Debatt: Elevernas dåliga finmotorik beror inte bara på skärmarna

Precis så illa som det framställs i artikel med rubriken ”Slöjdlärarnas larm: Många elever kan inte använda en sax” är det ställt och har varit ett bra tag nu. Jag tror dock att digitaliseringen bara är en del av förklaringen. Själv har jag funderat mycket på om det inte samtidigt funnits en ängslighet i lärarkåren att tillrättavisa elever, vara noga med ”rätt och fel”, att undervisa och öva och nöta under många år nu. Att vara tydlig med teorin och kunnandet.

Jag blev färdig slöjd- och svensklärare år 2000 och tyckte det var tokigt att man inte skulle rätta stavning och användning av gemener, versaler samt interpunktion. Det ansågs fult, liksom att rätta texter med röd penna. Så länge det gick att läsa skulle det passera, rätta till sig självt liksom.

I slöjden skulle inga lärarförlagor finnas för det kunde hämma elevernas kreativitet. De skulle skapa fritt och få välja vad de vill göra. Hur tokigt var inte det? Var blev undervisningen av?

Rätt att vi signalerar högljutt

Jag har råkat ut för samma situation som Christina Norgren Arnesson med saxarna otaliga gånger och detta långt upp på högstadiet. Men det krävs oftast bara en förklaring om hur saxens skär funkar och lite provklippning i ett resttyg för att eleven ska rätta till sitt klippande och fortsätta klippa rakt och fint efteråt. Eleverna blir dessutom glada för de vill ju göra rätt och det är vårt jobb att möta dem där de är och undervisa. Men matt blir man och det är helt rätt att vi lärare signalerar högljutt!

Slöjdlärarnas larm borde vara en tydlig signal för föräldrar att träna vardags-finmotorik med sina barn. Inte ge upp när barnen tycker det är svårt att knyta skor, klippa papper, bygga lego eller pussla. Föräldrarna borde vara de som har mest tid och bäst chanser att en-till-en ge sina barn dessa kunskaper.

Blir kul om man får öva

Jag har den här veckan påbörjat undervisningen i stickning (finmotorik av rang) för en ny grupp åttor. Alla åttor SKA lära sig både räta och aviga maskor och de SKA skapa ett alster i tekniken. Det ingår i ämnet säger jag bara. Vi gör inget annat den här terminen. Tråkigt kan tyckas men faktum är att jag har väldigt många elever som vill fortsätta sticka även i nian sen – förvånansvärt många killar. Jag tror att de gillar att händerna så tydligt gör framsteg. Två nior (killar) gick idag rakt in i salen och började leta fram material till Lovikkavantar. Det var inte de mest positiva stickare jag mött förra året men får man bara öva så blir det kul.

Eva Söderberg, slöjdlärare på Glöstorpsskolan i Göteborg

• Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Ämnesläraren

LÄS ÄVEN

Därför blir hon provocerad av kreativitetshetsen i slöjden

Slöjdlärarnas larm: Många elever kan inte använda en sax

Tre slöjdlärare om elevernas allt sämre finmotorik

Slöjdlärarens spik- och knutträning gav skolan nytt konstverk

Debatt: Eleverna blir smartare när de arbetar med händerna

Hjärnforskare: Därför är skapandet nödvändigt i skolan