Forskaren: Lärare nedgraderas av fortbildningen

"Jag undervisar i engelska och har sedan 19 år tillbaka aldrig fått någon fortbildning i engelska.”

”Vår fortbildning är aldrig ämnesinriktad, alla får samma.”

”Mellanmjölkigt och utsmetat för ’alla’ …”

Det här är tre återkommande beskrivningar i Ämneslärarens enkätundersökning som visar att endast 20 procent av de 4 000 lärare som har svarat får ämnesinriktad fortbildning och att bara 7,4 procent får det i den utsträckning de själva önskar. Statistiken ligger helt i linje med de slutsatser som forskarna Anita Norlund och Magnus Levinsson har kommit fram till i arbetet med studien ”Fakturan, fortbildningen och forskningen”, som de har genomfört tillsammans med Dennis Beach på Högskolan i Borås.

De har samlat in 1 000 fortbildningsfakturor från tre kommuner med syftet att ta reda på vad kompetensutveckling betyder för lärare och för att identifiera vilken typ av utbildning de får i dag.

Ämnesfördjupning ovanligt

Inte mer än en femtedel av den renodlat undervisningsinriktade fortbildningen var ämnesfördjupande. Den största andelen var riktad mot matematikämnet. På plats nummer två kom yrkesämnen, därefter moderna språk och svenska som andraspråk. Och slutligen idrott och hälsa, naturorienterande ämnen och svenska. I övriga ämnen fanns endast enstaka fakturor, berättar projektledaren Anita Norlund, professor i pedagogiskt arbete.

Hon påpekar att många lärare efterlyser fördjupning i sitt ämne, allt för att hålla sig uppdaterade.

– Jag blev jätteförvånad och trodde att utbildningarna skulle bestå av ett mer ämnesfördjupat innehåll och handla mer om samhälleliga teman som klimathot, barnarbete och fattigdom, säger Anita Norlund.

Hon blev överraskad av att innehållet i stället handlade så mycket om elevernas identitet, värderingar, motivation, uppförande och hälsa. Totalt 37 procent.

– Om alla lärare ska bli rörelsepedagoger eller konflikthanterare så är risken att gränserna mellan olika lärarkategorier suddas ut. Då avprofessionaliseras lärarna och deras status nedgraderas.

Alltför allmänt

Anita Norlund anser att de råd och rekommendationer som ges på många fortbildningsaktörers hemsidor, och som de marknadsför sig med, tenderar att vara för grundläggande och generella, vilket många lärare också svarar i vår enkät: ”Den enda fortbildning som ges är kommungemensamt allmänpedagogiskt trams”, skriver en lärare. En annan menar att de enbart får ”helt meningslösa massutbildningar. Det ger INGET för eleven eller läraren”.

Många understryker även att det läggs oändligt mycket tid på betyg och bedömning.

Pedagogik och didaktik är däremot en bristvara när lärare fortbildas, berättar Magnus Levinsson, docent i pedagogiskt arbete vid Högskolan i Borås.

– Det är olyckligt eftersom det är ett innehåll som kan forma en gemensam kunskapsbas som bidrar till att lärare själva kan identifiera problem och utmaningar och ta makten över dem, säger han.

Liten möjlighet att välja själv

I vår enkät framgår det att 87 procent av lärarna inte får bestämma över sin fortbildning alls eller i liten utsträckning. En lärare skriver exempelvis att hon ska börja undervisa i programmering, men att hon inte har fått någon utbildning i det, trots att hon har bett om det. På samma enkätfråga svarar en lärare:

”Som slöjdlärare har jag varit med på mattelyft, läslyft osv.”

Magnus Levinsson tror att en av orsakerna till att lärarnas önskemål inte stämmer överens med den fortbildning de får är 1990-talets decentralisering av skolan.

– Då förflyttades makten till kommun och skolledning, vilket skapade en kompetensutvecklingsmarknad öppen för en rad olika aktörer. Den sista personen i näringskedjan är läraren, säger han.

Får du någon ­fortbildning som är nischad mot dina ämnen eller arbetsuppgifter?