IBIS-modellen ger en tryggare skola

LÄS MER Skolan där eleverna tävlar varje dag

– Allt började med en fråga kring hur man kunde stärka lärares ledarskap i klassrummet, säger Martin Karlberg, universitetslektor på Uppsala universitet och forskningsledare för IBIS-projektet.

Hans forskargrupp, som då var den enda som svarade på uppmaningen, tog initiativet till att utveckla en lösning. En process inleddes för att genomföra en systematisk sökning efter metoder och program med starkt forskningsstöd, vilket ledde dem till PBS, Positive Behavior Support. PBS, känt som Pals i Norge, lockade Karlberg och hans team eftersom den var anpassad till svenska värderingar och pedagogiska ramar.

– IBIS är egentligen inget nytt utan handlar om att systematisera sådant som lärarna redan kan och vet att det fungerar, säger Martin Karlberg. Sådant de faktiskt redan gör när det gäller relationer, ­rutiner, struktur och förutsättningar, liksom att hantera konflikter och kaos. Men med systematiken följer tydligare instruktioner och en likvärdighet. Som elev kan man kan ju ha tur eller otur ifall man får en viss lärare. Ibland får man en jätteduktig lärare med 22 års erfarenhet, eller så får man en relativt nybakad som inte har hunnit med så mycket. Och då kan vi minska det glappet med hjälp av forskningen.

Vår forskning kan minska glappet mellan mångårigt erfarna lärare och ny­bakade.

En av de mest grundläggande aspekterna av IBIS är det som kallas för databaserat beslutsfattande.

– Det kan låta byråkratiskt och tråkigt men är i själva verket en fantastisk process, säger Martin Karlberg. Det handlar om att samla in data på det enklaste och mest okomplicerade sättet, med minimal dokumentation, för att avgöra om vi påverkar det vi vill påverka.

Inom IBIS arbetar man även med att utvärdera kvaliteten på relationer till elever. Man använder något som kallas Relationscirkeln och ser ut som en pricktavla med olika färgmarkeringar.

–  Grön betyder bra relation, gul är halvdan och röd är en relation som inte är så bra, medan vit betyder ingen relation alls, vilket kan vara fallet med en helt ny elev eller någon som sitter längst bak och inte gör så mycket väsen av sig. Det kan även vara en elev som aldrig dyker upp.

Om man inte reflekterar över det kan vita relationer leda till en missuppfattning om att man inte har några problem med eleven och därför inte behöver arbeta med relationen. Men det är precis vad man bör göra, säger Martin Karlberg:

– Den här typen av kartläggning kan vara till stor hjälp för att uppmärksamma detta. Och vi använder denna metod även för att mäta kvaliteten i relationer och för uppföljning. En eller två månader senare går man igenom samma klasslista för att se om färgerna har förändrats. Om de har förändrats åt det håll vi önskar innebär det förmodligen att vi bara behöver fortsätta på samma sätt.

I eskaleringsmodellen lär sig personalen av tidigare konflikter.

Ett förebyggande arbete är centralt inom IBIS och där utgår man från ramverket i RTI, Response to Intervention.

– En viktig princip i RTI-modellen är att elever som inte visar de nödvändiga framstegen i den ordinarie undervisningen måste upptäckas så tidigt som möjligt för att ytterligare problem ska kunna förhindras. All tillgänglig information från olika källor och från kartläggning av elevernas lärande används som beslutsunderlag för anpassad undervisning, så kallade interventioner, och för systematisk uppföljning och utvärdering av den enskilda elevens utvecklingsbehov och förutsättningar för inlärning.

Martin Karlberg beskriver att majoriteten av eleverna, 80–85 procent, nås genom den ordinarie verksamheten, och att den är tillräcklig. Övriga försöker man nå med en särskild insats.

– Genom IBIS-modellen och föräldrastöd görs en omfattande insats för elever med allvarligare beteende­problem. Denna strategi baseras på en systematisk och funktionell kartläggning av elevens beteende och stödbehov, speciellt inriktat på utvecklingen av positiva sociala färdigheter. En viktig del av denna process är att lära eleverna att utveckla bättre självkontroll, vilket kräver att skolpersonal aktivt följer upp och ger träning i sociala färdigheter. Här blir ett nära och målinriktat samarbete mellan skolan och hemmet avgörande.

– Genom att avstå från slumpmässiga och osystematiska åtgärder fokuserar man i stället på riktade insatser för alla elever, personal och situationer i hela skolmiljön, fortsätter Martin Karlberg. Målet är att främja en studiemiljö som betonar utvecklingen av positiva beteenden och sociala färdigheter, och att främja ett gott samspel mellan alla vuxna och elever i skolan.

Eskaleringsmodellen är ett verktyg som beskriver sex faser av utvecklingen i en kaotisk eller konfliktfylld situation.

– En grundläggande del av modellen är att läraren vid optimala förhållanden i ett tidigt skede kan identifiera en potentiell konflikt eller ett problem och agera för att förebygga eskalering. Detta kan innebära att läraren omdirigerar elevens uppmärksamhet eller ändrar på aktiviteten för att minska stress och spänning, säger Martin Karlberg.

Denna modell är särskilt effektiv för elever som är reaktivt aggressiva, det vill säga har svårigheter att hantera provokationer. Den fungerar också bra för elever med neuropsykiatriska diagnoser som autism eller adhd, där känslighet för distraktioner och missförstånd kan leda till konflikter. Modellen är mindre effektiv för proaktivt aggressiva elever, det vill säga de som använder aggressivitet för att uppnå sina mål, eftersom dessa elever kan ha mindre intresse av att delta i konfliktlösning då de upplever att deras beteende ger dem det de vill ha.

– Ett viktigt inslag i eskaleringsmodellen är att personalen efter en konflikt lär sig av situationen för att förhindra framtida liknande incidenter, säger Martin Karlberg. Detta innebär att man inte omedelbart efter händelsen konfronterar eleven på ett sätt som kan framstå som skuldbeläggande eller konfrontativt. I stället väntar man till rätt ögonblick för att på ett konstruktivt sätt diskutera händelsen med eleven och söka efter lösningar tillsammans samt att reflektera över eventuella faktorer som kan ha bidragit till problemet, som trötthet, hunger eller omgivning.

Nästa steg i projektet är att utvärdera och titta på om IBIS har inneburit någon förändring över tid i fråga om det man vill påverka.

– Jag vill också se om det finns förhållanden i relationen mellan dos och respons, säger Martin Karlberg. Får skolor som i grunden implementerat IBIS bättre resultat?

 

LÄS ÄVEN

Relationsbygge pågår!

Kan en justerad skolpolitik äntligen hamna rätt

Mikael Vestman: ”Vi speciallärare är inte imponerade, Lotta Edholm”