Riskerna med sms till vårdnadshavare

Det professionella samtalet – för många verkar det handla om de där svåra eller angelägna samtalen, sådana man kallar till ett möte för. Men i min värld har jag ett professionellt samtal så fort jag är i min yrkesroll och kommunicerar med någon. Vad jag säger och hur jag säger det behöver studsa mot mitt professionella jag innan det kommer ut. 

Vad menar jag med det? Ja, till exempel sådant som att ha en medvetenhet om hur det jag säger kan missuppfattas och om att mina privata åsikter inte hör hemma här.

I dag sker kommunikationen mellan skola och vårdnadshavare allt oftare via sms. Jag tror att det ganska ogenomtänkt råkade uppstå som kommunikationsmedel när skolans personal fick jobbtelefoner. Men sms passar inte så bra för professionella samtal, av flera skäl – de skrivs ofta snabbt medan man är delvis upptagen med något annat, det är en informell form av kommunikation som vi ”historiskt” mest använt privat, och det ofta kortfattade skapar rum för missförstånd. 

Vad jag säger och hur jag säger det behöver studsa mot mitt professionella jag innan det kommer ut.

Jag får ta del av sådan kommunikation från skolan (inte till mig personligen, när mitt eget barn var i skolåldern användes inte sms på det sättet, på den tiden ringde man). Nu senast var det en förälder som har svårt att få sitt barn (som inte mår bra) till skolan. I ett sms från skolan får föräldern en lång lista med råd för att få upp barnet på morgonen, bland annat föreslås att spela hög otrevlig musik, att rycka av täcket och slänga vatten i ansiktet på barnet.  

Det är bara ett av många exempel på hur sms bidrar till en oprofessionell kommunikation från skolan. Kanske invänder du nu att de föreslagna metoderna för att få ledsna och uppgivna barn ur sängen är olämpliga alldeles oavsett i vilken form de kommuniceras. Det kan du förstås ha rätt i. Men jag menar att det inte är sannolikt att de där ”råden”, åtminstone hela raddan av dem, hade utsagts i ett fysiskt samtal, inte minst därför att man i ett sådant samtal kommer att uppfatta hur de tas emot. 

Min bild är också att skolans anställda inte fått någon som helst handledning eller information från ledningen om hur de ska kommunicera när de använder sms (och i värsta fall inte vad gäller andra kommunikationsvägar heller). Det är alltså, som så mycket annat, en ledningsfråga. Vilka mål och visioner har skolan för kommunikation med vårdnadshavare? Vilka medel främjar dessa mål och visioner? Sådant bör skolans anställda få veta men som vanligt när ledningen brister får personalen själva göra så gott de kan. 

Och ja, jag vet att alla, även ledningen, är stressade och inte hinner med – vilket faktiskt kanske är en viktig faktor i den komplexa situation som leder till att alltfler barn inte vill, inte orkar, inte kan gå till skolan, alls?  

LÄS ÄVEN

Eva Augustsson: Lugnets och tålamodets pedagogik

Specialpedagog i förskolan – Maria Ohlsson berättar om sin bok

Nu har de nationella riktlinjerna för autism- och adhd-stöd kommit