”Elevernas förmåga att visa tacksamhet är inte alltid den vi önskar”
Krönika Att få genuina tack från föräldrar som ser jobbet jag gjort för deras barn är något som ger mig välbehövd energi. Det skriver yrkesläraren Fabricio Gatica.
Det nya läsåret har kommit i gång och du har precis börjat se dynamiken i den nya gruppen. Du upptäcker direkt vilka du kommer behöva lägga mer energi på, vilka som är de tysta, de stöddiga, de duktiga, de vilsna och de drivna. Vi har tre år på oss att nu göra allt vi kan för att få gruppen till att bli skickliga utövare i yrket de valt, alternativt trygga nog att möta ett annat yrkesliv eller studier efter utbildningen. Vi riktar ofta mycket energi på de som har svårt att ta till sig kunskap eller de som inte riktigt vill ta till sig kunskapen än. När tre år har gått och de äntligen tar studenten är det lätt att komma ihåg allt man gjort för dessa individer, chanser man gett dem, apl platser vi bollat med, frånvaro de kämpat med, konflikter vi rett ut och så vidare
Dynamiskt jobb
Ofta tänker jag på mitt tidigare yrke som målare, hur tydligt det var med resultatet och hur otydligt det är att se vad man lyckas göra för eleverna under åren tillsammans. Är det min förtjänst att de klarat sina studier, var det mitt fel att eleven hoppade av? Att jobba med människor, tonåringar i synnerlighet, är minst sagt dynamiskt. Men nog ska vi klappa oss på axeln, för arbetet vi gör.
Elevernas förmåga att visa tacksamhet är inte alltid den vi önskar, tyvärr. Kanske för att vi faktiskt bara gör vårt jobb. Tackar du bilisten som låter dig passera vid övergångsstället? Möjligen är det vi gör bara en självklarhet för eleverna och kanske ska det också vara det, utbildning är en rättighet i vårt land. Men jag är också bekant med känslan och tanken som slår mig då en elev gjort mig besviken gång på gång eller haft dålig attityd gentemot mig, “om du bara visste vad jag gör för att hjälpa dig”. Jag tror inte att jag är ensam med känslan.
Viktig uppskattning
Att vid studenten ta emot en bukett blommor och en chokladask från klassen eller en enskild elev är en fin gest. Men det är faktiskt sällan ett kvitto på om läraren har gjort ett bra jobb eller inte, och av olika anledningar är det inte alla i personalen som får det. Därför är det extra viktigt att vi får tack och uppskattning också från andra personer. Det kan vara från kolleger, ledning, föräldrar, handledare med flera. Du som läsare är förmodligen minst en av dessa personer. Exempelvis får du som förälder gärna tacka dina barns lärare, särskilt om ditt barn inte har styrkan att själv göra det. Att få genuina tack från föräldrar som ser jobbet jag gjort för deras barn är något som ger mig välbehövd energi tills nästa gång jag behöver kämpa extra hårt för en viss elev.
Att säga tack är enkelt och stärkande, för båda parter. När jag ändå är inne på temat, så tacka alla du möter, tacka din partner som städat köket, tacka kyparen som plockar bort ditt tomma glas, tacka städet på skolan, tacka eleverna som kämpar med skoluppgiften du gett dem samtidigt som de slåss mot hundra inre konflikter. Tack för att du läst min text!
