Reformerna sätter systemets behov framför elevernas

LÄS MER ”Vi behöver ett betygssystem som inte stänger ute fler elever”

Betygsutredningen. Läroplansutredningen. En reformerad elevhälsa. Tre omfattande skolutredningar rullas ut i hopp om att ”förbättra” skolan. Ändå riskerar vi i vår iver att finjustera skolsystemet att glömma bort det viktigaste: eleven. För vem är skolan annars till för, om inte de barn och ungdomar som varje dag kliver in i klassrummen?

En toppstyrd läroplan full av fina formuleringar hjälper föga om den inte tar hänsyn till elevens verklighet i klassrummet.

Visst ska betygssystemet vara rättvist och likvärdigt oavsett skola. Det låter självklart att ingen ska få högre betyg bara för att den går i en ”snäll” skola. Men betygsutredningens förslag väcker frågan: Hur rättvist blir det för den enskilda eleven? Bland annat föreslås nu att dagens betygsskala A–F skrotas och ersätts av en tiogradig skala. Därtill införs ett stort nationellt slutprov i årskurs nio (samt i trean på gymnasiet) som ska rättas centralt och väga hela 30 procent av elevens meritvärde. Resterande 70 procent utgörs av lärarens betyg – som sedan kan justeras upp eller ner för att skolans snittbetyg ska matcha snittresultatet på de nationella proven​.

Tänk dig in i elevens situation: Du har kämpat hårt, klarat kursens mål och din lärare sätter ett högt betyg. Ändå kan ditt betygsvärde sänkas i efterhand för att en formel säger att din klass presterade "för bra" eller "för dåligt" jämfört med provet. Eller eleven som precis klarade “godkänt” med en 4:a och får sedan veta att hen presterade svagt på nationella provet och betyget sänks till en 3:a. Plötsligt reduceras din insats till en siffra i en statistikberäkning. Är det så vi motiverar unga att anstränga sig? Rättvisa på pappret får inte bli orättvisa i praktiken. Varje elev är en unik person med egna förmågor, drömmar och tankar – inte ett medelvärde på ett papper.

Motivation, engagemang och delaktighet är bränslet som driver lärande och utveckling framåt.

Dessutom riskerar det nya systemet att öka stressen. Redan i dag vittnar många elever om betygshets och oro inför nationella prov. Ska nu en enda tentamen i nian få väga mer än tredjedel av ens framtid, där betygen justeras utifrån hur dina kamrater presterar? Eleven kommer inte att veta sina betyg förrän sommarlovet har börjat. Betyg ska vara ett verktyg för lärande, inte ett mål i sig.

Nya läroplanen – kunskap utan engagemang?

Parallellt lanseras Läroplansutredningen, som ser över våra kurs- och läroplaner. Fokus ligger på att stärka kunskapsinnehållet, ordning och reda, och att ge lärarna tydligare riktlinjer för undervisningens innehåll och metoder. Javisst, kunskap är grunden och studiero är viktigt. Ingen motsäger att elever måste lära sig läsa, skriva och räkna ordentligt – det är kunskaper för livet. Men hur vi uppnår detta är avgörande. En toppstyrd läroplan full av fina formuleringar hjälper föga om den inte tar hänsyn till elevens verklighet i klassrummet.

Om läroplanen överbetonar faktakunskaper på bekostnad av kreativitet, kritiskt tänkande och elevinflytande, vad händer med elevernas motivation?

Föreställ dig ett klassrum där läraren metodiskt prickar av varje punkt i en noggrant förutbestämd läroplan, medan eleverna – alla med olika erfarenheter, behov och drömmar – sitter i bänkarna och undrar när de ska få vara delaktiga på riktigt. Om läroplanen överbetonar faktakunskaper på bekostnad av kreativitet, kritiskt tänkande och elevinflytande, vad händer då med elevernas motivation? En uttråkad elev som känner sig som en kugge i ett maskineri lär sig sällan något bestående, oavsett hur ”kunskapstung” läroplanen är. Glöm inte att motivation, engagemang och delaktighet är bränslet som driver lärande och utveckling framåt.

Utredningen heter talande nog "Kunskap för alla". Låt oss då säkerställa att det verkligen blir kunskap för alla – inte bara för de elever som passar in i mallen. När vi förändrar läroplanen måste vi fråga oss själva: Har vi varje elevs lärande i fokus, eller ser vi bara till systemets mätbara mål? En reform som inte känns i hjärtat och magen hos våra elever kommer inte få den effekt vi förväntar oss.

Förbättrad elevhälsa – löften räcker inte!

Den tredje stora reformen gäller elevhälsan. Här är budskapet från utredarna att elevhälsan ska stärkas – något alla kan skriva under på. Elevernas psykiska och fysiska välmående är en förutsättning för att de ens ska kunna ta till sig undervisning. Förslagen talar om en elevhälsogaranti, bättre samverkan med sjukvården och socialtjänsten samt möjligheten att enklare sätta in åtgärder som mindre undervisningsgrupper för dem som behöver det. På pappret låter det fantastiskt. I utredningsdirektiven utlovas snabbare hjälp – men utan tilldelade resurser är garantin bara en tom fras. Eleverna behöver faktiskt få hjälpen, inte bara höra att de har rätt till den.

Samtidigt finns ett förslag om att lyfta ut specialpedagoger och speciallärare ur elevhälsan, vilket skulle beröva elevhälsoteamet den enda som innehar pedagogisk kompetens. Det vore direkt förödande för vår förmåga att förstå elevernas behov i klassrummet och anpassa undervisningen därefter. Elevernas mående och lärande hänger ihop – att koppla bort de professioner som kan länka samman elevernas hälsa och lärande vore att försvaga elevhälsan i skolan.

Mående och lärande hänger ihop. Att koppla bort de professioner som kan länka samman elevernas hälsa och lärande vore att försvaga elevhälsan i skolan.

Att göra det lättare att placera elever i mindre undervisningsgrupper kan vara en räddning för den som behöver stöd. Samtidigt måste vi akta oss för att “flexibla grupper” inte blir en omskrivning för att stuva undan “besvärliga” elever. Alla stödåtgärder ska ske för elevens skull – inte för att underlätta skolsystemet på individens bekostnad. Elevhälsa handlar i grunden om relationer, tillit och närvaro: att varje elev vet att det finns vuxna som ser och agerar innan problemen växer sig stora. Det uppnår vi inte med enbart nya riktlinjer eller omorganiseringar, utan med faktiska satsningar på fler speciallärare, specialpedagoger, skolsköterskor, kuratorer och resurspersoner i skolan.

Dags att sätta elevernas behov främst

Gemensamt för alla dessa utredningar är ambitionen att höja skolresultat och förbättra systemet. Det är i grunden lovvärt – Sverige behöver en skola i världsklass. Men en skola blir aldrig bättre än hur den hjälper eleverna utvecklas, må bra och lära sig nya kunskaper. Vi kan inte reformera oss till framgång om vi tappar bort dem för vilka reformerna är till för. Systemet ska vara ett stöd och hjälpa våra elever, inte tvärtom. Det är hög tid att vända på perspektivet: i stället för att fråga ”Hur kan vi trimma systemet?" måste vi fråga "Vad gagnar våra elever?”

Elevens utveckling, hälsa och lärande ska vara utgångspunkt för alla reformer – allt annat är sekundärt.

Tänk om varje beslutsfattare, varje gång de föreslår en ny regel eller ändring, ställde sig framför spegeln och tänkte som en elev: Blir min skoldag tryggare, spännande och mer lärorik av det här? Om svaret är nej är det kanske fel väg att gå. Elevernas röster hörs alldeles för sällan i dessa utredningar och reformförslag. För hur ofta får elever själva uttala sig om sina behov i en statlig utredning? Det är dags för det nu.

Skolans reformer måste utgå från klassrummets verklighet. Elevens utveckling, hälsa och lärande ska vara utgångspunkt för alla reformer – allt annat är sekundärt. Det är alla vi vuxna som arbetar med skolan skyldiga våra unga.

Vi behöver ställa krav på våra politiker och utredare:

• Att elever och lärare involveras på riktigt i skolans förändringsarbete.
• Att resurser sätts in där de behövs som mest – i det direkta stödet till eleverna i stället för i nya byråkratiska system utan finansiering.
• Att varje reform granskas med frågan: Hur gynnar detta elevens utveckling och välmående?

I slutändan är det våra barn och ungdomar det handlar om. Deras framtid formas i skolan, här och nu. Det är elevernas behov som ska forma skolan, inte skolsystemets behov av likformighet. Elevernas behov och förutsättningar ska sättas i centrum, inte i nästa utredning eller policydokument utan nu, varje dag, i varje klassrum. Våra barn och ungdomar förtjänar handling, inte tomma löften. Inget mindre än världens bästa skola bör vara gott nog för våra elever.  Av den anledningen är jag både försiktigt positiv och vaksam när nya reformförslag duggar tätt mellan arbetspassen.

LÄS ÄVEN

Debatt: ”Skolan ska ge stöd, inte straff”

Sverige på tvären när skolvärlden inkluderar

Larmrapport: Otillräcklig kvalitet i särskilda undervisningsgrupper