar skolan blir det mycket stillasittande. Därför har vi mycket utepedagogik i stället där barnen får använda sina sinnen och kroppar, säger Pernilla Wemmenhed.

Ett förhållningssätt som vuxit fram

Den fasta personalen är överens om förhållningssättet till det digitala, men Pernilla och hennes kollegor har märkt att det ofta finns en annan inställning hos vikarier och lärarstudenter.

– De har ett annat tänk och då får vi förklara hur vår verksamhet fungerar, sådant som vuxit fram i våra pedagogiska diskussioner genom åren, säger Pernilla Wemmenhed.

I stället för att ta fram paddan får man som pedagog anstränga sig och hitta på en annan aktivitet, menar Pernilla, som förbryllas över hur det ibland fungerar på andra håll.

– Man har ju sett hur det finns en tanke från början, men sedan springer barnen i väg ensamma med paddan. Vi behöver inte ha det så, det finns andra möjligheter. Att sitta framför en skärm är dessutom väldigt ensamt, gruppkänslan försvinner. Det är bättre att ge barnen konkret material, inspiration och lust att lära sig, säger hon.

Jag får utslag när Skolverket säger att man ska ha sagostund med digitala verktyg.

Nyligen var alla pedagoger på Snurran på en föreläsning om just digitala verktyg.

– Det var fokus på vår medvetenhet och om hur ofta vi använder dessa dagligen, både privat och på jobbet. På vår arbetsplats lyfter vi frågor kring hur vi påverkas både fysiskt och psykiskt, säger hon.

Börjar med det digitala senare

På Snurran används inga digitala verktyg för 1–3-åringarna. För dem har den tvådimensionella världen ingenting att ge, påpekar Pernilla. För de äldre, 4–5-åringarna, tas det digitala till hjälp främst för att söka information, samt i dokumentationssyfte och för uppföljningar. Pedagogerna själva använder även appen Tyra för sina dagliga rutiner och kommunikation.

– Den fungerar bra och är guld värd för oss i vårt kvalitetsarbete, som fungerar mycket bättre nu, säger Pernilla Wemmenhed.

Pedagogerna på Snurran har noterat hur barnen ofta får tekniken i handen så snart det är dags att gå hem, och hon vet att barnen tycker att det är kul.

– Men frågan är hur vi som profession ska förhålla oss till det digitala. Vårt arbete ska ju vila på vetenskaplig grund. Var finns den när det gäller barn och skärmar? Nej, grundstommen i förskolan ska vara lek, rörelse och sociala färdigheter. Resten kommer av sig självt med tiden, säger Pernilla Wemmenhed.

Något totalförbud vill hon dock inte se, men det digitala måste alltid ha ett syfte. Hon har exempelvis full förståelse för att det kan användas för att hjälpa barn med funktionsvariation, översätta modersmål eller visa tecken.

– Det ska komplettera verksamheten. Jag får utslag när Skolverket säger att man ska ha sagostund med digitala verktyg. Jag tycker inte att man ska ta bort den mellanmänskliga relationen, den vi i förskolan är så bra på och som är så viktig, säger hon.