Experten: Så synar du nya trender i skolan

Anita Norlund är professor på institutionen för pedagogiskt arbete vid Högskolan i Borås.

Forskning Vilka pedagogiska trender bör lärare vara sunt misstänksamma mot? Forskaren Anita Norlund varnar för en tydlig trend på senare år.
– Absurt mycket fortbildning handlar om vad som händer inne i elevernas hjärnor och om neuropsykiatriska svagheter.

Påhl Ruin

14 feb 2024

Anita Norlund på Högskolan i Borås är en av forskarna bakom projektet ”Fakturan, fortbildningen och forskningen” som nu är på väg att avslutas. Genom att samla in och analysera tusen fortbildningsfakturor från tre kommuner har man kunnat se vad det är för utbildning som lärarna erbjuds.

– Vi har funnit tre illavarslande huvudspår, konstaterar hon.

För det första fann man ett tydligt fokus på kompetensutveckling som syftar till att hantera elevers beteenden, inte minst när det gäller elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.

– Något är fel när den absolut vanligaste fortbildningen handlar om lågaffektivt bemötande.

Anita Norlund vänder sig mot utbildningssatsningar som mest handlar om individuella anpassningar, och som försvårar för läraren att hålla ihop klassen.

– Det blir inte bra om man alltför mycket betonar att elever behöver göra olika saker i ett klassrum, en väl genomförd undervisning i helklass gynnar alla elever.

”Felprioritering”

Det andra huvudspåret handlar om vad som inte fanns i den fortbildning som skolorna och deras huvudmän satsade på: världen utanför skolan. Nästan inget om sociala orättvisor, internationella frågor, klimatfrågor.

– Man vill att lärarna ska in i elevernas hjärnor, inte ut i världen. Jag tror att det är en felprioritering, lärare är intellektuella varelser, de vill förkovra sig, lära sig nya saker som de sedan kan lära sina elever.

Anita Norlund

Gör: Professor på institutionen för pedagogiskt arbete vid Högskolan i Borås. Hennes forskningsområden är utbildningssociologi, pedagogiska trender samt tidlösa ideal och vad dessa får för konsekvenser för lärare och elever. Har arbetat som gymnasielärare i svenska och engelska.

Aktuell med: Forskningsprojektet ”Fakturan, fortbildningen och forskningen”.

Det tredje huvudspåret gäller frånvaron av ämneskopplad fortbildning. Forskarna hittade en del inom yrkesämnen och matematik, men därutöver var det extremt tunt.

– Endast två av tusen fakturor handlade om historia, bara en enda om samhällskunskap. Och det fanns ämnen där det inte erbjöds någon fortbildning alls.

Mot den här bakgrunden menar Anita Norlund att det finns starka skäl för lärare att säga ifrån när nya fortbildningssatsningar ska lanseras.

– Det är tydligt att många av dessa satsningar bygger på tillfälliga utbildningstrender.

Svårt att stå emot

Tidningen Ämneslärarens enkät från i höstas, som besvarades av 4 000 lärare, ger en liknande bild: fyra av fem lärare saknar ämnesinriktad fortbildning. Därtill känner ytterst få att de kan påverka vilken fortbildning de får.

Anita Norlund intervjuade en lärare som uttryckte det på ett sorgesamt sätt: ”Förut önskade vi vilken kompetensutveckling vi ville ha, men när vi aldrig fick våra önskemål tillgodosedda så slutade vi att önska.”

Varför uppstår en sådan centralstyrning av skolornas fortbildning? Anita Norlund anar att ansvaret ligger hos huvudmannen, på förvaltningen, där man studerar rankinglistor och är orolig för att inte nå skolpolitikernas högt uppställda mål.

– När förvaltningen vill rulla ut en ny utbildningssatsning i alla kommunens skolor kan det bli svårt för både rektor och lärare att stå emot på en enskild skola.

Fem tips: Så synar du pedagogiska trender

Här är Anita Norlunds fem tips:

Se upp med förkortningar. Visst kan något intressant ligga bakom en akronym, men ofta handlar det om ett lanseringsknep. Akronymen ska ge sken av att vara ett beprövat koncept, lite som KBT inom terapin. Ett bra exempel är UDL, Universal Design for Learning. Det är en diffus metod som inte är tillräckligt vetenskapligt beprövad och svår att översätta i praktisk undervisning.
Låt dig inte luras när en metod lanseras med hjälp av namn på världskända universitet. Att en bok om metoden kommit ut på Harvard University Press betyder inte att själva metoden håller världsklass. Metoden ”Puls för lärande”, som gör gällande att ett träningspass ökar förmågan till inlärning direkt efteråt, är ett exempel på ett närliggande problem: metoden saknar vetenskapligt stöd, men säljs bland annat in med hjälp av en Harvard-professor som skrivit uppskattande om den.
Var skeptisk mot pedagogiska metoder som delar upp elever i olika kategorier. Självfallet behövs metoder för elever med särskilda behov, men det har gått inflation i metoder som strävar efter att söka skillnader mellan elever snarare än likheter. Det är detta synsätt som gett oss den kritiserade diagnoshysterin. Den goda didaktiken är likadan för alla elever.
Var uppmärksam på den specialpedagogiska slagsidan. Vi ser den tendensen i de fortbildningsinsatser som skolorna satsar på. Den ”specialpedagogiska industrin” är skicklig på att sälja in sina produkter. Risken är att den ordinarie undervisningen reorganiseras till en i huvudsak specialpedagogisk verksamhet och skapar en oklar gräns mellan professionerna.
Se upp med koncept som leder till mer logistik än undervisning. När det samtida fenomenet anpassningar får för stort utrymme – och när allt starkare krav förs fram på att elever ska få välja redovisningsform – förvandlas lärare till logistiker. De ska se till att olika material finns på plats, olika platser finns tillgängliga, olika gruppkonstellationer är sammansatta och så vidare. Därmed hamnar det didaktiska uppdraget i bakgrunden.