Forskaren: Då ska du använda digitala verktyg i förskolan

Susanne Kjällander trycker på vikten av att barn i förskolan får chansen att närma sig det digitala på ett bra och lärorikt sätt.

– Det visar sig att de som klarar sig bäst undan riskerna i den digitala världen är de som har störst kunskap, säger hon och nämner att det digitala lyfter både didaktiken och barnkulturen, och att det dessutom är roligt och intresseväckande för både barn och pedagoger.

Andra vinster är möjligheten att bättre tillämpa barnens medbestämmande och delaktighet, samtidigt som det analoga även fortsättningsvis ska ha sin givna plats, anser Susanne Kjällander.

– Om en digital bok bara består av vanlig text och bild tillför det digitala inget extra, då är det bättre med en vanlig analog bok. Men är det däremot en digital bok som ger möjlighet att välja slut eller språk och har animationer, ja då tillför det digitala något, säger hon.

Stora vinster med digitala läromedel

En adaptiv digital mattebok, som anpassar sig efter barnets kunskapsnivå, ser hon också som en stor vinst – att jämföra med en analog bok som ofta kan uppfattas som antingen för lätt eller alltför svår. Även när det kommer till multimodalitet och möjligheten att uttrycka sig på olika sätt kommer det digitala väl till pass, menar hon.

– Där finns enorma möjligheter. Barnen kan få hjälp med språket och kan uttrycka sig både genom ljud och bild. Ytterligare en viktig fördel som har visat sig i min forskning är hur de digitala verktygen gynnar själva lärandet, framför allt för de barn som behöver det extra mycket. Exempelvis de som har det kämpigt med språket, har en funktionsvariation eller är socioekonomiska sårbara, säger Susanne Kjällander och påpekar att det här även har påvisats i internationell forskning.

En annan sak som hon lyfter fram är att det digitala inte nödvändigtvis behöver vara en skärm. Det finns åtskilliga andra verktyg att ta till.

– Man kan använda en träram och lakan för att göra en kub där man kan projicera en djungel, ett akvarium eller kanske en glaciär. Sådant är jättespännande även för en ettåring.

Green screens är också användbara och går lätt att tillverka med hjälp av ett skynke eller genom att måla på en vägg, tipsar hon vidare.

– Där kan man också passa på att i görandet prata om källkritik. Åkte vi verkligen skidor där på glaciären i morse?

Bra att ha olika ansvarsområden

Susanne Kjällander är medveten om att det fortfarande finns en rädsla hos vissa förskollärare att ta sig an det digitala, men det behöver inte vara så avancerat, säger hon, och föreslår att alla på förskolan kan ansvara för olika delar av det digitala.

– Förr räckte det ofta med att en på förskolan var proffs, men nu när det digitala genomsyrar hela våra liv behöver alla ta lite ansvar. Den som är mest kritisk kan ta på sig att läsa på om det kritiska perspektivet, någon kan sköta inköpen och någon som gillar estetik och slöjd kan ha koll på det digitala inom just det området, säger hon.

Att någon dessutom får rollen som ansvarig är också bra, men då krävs både mer mandat och tid för att kunna ha en digital utvecklingsstrategi.

– Tyvärr är det ofta någon inom kommunen som har det mandatet och sköter beställningar till förskolorna. Men den makten tycker jag att pedagogerna ska få, det är de som vet bäst vad som fungerar. 

Mer forskning på gång 

Många inom förskolan efterlyser mer forskning när det gäller det digitala, studier som gör att arbetet kan ske på vetenskaplig grund. När det gäller det har Susanne Kjällander positiva nyheter. Hon har nämligen grundat ”Nationellt forskarnav digitalisering i förskolan” som har ett tvärvetenskapligt fokus. I gruppen ingår drygt 30 forskare inom olika vetenskaper.

– Alla forskar om olika saker, och vi tycker inte alltid lika. I höst ska vi presentera ett temanummer på svenska i den vetenskapliga skriften Utbildning och lärande. Numret handlar bland annat om hybrid lek, flerspråkighet och lärande för hållbar utveckling, säger Susanne Kjällander.