Stort nätverk gör slöjdlärarna mindre ensamma

Är det någon som vet vart vi ska? Alla skakar på huvudet. Var ligger matsalen, slöjdsalen ...?

Ett tiotal slöjdlärare står utanför HagaLyckebyskolans entré, huttrar och väntar på att bli insläppta. I dag är det nätverksträff för Haninge kommuns alla slöjdlärare. Efter ett telefonsamtal till ansvarige Jüliyet Bahar visar det sig att vi står utanför lågstadiets byggnad och att högstadiet, dit vi ska, ligger på andra sidan vägen. Väl framme möts vi av ytterligare ett tiotal lärare som har slagit sig ner i den rymliga matsalen. Lärarna träffas två gånger per termin, i olika skolor, med syftet att få ta del av varandras slöjdsalar.

Tidigare slöjdade vi mest tillsammans. Vi utbytte idéer redan då men det här är ännu bättre eftersom det är mer strukturerat.

Textilslöjdsläraren Jüliyet Bahar, som är ämnesnätverksledare, inleder mötet med att beklaga att några av deltagarna har lämnat återbud på grund av en plötsligt inplanerad APT.

– Så får inte rektorerna göra. Den här tiden är öronmärkt för nätverksträffar.

Dagens tema är betyg och bedömning men först bjuds det på kaffe och smörgås. Klockan är tre och mötet ska pågå i två timmar.

Slöjdläraryrket kan vara ensamt

Trä- och metallslöjdsläraren Glenn Brooker berättar att de har haft nätverksträffar sedan 1990-talet, men då var de inte obligatoriska.

– Tidigare slöjdade vi mest tillsammans. Vi utbytte idéer redan då men det här är ännu bättre eftersom det är mer strukturerat.

Kollegan Bert Sundin konstaterar att slöjdläraryrket kan vara rätt ensamt och att han ser nätverksträffarna som tillfällen att diskutera ämnesspecifika frågor och att ta upp olika dilemman.

– Ibland får man även tips på hur man kan förbättra sin egen slöjdsal.

Nyfikenheten är stor när lärarna beger sig mot slöjdsalarna. Skolans trä- och metallslöjdslärare, Janne Backlund, tar täten och börjar med att berätta att de har haft en hel del vikarier de senaste dagarna och att det är stökigt som tusan i lokalerna. Men inne i textilsalen syns inte en dammtuss, garnnystanen ligger i färgordning och whiteboardtavlan blänker.

”Bra att veta hur tänket går”

Alla sprider ut sig, sedan blir det tyst. Stämningen är lite blyg. Snart avbryts tystnaden med en röst som undrar om de höga borden i salen är bra? Ja, men det tror jag, blir svaret. En annan berättar att de här borden verkar vara stabilare än hennes och att hennes elever föredrar att stå, en tredje att hennes elever har en liten låda att stå på, som träslöjden har byggt.

I trä- och metallslöjdssalen råder en kreativ rörighet. Här finns elevarbeten på hyllor och på väggar, galgar dekorerade med Muminfigurer och en Nalle Puh-klocka, bland annat.

Väl tillbaka i matsalen informerar Jüliyet Bahar och Peter Sundberg om de frågor som deltagarna ska diskutera under de kommande gruppsamtalen:

– Vad är lägsta nivå för att nå ett godkänt betyg, för att få ett E? Jag och Peter försöker hitta olika vägar här och vi vill gärna ta del av era. Vi får ju varandras elever och då är det bra att veta hur tänket går. Och fråga två: sätter ni enskilda betyg utifrån slöjdart eller sätter ni betyg tillsammans? Anteckna gärna litegrann, så kan vi sammanställa det i ett protokoll efteråt.

Peter Sundberg fortsätter:

– Det här med lägstanivå är ju jätteviktigt. Det känns som att betyget E är en tolkningsfråga och jag tror att det skiljer sig åt på olika skolor. Kanske kan vi komma fram till vad vi gemensamt känner och tycker.

Glenn Brooker höjer rösten.

– Det vore också intressant att höra hur ni hanterar betygen i lovskola i slöjd. Då elever med anpassad skolgång får komma in i en–två dagar för att få ett betyg, medan de andra har kämpat en hel termin.

Jüliyet Bahar blir smått chockad.

– Erbjuder ni lovskola?! Hos oss erbjuds det bara i kärnämnena.

Vad är lägstanivån för ett E?

Diskussionerna sätter i gång och en grupp sätter tänderna i frågan om lägstanivå för att uppnå ett E?

– Hur tänker man kring närvaro, exempelvis, inleder Janne Backlund. Det finns ju faktiskt en del som i princip kan uppnå E på två lektioner, som är väldigt duktiga, och det tror jag man tolkar lite olika. Jag skulle aldrig göra det men många rektorer tycker att de ska få ett E oavsett, om de uppnår betygskriterierna.

Tiina Collazo skakar på huvudet:

– De ska ju kunna flera tekniker, och skapa flera saker. Hos mig får de ett E om de hunnit genomföra det som jag har planerat att de ska göra. Det är min lägsta nivå.

Hanan Al-Rikabi har en annan inställning. Hennes elever ska kunna hantera de verktyg som används under terminen för att få ett E. Det är det viktigaste, anser hon. En annan lärare förklarar att hans ambition är att eleverna ska utveckla sitt arbete under resans gång.

– Kanske siktar de för högt och måste sänka kraven, eller tvärtom. På så vis blir de väldigt medvetna och delaktiga i hur de når olika nivåer, säger han.

Alla är eniga om att det kan vara svårt att få eleverna att förstå varför de får ett visst betyg.

– Jag brukar förklara genom att ge ett exempel: Två elever har skapat en likadan och lika fin produkt, men får ändå olika betyg – hur kan det komma sig? Först förstår de inte, och då säger jag att kanske både idéen och skissen är den ena elevens – som hjälper och instruerar den andra, och då börjar de förstå varför en kan få E och den andra ett A, säger Janne Backlund.

Bedömer alla projekt tillsammans

Vid ett annat bord sitter några lärare som undervisar yngre elever.

En textillärare berättar att hon och hennes kollega sambedömer, oavsett slöjdart.

– Men det jag tycker är klurigt är när en elev presterar jättebra hos en av oss, men inte hos den andra, där de bara totalvägrar. Hur gör ni då?

Här tar Ewa Ferntoft över samtalet och betonar att slöjd är ett ämne nu, till skillnad från tidigare. Och att hon och hennes kollega genomför och bedömer alla projekt tillsammans.

– Eleverna kan alltid gå emellan salarna och det har ingen betydelse om en elev har vägrat att jobba inne i den ena slöjdsalen. Ibland har det hänt att de lärare som tar över våra elever i högstadiet frågar varför eleverna som kommer från oss inte kan hantera en symaskin. Men det står ingenstans i betygskriterierna vilka verktyg de ska hantera. Det står ”verktyg och maskiner”, inte symaskiner.

De andra runt bordet ser en aning perplexa ut.

”Målet är att ha samma riktlinjer”

Den sista frågan som diskuteras i grupperna är hur betygen ska hanteras i de fall skolan erbjuder lovskola.

Ingen verkar ha en positiv inställning till lovskola i slöjd.

– Jag har aldrig haft det och kommer aldrig ha det, säger en lärare bestämt.

– Mmm … svarar Bert Sundin och tillägger försiktigt att det ju faktiskt kan finnas vissa krav från skolledningen.

Tanken var att de skulle hinna gå igenom de anteckningar de gjort under gruppsamtalen, men tiden räcker inte till.

Några dagar efteråt får vi ta del av det protokoll som Peter Sundberg och Jüliyet Bahar har sammanställt efter mötet. Där framgår det, liksom i gruppsamtalen, att lärarnas inställning till betygssättning skiljer sig åt. Några sätter enskilt betyg efter terminens slöjdart medan andra sambedömer, exempelvis.

Jüliyet Bahar berättar att protokollet ska skickas till kommunens alla skolor.

– Nu har vi fått en inblick i hur folk gör. Nästa steg är att försöka komma överens om vilka minimikrav vi ska ha när vi sätter betyg. Målet är att ha samma riktlinjer.

ENKÄT: Därför är samarbete extra viktigt för lärare i praktisk-estetiska ämnen

Eva Gripenfors, hem- och konsumentkunskaps­lärare på olika skolor i Haninge kommuns skärgård.

Vad betyder det här ämneslärarnätverket för dig?

– Eftersom jag är ensam hkk-lärare i hela skärgårdens rektorsområde betyder träffarna och samarbetet väldigt mycket för mig. Fikat är också viktigt (skratt).

På vilket sätt?

– Det är värdefullt att kunna diskutera idéer och bedömning med andra. Jag är nätverksledare för lärare som undervisar i hem- och konsumentkunskap, vilket innebär att jag även får delta i olika förberedande och utvecklande aktiviteter.

Vilken ämnesrelaterad fråga tycker du är mest angelägen att diskutera?

– Vi har naturligtvis lagt ner mycket tid på att diskutera och utvärdera Lgr22, men annars läggs mycket vikt vid pedagogiska frågor och olika problem som vi stöter på.

Hur upplever du hhk-ämnets status, i relation till andra?

– Tyvärr finns det fort­farande en uppfattning om att vissa skolämnen är mindre ”fina” än andra.

Anders Olausson, musiklärare på Brandbergsskolan, årskurs 2–5 samt särskola och lärstudio i årskurs 6–9.

Hur kom det sig att du blev ämnesnätverksledare?

– Jag tog på mig det uppdraget eftersom ingen annan ville ha det. Och för att jag tycker att det är viktigt just för oss musiklärare, eftersom vi oftast är ensamma på vår skola med vårt ämne.

Vilka frågor tycker du är angelägna att diskutera?

– De praktisk-estetiska ämnena hamnar ju gärna i fällan att de ska passa in i den norm som har satts för de teoretiska ämnena, vilket kan sluta med att man sitter i bänkar med stenciler där man besvarar frågor om olika musik­instrument. Alltså skriftliga övningar som enbart visar teoretiska kunskaper.

Vad får det för konsekvenser?

– Då missar man det praktiska och det estetiska. Jag tycker att eleverna framför allt ska få spela, sjunga, lyssna och skapa under musikundervisningen. Och få chansen till äkta upplevelser inom det som är musik, annars är det inte musik i min värld.

Béatrice Gangnebien Gibbs, lärare i idrott och hälsa samt i företagsekonomiska ämnen på Fredrika Bremergymnasiet.

Vad betyder det här ämneslärarnätverket för dig?

– Jag är ämnesnätverksledare och lektor i idrott och upplever att det här ämnesnätverket för kommunens idrottslärare ger en möjlighet för oss lärare att stärka den ämnesdidaktiska kvaliteten. Genom nätverket kan vi tillsammans utveckla ämnet och vår undervisning så att den blir mer likvärdig. 

Vilken ämnesrelaterad fråga har ni pratat om den senaste tiden?

– Just nu har vi sedan två år tillbaka arbetat med att implementera kursplanen som trädde i kraft 1 juli förra året. Vi anser att det här nätverket ger en möjlighet för oss lärare att utveckla vår undervisning till att bli mer likvärdig inom vår kommun.

Thereza Nordlund, bildlärare på Vendelsömalmsskolan, årskurs 4–9.

Vad betyder det här ämneslärarnätverket för dig?

– Det betyder ­möjligheter till samarbete, vilket kan inspirera och leda till att vi får syn på skillnader i arbetsmiljö och undervisning. Vi bildlärare har ju trots allt en hel del olika förutsättningar när det gäller erfarenhet och gruppstorlekar.

Vilken ämnesrelaterad fråga tycker du är mest angelägen att diskutera?

– Den formativa under­visningen är viktig och frågor som rör hur vi kan stärka den ämnesdidaktiska kvaliteten, kunskapsnivån och likvärdig­heten. Vi pratar även om balansen mellan krav och resurser.

Hur menar du då?

– Jag syftar på åtgärder som ger mer tid för planering och utvärdering – exempelvis att undervisa i halvklass och ha mer tid mellan lektioner. Bild är ett praktiskt ämne som kräver tid för framplockning, städning, upphängning och handhavande av material. Vi behöver även utveckla den digitala undervisningen.

LÄS ÄVEN

Därför blir hon provocerad av kreativitetshetsen i slöjden

Så får du eleverna att göra smartare val i slöjden

Slöjdlärarens spik- och knutträning gav skolan nytt konstverk

Tre slöjdlärare om elevernas allt sämre finmotorik