”Nu arbetar vi mer effektivt på klassnivå”

LÄS MER Positivt beteendestöd: Uppmuntran alltid bättre än kritik

I vardagen på Väringaskolan i Sigtuna är IBIS ständigt närvarande. När eleverna själva b­erättar handlar det genast om ”troféerna”. De har tillsammans, genom elevrådet, tagit fram tre fokusområden att tävla om. Utifrån dem har eleverna arbetat fram kriterier som ska uppfyllas för att lyckas med uppdraget.

– Kapprum, toaletter och matsalen! Där kan man vinna troféer, säger Oskar omedelbart.

På dessa platser tävlar klasserna mot varandra i att utföra vissa moment.

– Till exempel på toaletten, där ska det vara ordning, fortsätter Ebba. Om det inte finns pappershanddukar och sånt på golvet så sätter elevråds­representanterna eller läraren ett kryss som visar att vi har gjort just den biten.

Nya elever kommer in snabbare i verksamheten och känner sig välkomna.

Klassen eller klasserna som fått flest kryss efter två veckor vinner en trofé. Det innebär att flera klasser kan knipa samma trofé, vilket är motiverande och målet är att alla elevgrupper ska ta dem vid varje tillfälle. Klasserna möts digitalt tillsammans med skolans rektor varannan fredag, en kort stund på morgonen, för att dela ut diplomen och lyfta varandra. Alla på hela skolan blir mer medvetna om hur framgångsrikt det är att samarbeta i ­klassen och ha en god sammanhållning.

 –Troféerna är högst symboliska, säger rektor Jeanette Lindberg. De är en form för att uppmärksamma och uppmuntra trivselfaktorer som eleverna sköter och är framgångsrika i, och det har verkligen varit bidragande i arbetet med trygghet och studiero på skolan.

– Om man ska lyckas implementera IBIS är det avgörande att man jobbar skolövergripande, säger Henrik Westerberg som är specialpedagog på Väringaskolan. I vårt årshjul definieras tydligt varje medarbetares roll och ansvar inom och kring arbetet med IBIS. Planeringen i årshjulet innehåller även gemensamma fortbildningar för att förankra de kärnvärden som ingår i IBIS-arbetet samt tid för insamling och analys av data.

– Det räcker inte med enskilda lärare som driver arbetet, alla som arbetar med eleverna måste vara engagerade, förklarar Henrik. Att följa rutiner och årshjul kan vid första anblick se rätt tidskrävande ut, men i slutändan innebär det en tidsbesparing. IBIS-principerna har dessutom gett oss verktyg för att förbättra samarbetet inom skolan och till exempel effektivisera våra möten.

Alla vuxna måste vara engagerade, inte bara enskilda drivande lärare.

Jeanette Lindberg berättar att hon sedan tidigare har etablerat två ledningsgrupper, en administrativ och en pedagogisk. Denna uppdelning hjälper verksamheten att bibehålla fokus och säkerställer att IBIS drivs effektivt. En stark pedagogisk ledning är nyckeln, annars är det lätt att tappa bort sig i den administrativa vardagen. 

Martin Karlberg som leder IBIS-forskningen på Uppsala universitet (intervju med honom här) talar sig varm för den datadrivna delen av projektet, och detta bekräftas i praktiken av av Väringaskolans rektor Jeanette Lindberg:

 – IBIS har hjälpt oss att samla in och använda data på mycket mer strategiskt och effektivt sätt. Genom underlagen för insamling av data som IBIS-manualen tillhandahåller kan vi se mönster och strukturer som hjälper oss att utvärdera och förbättra vårt arbete. Datadrivna tillvägagångssätt har blivit en viktig och levande resurs för vår skola och hjälper oss att fatta än mer välgrundade beslut.  

–Vi har märkt att genom att använda IBIS arbetar vi mer effektivt på gruppnivå, utvecklar Henrik Westerberg. Det har ökat lärarnas kollegiala lärande kring hur man använder den egna praktiken i olika elevgrupper utifrån just den gruppens behov, vilket bidrar till en ökad likvärdighet i klassrummen. Detta har lett till färre ärenden och ger oss en tydlig överblick över klassernas situationer.

Henrik och Jeanette tror att förankringen av projektet hos alla medarbetare har varit en springande punkt för hur väl det har fallit ut. Implementeringen började med att alla i personalen fick samma information och samma uppgift vid samma tidpunkt. Alla i verksamheten, även de i köket och i administrationen, har fem glashjärtan som de under dagen använder som en fysisk påminnelse för att uppmärksamma positiva händelser och insatser hos eleverna.

-Det har medfört att alla medarbetare har ett gemensamt incitament kring hur vi kommunicerar med våra elever som främjar en trivsam miljö med goda relationer, säger Jeanette.

Samma moment kan på en annan skola uttryckas i form av att läraren kommer in klassrummet med fem hårsnoddar på ena handleden, som under lektionens gång flyttas över till den andra handleden i takt med positiva uppmärksammanden.
Medarbetarnas positiva inställning till att starta upp projektet märks verkligen i verksamheten genom att den smittar av sig på eleverna. Utan denna tror inte Henrik och Jeanette att eleverna skulle ha samma motivation till att driva IBIS-arbetet framåt i klasserna. IBIS-projektet märks även på hur eleverna förhåller sig till sitt eget lärande och andra delar av skoldagen.

– Vi har sett hur eleverna blir mer självledda och engagerade i sin lärandeprocess, säger Henrik Westerberg.

När skolan under en period hade ett större intag av elever i de äldre årskurserna, med olika skolkulturella bakgrunder, var implementeringen av IBIS en framgångsfaktor för att snabbare åstadkomma en gemenskap och sammanhållning i elevgrupperna.

– Att införa ett så här omfattande program tar tid, men när processen väl är i gång är resultaten verkligen imponerande, konstaterar Jeanette Lindberg.

LÄS ÄVEN

Relationsbygge pågår!

Kan en justerad skolpolitik äntligen hamna rätt

Mikael Vestman: ”Vi speciallärare är inte imponerade, Lotta Edholm”