”Att kunna läsa är nyckeln till allt lärande”

LÄS MER ”Sluta läsa för att träna – läs för att leva!” 

Våra liv brukar ha några milstolpar som förändrar allt. Det kan vara att lära sig cykla, börja skolan eller flytta hemifrån. Men inte mycket kan jämföras med att lära sig läsa. Med läsningen kommer tillgången till en helt ny värld av information som likt en katapult kickar i gång vår kunskapsresa.

Att lära sig läsa kan för vissa elever kännas som att vandra genom ett träsk, frustrerande tungt och fullt av hinder. Men när man når andra sidan förändras allt! Det som kändes omöjligt blir plötsligt enkelt och tillgängligt. Få saker värmer mitt lärarhjärta så mycket som att bevittna en elev som läser för första gången.

Det var en vändpunkt. En milstolpe. Inte bara för Sara utan också för mig som speciallärare.

Jag minns en specifik elev, låt oss kalla henne Sara, som satt i mitt lilla klassrum för särskild undervisning med en bok i handen och kämpade med varje bokstav, varje ord. Det var som att se någon försöka klättra över en spegelblank mur på tio meter utan att ha något att greppa tag i. Hon läste fel, tappade bort sig och grät av frustration. Men boken! Den ville hon inte släppa.

Det var hjärtskärande. Jag satte mig bredvid henne och försökte stödja hennes ljudning. Hon snörvlade, torkade sig på armen. Jag sa: ”Vi försöker tillsammans” och började ljuda ”sssooolleeenn äääärrrr guuuullll” och Sara härmade. Så hade vi gjort tidigare men utan resultat. Sara kunde ljuden på alla bokstäver, kunde rentav ljuda enkla ord korrekt, men hade aldrig förstått något hon själv läst. Vid detta tillfälle skulle det däremot ske något nytt.

Vi fortsatte tillsammans, ”Eeeeennnn röööööd …”, och plötsligt kunde jag sluta ljuda för Sara fortsatte själv, ”rrrrrooooossss… det står… ’en röd ros!’” Jag kunde inte hålla tillbaka min egen glädje och ropade: ”Du läser ju, Sara, du läser!” Förvirrad och fortfarande med tårar i ögonen svarade hon: ”Va, gör jag? Var det så lätt?”

Genom att blanda gruppen, några som kämpar med de som har det lättare, skapas en heterogen grupp där ingen känner att de är i en grupp med ”de lässvaga".

Det var en vändpunkt. En milstolpe. Inte bara för Sara utan också för mig som speciallärare. För även jag hade börjat tvivla, på min egen förmåga att lära barn att läsa.

Att uppleva dessa ögonblick är vad som drivit mig i mitt arbete och genom åren utveckla många metoder för att öka chansen att fler elever får uppleva detta. Jag tänkte därför dela med mig av ett hett tips till dig som speciallärare:

Organisera kurser i läsning varje termin.

Strategin är enkel men effektiv och börjar med att jag går ut i flera klasser och säger att jag ska hålla en ”läskurs med spännande böcker!”. Jag har skapat en skylt och visar upp ett diplom som man får när man klarat av kursen. Jag frågar eleverna: ”Är det någon som skulle vilja vara med i läskursen?” Allt som oftast får jag 25 av 25 händer upp i luften. Eleverna får därefter anmäla intresse till sin egen lärare. Utan att berätta det för eleverna har jag och klassläraren redan i förväg bestämt två till fyra elever som ska delta på grund av lässvårigheter. Men anmälan ska leda till att vi fyller på med ytterligare minst två elever som inte har lässvårigheter.

Gruppen som bildas för läskursen känner sig som ”de utvalda”. De känner ofta att de ska få göra något kul tillsammans. Läsningen blir inte ”träning” och inget betungande utan något vi i gruppen gör tillsammans. Ofta kan jag se dem springa in från rasten till mig för att sätta i gång, ivriga att läsa och visa vad de kan.

Genom att blanda gruppen, några som kämpar med de som har det lättare, skapas en heterogen grupp där ingen känner att de är i en grupp med ”de lässvaga". Under kursen får eleverna stötta varandra och samtala om böcker de läser. De får en läsläxa med sig hem mellan gångerna.

Jag har märkt att sådana kurser inte bara hjälper dem med lässvårigheter utan också ger en relationell boost till övriga. Efter åtta veckor har vi en ceremoni där jag delar ut läsdiplom till deltagarna och en bok hem ”som utmaning” utifrån där de är nu i sin läsförmåga. De brukar vara så stolta och fråga mig när jag ska ha nya kurser. Jag följer även upp med hemmen och klassläraren och rekommenderar dem båda att skapa flera tillfällen för läsning under och efter kursen gång.

Resultaten talar för sig själva. Alla eleverna gör framsteg i sin läsning och min verksamhet som speciallärare blir en integrerad och uppskattad del av skolan. Hos mig som speciallärare har man roliga kurser och stigmat kring att ”gå till specialläraren" försvinner till att bli något som man längtar till. Det var många år sedan jag hade min första ”läskurs” och nu är denna strategi för alltid en del av min repertoar som speciallärare.

För mig är det i dessa ögonblick, när barn som Sara går från tårar till att kunna läsa, eller när barn springer in från rasten för att läsa nya böcker, som jag påminns om varför jag valde att bli lärare.

LÄS ÄVEN

Fohlin: ”Vad är fakta utan förståelse?”

Specarna har fått nog: ”Insatspyramiden har hamnat upp och ner”

Befria skolan från floskler – det är tillit den behöver