Nyberg: Så kan vi höja statusen på yrkesutbildningar

Ungdomsarbetslösheten är rekordhög, enligt SCB. Samtidigt skriker vissa branscher efter arbetskraft och för att möta upp arbetsmarknadens behov skulle 40 procent av alla gymnasieelever behöva gå ett yrkesprogram. Så många som 290 000 yrkesutbildade kommer att saknas år 2035 om det inte sker någon förändring, enligt siffror från Svenskt Näringsliv. Varför väljer så många elever bort våra yrkesutbildningar, trots löften om en lovande framtid på arbetsmarknaden?

Det är skolstart och introduktionsdagar för årskurs ett. Anspänningen är total, eleverna är nervösa, lärarna är nervösa. Det är varmt i klassrummet – sådär som det är i augusti – när sommarvärmen får för sig att komma tillbaka lagom till skolstart. Eleverna tittar runt i klassrummet, synar varandra, synar oss och funderar på var de hamnat.

Du tittar runt i klassen och kan identifiera dig med dina klasskamrater och du ser fram emot kommande tre år.

Kanske snapchatten från den gamla klassen är i full gång – bilder och kommentarer skickas hit och dit. Kanske det är just du som skickar många bilder på din nya skola, på dig själv när du går i korridoren och på dina nya klasskamrater. Kanske du är stolt för att du har hamnat på just det program du ville. Äntligen, äntligen får du läsa ämnen som du verkligen är intresserad av. Du tittar runt i klassen och kan identifiera dig med dina klasskamrater och du ser fram emot kommande tre år. 

Eller så har de flesta kompisarna hamnat på en annan skola, på ett annat program. Kanske det är bara du som hamnat på den här skolan, i den här klassen, på det här programmet, för att du inte fick de betyg du hade önskat. Du sitter och tittar runt i salen och känner att du inte hör hit, du kan inte identifiera dig med dina nya klasskamrater – tårarna börjar rinna och du vill bara bort – bort härifrån. 

Dessa två elever och alla elever däremellan stöter vi på varje nytt läsår. Gymnasievalet är stort och det är mycket som påverkar. Det är inte bara individens drömmar om framtiden som styr val av utbildning, det handlar också om status och att uppfylla andras förväntningar, som familj och vänner. Det styrs också av samhällets hierarkier, krav, normer och vilka utbildningar som erbjuds. 

Det är nog svårt att som femtonåring veta vilket ben man ska stå på när man ska bolla sin egen identitet, sina egna drömmar med samhällets, familjens och alla vännernas.

I samhällsdebatten om yrkesutbildningar haglar ord som arbetslöshet, kompetensförsörjning, välfärd, näringsliv och arbetsmarknad. Många försöker locka våra unga att välja en yrkesutbildning. Regeringen och näringslivet försöker möta upp arbetsmarknadens önskemål och krav. Om vartannat tillsätts utredningar, man gör omorganisationer och lagändringar och på skolorna arbetar man hårt för att skapa yrkesutbildningar av kvalitet.  

Vad betyder då alla dessa ord och åtgärder när man som femtonåring ska välja skola och utbildning? För många – inte så mycket, tror jag. Det är nog svårt att som femtonåring veta vilket ben man ska stå på när man ska bolla sin egen identitet, sina egna drömmar med samhällets, familjens och alla vännernas. Då kan vi locka med jobb eller hota med arbetslöshet bäst vi vill. 

Genom att skapa riktigt bra utbildningar, att branscherna betalar en bra lön och erbjuder en god arbetsmiljö kan vi förhoppningsvis ändra status och underliggande föreställningar. Då kanske vi kan få våra unga att i högre utsträckning välja en yrkesutbildning. I den bästa av världar skulle alla elever som börjar på gymnasiet får känna att de hör hemma och att de kan vara stolta över sin utbildning och skola.