Läraren: Elevers tyckande väger absurt tungt

”Enkäter om elevernas nöjdhet är vardag.” ”Sjukt mycket tid läggs på att elever ska få större inflytande, bara för att de i enkät efter enkät anser att de inte får tycka till om något.”

Det är ett par av många svar i Ämneslärarens undersökning, där lärare beskriver att skolledare och huvudmän både efterfrågar och fäster stor vikt vid hur eleverna ser på sitt eget inflytande.

Men att styra en skolverksamhet och bedöma lärares arbete utifrån svaren i elevenkäter är både provocerande och absurt, anser högstadieläraren Hanna Garberg, som också är huvudskyddsombud för Sveriges Lärare i Stockholm.

En förödande kundkultur

Hon menar att det är högst oklart vad en huvudman som Stockholms stad tror sig få veta om undervisningens kvalitet när de i sin årliga enkät frågar grundskoleelever om de tycker att deras lärare bryr sig om dem och om de får ge förslag på hur arbetet på lektionerna ska bedrivas.

– Mina elever måste läsa, skriva och göra prov. Det är klart att de tycker att det är tråkigt, att jag är jobbig och att det kan påverka deras svar. Tycker Stockholms stad att det är dåligt? Är alternativet att jag låter eleverna dansa fram en novellanalys om de hellre vill det?

I Ämneslärarens undersökning berättar många lärare att de känner sig pressade att ge eleverna ett omfattande inflytande, eftersom elevsvaren synas noga av skolledare som är rädda att missnöjda elever ska ta sin skolpeng någon annanstans.

Det är uttryck för en förödande kundkultur, menar Hanna Garberg, som anser att rektorer måste klargöra för eleverna och deras föräldrar att det är lärarna, som har utbildning och kompetens, som bestämmer över undervisningen – ingen annan.

– Ska vi försöka pleasa 30 elever och ge alla i en klass inflytande blir det en helt orimlig arbetsmiljö. Eleverna kan få rösta om de ska få ha keps eller inte, men min undervisning ska de hålla sig långt borta ifrån, säger Hanna Garberg.

”Det är en skräck”

Att flera lärare även vittnar om att elevenkäter tas upp av arbetsgivare vid medarbetar- och lönesamtal är allvarligt, menar hon.

– Det är en skräck. Det är inte eleverna som ska utvärdera mig, utan min chef. I stället för att fråga en 13-åring kan skolledningen gå ut i klasserna och se hur det fungerar och lyssna till professionen.