Vestman: ”Eleverna som behöver skolan mest behöver den på sommaren också”
Krönika Är det dags för en ny diskussion om två eller treterminsskola? Specialläraren Mikael Vestman föreslår både-och, som i USA. Elever med behov av särskilt stöd behöver skolans strukturer året runt.
Med regnet smattrande mot rutan och med kaffekoppen i handen befinner jag mig mitt i det mest kommenterade av alla läraryrkets skeden.
”Juni, juli och augusti, det är väl därför du blev lärare?”
”Jaha, nu är du ledig lika länge som eleverna?”
Sommarlovet.
Jag brukar nicka artigt och skratta med. Visst är det tokigt, ledig hela sommaren! Vilken förmån. Men det är en charad, för egentligen tycker jag att sommarlovet är för långt, och ett stort problem.
Det är dags att ifrågasätta tvåterminssystemet som har varit allenarådande i Sverige.
Sommarlovets längd och utformning har varit under diskussion i flera omgångar, särskilt inom ramen för etableringen av flera friskolor, som ibland har en annan utformning av undervisningen och skolloven. Senast 2020 kom det en forskningssammanställning från Karlstad Universitet med titeln ”Fördelar och nackdelar med treterminssystem: En rapport om terminsindelningens betydelse för elevernas lärande”, som visade på motsägelsefulla resultat. Ett problem att det bara finns internationell forskning att utgå ifrån, men utifrån den kan man ändå dra slutsatser. Det finns definitivt konsensus kring att sommarlovet leder till ett kunskapstapp hos alla elever, men särskilt hos elever med socioekonomiskt utsatt bakgrund. Forskningsläget är också entydigt när det gäller vikten av betydelsefull tid med kompetent skolpersonal. Däremot kunde man i internationella jämförelser inte se terminernas utformning som en avgörande faktor i PISA-resultat.
Vissa elever behöver en kontinuerlig skolgång med så få avbrott som möjligt för att kunna möjliggöra en kontinuerlig kunskapsinhämtning.
Min slutsats är att det viktigaste är att fokusera på eleverna med socioekonomiskt utsatt bakgrund, eftersom tvåterminssystemet drabbar dem hårdast. Ser man till ytterligare forskning så är sommarlovet en starkt bidragande orsak till försämrad läsförståelse, framför allt hos elever som lär sig ett nytt språk. (Dock är det viktigt att betona att den forskning som finns är internationell forskning, då jag inte har hittat någon nationell forskning med utgångspunkt i sommarlovet och dess effekter på elevers kunskapsinhämtning.)
Alla vi som arbetat i skolan känner igen det här, det stora tappet efter sommarlovet. Det är som om allt som hände det tidigare skolåret långsamt raderats från början av juni till mitten av augusti, då eleverna kommer tillbaka till skolan som tomma ark. Jag har själv känt frustrationen bubbla upp när jag inser att jag måste börja höstterminen med att backa långt tillbaka till det vi gjorde under vårterminen eller tidigare hösttermin. Det blir en evig repetition av kunskaper som borde ha befästs men i stället försvinner ut i tomma intet av långa skoluppehåll.
I USA kan elever med behov av särskilt stöd söka något som heter ”extended school year”, så att de kan fortsätta att gå i skolan under sommaren. Ej att förväxla med det vi i Sverige kallar sommarskola, vars uppgift är att ge eleverna möjlighet att läsa upp delar av ett ämne. Förlängt skolår är att de fortsätter att gå i skolan som vanligt, med behörig personal. Dessa elever är en särskilt utsatt grupp när de kommer till långa skolavbrott, eftersom de gynnas särskilt mycket av skolans struktur, undervisning och tillgång till behörig personal. Forskning kring dessa förlängda skolår visar på resultat där eleverna inte tappar i kunskapsinhämtning, ökar sina resultat i flera ämnen och får möjlighet att bearbeta ämnesområden som de inte haft tid eller möjlighet att arbeta med under det ordinarie skolåret.
Det blir en evig repetition av kunskaper som borde ha befästs men i stället försvinner ut i tomma intet av långa skoluppehåll.
Så vi kanske ska ändra frågeställningen lite? Det handlar mindre om huruvida vi ska ha två- eller treterminssystem och mer om hur vi bäst möter eleverna med störst behov i skolan. One size fits all”-lösningar är sällan för dem, och det kanske borde gälla även skolans terminsuppdelning. Jag tror att om vi i stället kan möjliggöra större flexibilitet inom skolans utformning, att i större utsträckning möta den individuella elevens behov och i större utsträckning tillgodose de elever med störst behov, då tror jag också att vi kommer att få bättre resultat och elever som i förlängningen mår bättre och presterar bättre. Vissa elever behöver ett långt sommarlov och har vårdnadshavare som kompenserar ett eventuellt kunskapsglapp, vilket forskningsresultat visar på. Men vissa elever behöver en kontinuerlig skolgång med så få avbrott som möjligt för att kunna möjliggöra en kontinuerlig kunskapsinhämtning, vilket forskningsresultat också visar.
Med regnet smattrande mot rutan sitter jag med kaffekoppen i handen och en stilla undran: Varför har vi ett skolsystem som i grunden bara riktar sig till elever med redan goda studieresultat och socioekonomiskt stark bakgrund?
LÄS ÄVEN
Verktyg för att klara av orosanmälningar
