”Låt yrkesutbildningen ordna världsfred!”

Som vanligt blåser förändringens vindar i utbildningsvärlden. Den kommande betygsreformen förväntas föreslå att F-betyget tas bort och att alla elever ska få söka in på yrkesprogram. Redan nu ska yrkesprogrammen på gymnasiet anpassa antalet platser på yrkesutbildningarna efter branschernas behov av arbetskraft. Detta ska göra det lättare för företag att anställa nya medarbetare och växa. Dessutom ska yrkesgymnasiet fortsätta att arbeta med jämställdhet, det kompensatoriska uppdraget, demokrati, sexualitet, samtycke och relationer, det livslånga lärandet, digitaliseringen, APL-platser, internationaliseringen, hållbarhet och miljöfrågor, och mycket annat.

Förväntas lösa allt

Det är ju hedrande att det finns ett sådant enormt förtroende för yrkesutbildningar – att vi förväntas lösa allt detta. Men det finns också en tråkig underton där yrkesutbildningen är något lätt, där elever som inte klarar annat kan gå. Yrkesutbildningens viktiga roll i samhället syns, men få verkar förstå hur hög nivå på kunskaper som eleverna behöver för att kunna bidra till företagens framgång. Yrkesgymnasiet ska dessutom göra eleverna redo för högskolan. Därtill utökas yrkesprogrammen till 2800 poäng som standard hösten 2025, vilket kan jämföras med det naturvetenskapliga programmet på 2500 poäng, exempelvis. Övriga gymnasieprogram förväntas inte undervisa elever med låga betyg från grundskolan, men yrkesgymnasiet förväntas att utan problem förbereda elever både för ett yrke och för vidare studier.

Öka med 300 procent

Att yrkesutbildningarna ska vara dimensionerade efter företagens behov är logiskt och bra. Men här förväntas yrkesprogrammen göra halsbrytande manövrar, som i Uppsala län. Där förväntas industritekniska programmet öka antalet platser 300 procent mot i dag. Ett enormt projekt med lokaler, materiel, personal och inte minst att ordna APL-platser med god kvalitet. Som exempel kan nämnas att en enda industriell CNC-maskin (datorstyrd fräs och svarv) kostar flera hundra tusen kronor. Alla dessa platser behöver ju så klart fyllas också. Men marknadsföringens storlek styrs av hur många som går ett program i dag, inte efter antalet platser som finns tillgängliga. Ansvaret för att lösa detta hamnar så klart på yrkesutbildningar och yrkeslärare.

Ge företagen juridiskt ansvar

Jag undrar varför det är just yrkesutbildningar som ska lösa allt? Kan vi inte diskutera vad vi kan ta bort från yrkesutbildningarna i stället, så att kvaliteten på kärnuppdraget blir i världsklass. Varför inte ha
en ny 25:4-regel (denna regel gav högskolebehörighet genom 4 års arbetslivserfarenhet och en ålder på minst 25 år) som alternativ till utökade studier för högskolebehörighet, samt låta marknadsföringen prioriteras efter önskat utfall och låta företagen ha det juridiska ansvaret för att ordna APL-platser? Eller så är yrkesutbildningen den perfekta lösningen för allt, då kan vi väl ordna världsfred också när vi ändå håller på!