Ida Lindell: ”Är vägledningen levande eller död? Öppna lådan!”
Bakgrundsbild: Adobe Stock
Krönika Ida Lindell vill gärna se studie- och yrkesvägledning som något mätbart – och förklarar på vilket sätt.
LÄS MER Ida Lindell: ”Låt oss se matematiskt på vägledning till gymnasieval”
Så länge jag har arbetat med studie- och yrkesvägledning har jag fascinerats av dess förhållande till mätbarhet. Eller bristen på mätbarhet?
I kvantmekanikens värld finns ett tankeexperiment som gör mig både nyfiken och frustrerad: Schrödingers katt. Vi vanliga tolkar det som att en katt stängs in i en låda tillsammans med ett system som har lika stor sannolikhet att döda katten som att låta den leva. Innan lådan öppnas är katten samtidigt både levande och död – dess tillstånd är osäkert tills vi observerar det. I metaforisk mening är det samma sak med studie- och yrkesvägledning.
När inte syv-arbetet betraktas eller granskas är det både fungerande och icke-fungerande. Så länge vi inte öppnar ”lådan” och undersöker vad som faktiskt sker i processen kan vi hålla fast vid illusionen att det är effektivt och optimalt – eller att det misslyckas helt. Men verkligheten är mer komplex.
På ytan ser allt ut att fungera. Men granskar vi insatserna börjar vi se nyanser. Kanske är vissa elever fortfarande förvirrade, och andra har inte ens deltagit i insatser eller samtal.
I många skolor rullar syv-arbetet på som ett kugghjul i maskineriet. Det finns planer, samtal bokas in, elever får information om utbildningar och yrkesval. På ytan ser allt ut att fungera. Men granskar vi insatserna närmare börjar vi se nyanser. Kanske är vissa elever fortfarande förvirrade, och andra har inte ens deltagit i insatser eller samtal. Samtidigt finns det framgångshistorier, elever som fått klarhet i sin framtid, engagerade föräldrar som tackar för stöd, lärare som ser hur eleverna hittar motivation.
Detta dubbelbottnade tillstånd av ”fungerande och icke-fungerande” är syv-arbetets kärna och paradox: en balansgång mellan vad vi tror fungerar och vad som faktiskt gör skillnad. Och det är just därför det är så viktigt att öppna lådan.
Alltså att reflektera över och utvärdera arbetet. Det kräver mod att ställa sådana frågor: Nådde vi verkligen alla elever? Var våra metoder relevanta och tillgängliga? Hur mätte vi framgång och vad berättade resultaten?
Risken är att vi inte gillar vad vi ser när vi öppnar lådan. Vi kanske upptäcker brister i arbetet, tid som slösats eller insatser som inte fått effekt. Men det är också här möjligheten till förändring och utveckling finns.
Ett av kvantmekanikens mest fascinerande drag är att observationen i sig påverkar tillståndet. När vi öppnar lådan förändrar vi verkligheten. På samma sätt tror jag det fungerar med studie- och yrkesvägledning. När vi börjar utvärdera och förbättra arbetet skapar vi nya förutsättningar för att identifiera vad som fungerar och inte. Då kan vi ta itu med bristerna och förstärka det som ger effekt.
Vägledning är aldrig en statisk funktion. Det är en levande process, en konstant rörelse mellan vad som är och vad som kan bli. Schrödingers katt påminner oss om vikten av att inte lämna arbetet oobserverat. För så länge vi inte granskar det riskerar vi att fastna i en illusion – av både framgång och misslyckande.
LÄS ÄVEN
Ida Lindell: ”Mer AI inom SYV – ja tack!”
