”Det som funkar för eleverna måste funka för skolan”

LÄS MER LegiLexi vinner mark – Skolverket tvingas se över sitt kartläggningsmaterial

Det mest inspirerande med att jobba nära speciallärare och specialpedagoger är den ­speciella kombinationen av passion och prestigelöshet, den som kommer när allt fokus är på eleverna och i synnerhet på dem som behöver extra stöd: då krävs inte bara en passion som kraftkälla utan också en förmåga att släppa prestigen. Det spelar liksom ingen roll hur inkört systemet än är, ibland funkar det inte för en specifik elev, eller för en elevgrupp, eller för oroväckande många elever i ett system fullt av sprickor, och då gäller det att ha alternativa idéer och metoder – egna och andras, gamla och nya.

De som jobbar hårdast för att upptäcka vartenda stort och litet stödbehov är specarna, som ständigt tipsar varandra om och spanar efter verktyg och idéer att vässa – i egen regi om inte systematiken är tillräcklig.

I ett inlägg på Vi Lärare Debatt av två forskare i pedagogik och logopedi, ”Skolverkets kartläggning stjälper mer än den hjälper”, läser jag om hurscreening skulle kunna fungera mycket bättre om man frångår Skolverkets kartläggningsmodell och i stället screenar mer i grupp samt använder andra verktyg än Skolverkets – särskilt Legilexi.

Och jag tänker direkt på samtalen med speciallärare och specialpedagoger kring screening-temat i vårt förra nummer, hur mycket alla hyllade just Legilexi och andra etablerade kartläggningsverktyg, och hur mycket alla vände och vred på screeningens parametrar och former.

När det ändå inte fungerar beror det sällan (eller aldrig, skulle jag nog säga) på speciallärarna och specialpedagogerna utan på brister i hur huvudman och skolledning sätter upp systemet. Och de som då jobbar hårdast för att ändå upptäcka vartenda stort och litet stödbehov är specarna, som ständigt tipsar varandra om och spanar efter verktyg och idéer att vässa – ofta i egen regi, om inte systematiken är tillräcklig.

Systemet som börjar med screening adderar i nästa led anpassningar, stöd och i sista hand åtgärds­program, vilket är temat i årets sista nummer av Specialpedagogik. Det är ett system med många sprickor. När det fungerar så ­fungerar det för eleverna – men skolan har en skyldighet att fungera för eleverna även när systemet inte gör det. Det dilemmat måste specar och lärare slita med varje dag, med passion och prestigelöshet.

LÄS ÄVEN

Tema Åtgärdsprogram: ”Lägg pusslet så sitter bitarna ihop”

Distansundervisning som särskilt stöd – Uppsala och Göteborg först

Tina Reuterberg: ”Vi måste sluta se föräldrar som en krävande mobb”