Eva Augustsson: Lugnets och tålamodets pedagogik
Krönika När en osäker lastbilschaufför fick problem vid sommarstugan kom en erfaren yrkesperson till undsättning med tryggt coachande … och Eva Augustsson drog specialpedagogiska slutsatser!
Det var mitt i högsommaren och nu hände det grejer. Tre grävmaskiner opererade samtidigt i sommarstugeområdet. Elledningar grävdes ner, grannen drog in vatten och bredbandsfiber var på väg fram till stugknuten.
Just denna dag kunde vi i vår stuga bidra med ytterligare en attraktion. En tung lastbil kom med nya fönster och siktet inställt på vår stuga. Den unge chauffören stannade på grusvägen, hoppade ur, gick några varv runt bilen och in på vår tomt, och började sedan resonera – lite med oss men mest med sig själv: ”Det går inte att köra på gräs med de här tunga bilarna! Hur ska jag komma uppför backen? Hur ska jag kunna backa in? Var kan jag vända? Bilen väger över 17 ton!”
Han hade sådan vånda för att inte kunna utföra uppgiften att leverera lasten. Det hade räckt med en bråkdel så stor bil. Maken och jag tittade på varandra. Ingen av oss hade funderat så mycket på vilket underlag som man kan köra 17 ton lastbil på. Chauffören hoppade upp i förarhytten och lika fort ner igen. ”Tänk om jag fastnar! De sa på kursen att vi inte fick köra fast för då måste man beställa en tunglastare och det tar flera timmar …”
”Det här klarar du, grabben”, svarade han lugnt.
Men teori är en sak och praktik ute i bushen något annat. När vi tre stod där villrådiga kom en ängel långsamt gående på grusvägen. Det var en grävmaskinist som hade tagit sig en rökpaus och kanske undrade vad som var på gång.
Han gick fram till den unge chauffören som återigen drog alla argument hur omöjligt uppdrag han ställts inför.
”Det här klarar du, grabben”, svarade han lugnt. ”Nu provar du att backa in så står jag här och guidar dig.”
”Men det går inte, tänk om jag kör fast!”
”Du kör inte fast, men om du gör det så har vi en traktorlastare här borta, så då drar vi loss dig. Nu flyttar vi på soptunnan här …”
Det var ingen barnlek att baxa in den stora bilen. Den unge chauffören gav uttryck för sina tvivel och mer än en gång var jag på vippen att be grävmaskinisten ta över och backa in bilen i stället.
Han stod lugnt kvar, envis i sin övertygelse om att killen skulle klara det själv.
Men han stod lugnt kvar, envis i sin övertygelse om att killen skulle klara det själv. Efter mycket trixande lyckades det. Sedan hjälptes vi åt att lasta av fönstren som stod förskrämda i ena hörnet av det stora lastutrymmet. Chauffören fick ett ord på vägen av grävmaskinisten: ”Kör nu bara uppför backen och ut på stora vägen!”
Och tänk, det gick galant och han for lättad i väg.
När jag senare beskrev detta på min Facebooksida blev det flera tänkvärda reflektioner: ”Nästa gång den unge killen ska göra något liknande så gör han det med större självförtroende.”
”Jag kopplar till skolan. Hur ofta möter vi inte en elev som tvivlar på sig själv. ’Jag kan inte.’ Då är det dags för den där rökpausen och peppa med lugn och erfarenhet, visa vägen steg för steg. Att få de unga att tro på sig själva, det är grejen!”
Gissa yrket på dem som skrev så klokt!
LÄS ÄVEN
Missa inte Hedevågs mini-föreläsningar
Så blir de passiva eleverna deltagande – forskarens metod
Speciallärare bakom Västerås succéprojekt för att höja matematiken
