Vestman: Tack och lov för värstingeleven!
Krönika ”Om det inte vore för värstingen så skulle jag inte veta vad skolan behöver bli bättre på”, skriver Specialpedagogiks nya krönikör Mikael Vestman.
Värstingar, mobbare, skitungar. Kärt barn har många namn, som man brukar säga. Det här är en elevgrupp som har varit i ropet i skoldebatten på senare tid. Elever som stör och förstör. Elever som inte visar respekt mot andra elever och lärare. Elever som utmanar.
Men jag sjunger värstingens lov.
Jag ser hur värstingeleven kommer sent till skolan, jag ser på honom att han har sprungit den sista biten i hopp om att komma i tid. Jag ser hur värstingen möter en lärare i korridoren som strängt påpekar: ”Du är sen!” Jag ser hur värstingen i panik försöker minnas vilket skåp han hade och plötsligt märker att han har glömt sin skåpnyckel. Jag ser hur värstingen tvingas söka upp vaktmästaren som strängt påpekar ”Du är sen!” innan han får låna en reservnyckel. Jag ser hur värstingen lyckas lirka upp låset och plocka med sig skoldator och mappar i hopp om att ha med sig rätt saker till lektionen. Jag ser hur värstingen tittar mot tre olika klockor som visar tre olika tider. 08:37. 08:30. 08:47.
Är värstingen i tid, lite sen eller mycket sen?
”Han möts av sin lärares besvikna blick”
Jag ser hur värstingen tittar mot olika korridorer, försöker komma ihåg vilken sal han ska vara i. K201? F120? B103? G314? För värstingen kunde salsbeteckningarna lika gärna vara atomnummer från det periodiska systemet. Jag ser hur värstingen chansar och går längs en korridor, sliter upp dörr efter dörr i hopp om att det är där han ska vara. Nit på varje. Jag ser hur värstingen springer till en annan korridor för att än en gång slita upp dörr efter dörr i hopp om att det är där han ska vara. Vid sista dörren möts han av sin lärares besvikna blick. ”Du är sen!”
Med en sådan start på dagen kan det bara bli sämre för värstingen.
”Värstingen pekar på var vi har misslyckats”
Värstingen tar fram det sämsta hos oss pedagoger. Värstingen visar på alla fel och brister hos både verksamheten och personalen. Värstingen pekar på var vi har misslyckats, i både tillgänglighet och bemötande. Om det inte vore för värstingen så skulle jag inte veta vad skolan behöver bli bättre på. Det är för värstingen vi behöver se till att alla klockor går i tid och salsnamn är begripliga. Det är för värstingen vi behöver tänka på vårt bemötande – att möta elever utifrån där de befinner sig.
Det är därför som jag sjunger värstingens lov. För det är tack vare värstingen vi får chansen att skapa en skola utan värstingar.
Just nu!
PLUS. Skolverket och SPSM fortsätter att ta fram utmärkt stödmaterial för utredning av elever i behov av särskilt stöd.
MINUS. Nu väntar en lång period av nationella prov, som slår hårdast mot dem med allra störst behov.
LÄS ÄVEN
Spec i skolledning: Konsten att hålla kursen
Vestman: ”Vill ni prata anpassningar? Bra! Börja med att ta alla elever på allvar”
